Sverigedemokraterna fortsätter att växa

Sverige vaknade idag upp till nyheten att Yougovs senaste mätning av politiska sympatier gör Sverigedemokraterna till landets största parti, med 25% av rösterna. Jag hade tänkt blogga om SDs framgångar bland väljarsympatierna för ungefär en vecka sedan, men sköt på det. Jag arbetar i ett naturreservat så jag har mycket tid att tänka men är trött när jag kommer hem. Mindre än 10% av mina bloggtexter hamnar på servern till slut. Men den här nyheten känner jag mig tvungen att blogga om.

Alltid när nya framgångssiffror för SD kommer så följer vissa mönster. Experter som förklarar vilken händelse alldeles precis som dragit in de extra sympatierna. Andra tyckare som förklarar att det är tillfälligt och går över, eller så anser man att man inte kan lita på just den undersökningen. Och det slentrianmässiga ”vi är [100 minus SDs väljarandel] procent som inte röstar på SD”. Det där sista blir allt tunnare efterhand som den siffran sjunker. ”Vi är 49% som inte röstar på SD” har liksom ingen ordentlig punch, tycker jag.

Jag har alltid förutspått att SD kommer att växa, men felat i att jag underskattat tempot. Efter valet 2006 profeterade jag att de skulle nå riksdagen efter valet 2014. De kom in 2010. Jag förutspådde minst 20% av rösterna i valet 2018. De har troligtvis redan passerat den gränsen.

Jag har alltså haft rätt i att SD kommer att växa, men fel i bedömningen av takt. Jag anser dock att jag har betydligt bättre koll på detta än de flesta som försöker förstå varför folk ”går över” till SD.

Och för att förstå behöver vi gå tillbaka till 80-talet. Tekniskt sett var det början av 90-talet. Men det var fortfarande kulturellt sett 80-tal. Vi klädde oss 80. Musiken var 80 (och på kassetband). Frisyrerna var fortfarande 80. Mobiltelefonerna det samma. Internet hade inte börjat än. Några år senare skulle jag predika för folk om att det finns något som heter Internet, och det är ett nätverk som kopplar samman alla datorer i världen. Och jag skulle mötas av den där skeptiska blicken. ”Vad ska man med det där till?” Det låg fortfarande i framtiden, jag skulle inte känna till något om det på flera år, och min första egna dator skulle ligga flera år framåt.

Jag hade PRAO med Hebbe, vaktmästaren på några av komunens ålderdomshem. Jag var där i nån vecka. På den tiden fanns det något som hette Fax. En apparat som kan skicka bilder över telefonlinjen, och printar ut dem på papper. Den här dagen skulle Hebbe göra ett ärende jag inte fick följa med på så han lämnade mig på kontoret en timme och åkte iväg. Där gav han mig en pärm. Innehållet var kedje-fax. Det förekom på den tiden. Kulturellt 80-tal. Du har en rolig bild. Faxa den till en kollega på ett annat kontor. Han faxar den till nästa och så vidare. Skämten går runt, varv efter varv. Hebbe sparade dem alla i en pärm. Den var tjock.

Det var skämt av olika slag. En del var roliga. Andra handlade om sex eller alkohol. Poängerna var billiga. Och flera av dem handlade om rasism. Skämt om invandrare, eller långa utläggningar om hur mycket bidrag de får. Och snack om att de bara vill leva på bidrag och tar våra jobb. Hur nu det går ihop. Jag minns hur illa jag tog det där. Det kändes helt enkelt obehagligt att läsa den där pärmen.

Det minnet är det första bevarade minnet jag har av den svenska vardagsrasismen. Men det är inte mitt första möte med den. Jag hade redan hört allt. Visste om det. Just den händelsen med Hebbes pärm är först bara i bemärkelsen att jag har ett klart minne av det.

Jag kommer från en familj som hade andra värderingar. Mormor gömde flyktingar på vinden och så där. Man blev liksom inte rasist i min familj. Så jag reagerade därefter på den där pärmen.

Den där rasismen jag såg i den där pärmen är inget nytt. Jargongen har funnits, åsikterna och väljarna också, sedan ungefär 80-talet. En viss kategori av politiska värderingar som kan sammanfattas med främlingsfientlighet. Och dessa människor utgör en stor – mycket stor – del av vår befolkning. Bland långtidsarbetslösa gissar jag på 80%. Jag känner många och möter knappt någon som inte har dessa värderingar. Hantverksyrkena ligger högt där också. Likaså industriarbetare, folk på landet och de som arbetar inom transport. Man röstar på Socialdemokraterna, men är främlingsfientlig. Eller på Centern om man är från landet.

Så varför växer SD? Frågan är fel ställd. Frågan är ”vad kan hindra dem” eller kanske ”varför först nu”?

Men svaret på frågorna är följande:

Dessa människor är vardagsrasister, men de är inte nazister. Jag kommer bara på rak hand på en långtidsarbetslös jag mött som inte har de värderingarna, men jag vet inte när jag senast träffade en nazist. Industriarbetare och bönder vill inte rösta på sådana partier. Och SD grundades av gamla nazister och SS-veteraner. Det är inte intressant. För någon.

Jimmie Åkesson fattar detta. Så han slänger ut nationalsocialismen och satsar på svensonrasism i stället. För det finns hur många fler väljare som helst. Och för varje incident som sker får dom några röster till. IKEA-morden drog in rätt många väljare. Men reklamen i tunnelbanan gjorde än mer. Inte reklamen i sig, men det faktum att folk fick panik. De ungdomar som hoppade upp och rev ner reklamen och trillade och slog sig så att SL tvingades stoppa reklamen av säkerhetskäl är förmodligen personligen ansvariga för 10000 nya SDare.

Förklaringen till att SD växer är inte

att de andra partierna misslyckats med att kommunicera sin linje

att de andra partierna blivit mindre ideologiska så att SD är det enda partiet som står ut

arbetslöshet och utanförskap

tillfälliga händelser som snart är överspelade

att det inte finns några missnöjespartier kvar längre

eller något annat

Förklaringen är en annan:

Väljargruppen existerar redan, och har gjort det sedan 80-talet. SD har helt enkelt klippt om sin profil för att anpassa den efter denna grupp av väljarkåren, och blir allt bättre på att få folk att fatta att de är partiet för vanliga svensonrasister. Och nu när folk förstår det i allt högre grad kan ingen stoppa dem.

Min prognos för 2018?

SD har över 20% av rösterna.

Kanske får de över 25%.

30% är möjligt.

De har god chans att bli största parti i valet.

Jimmie Åkesson eller efterträdare blir kanske statsminister. Fullt möjligt.

Totalt kaos i riksdagen.

Min slutsats om ordet neger

Psykologer vet om att om likasinnade börjar diskutera sina åsikter med varandra så blir de allt mer likriktade. Man vill bekräfta sitt medlemskap i gruppen genom att ”verkligen” tycka som de andra. Det är förmodligen så extremistiska ideér föds. Själv har jag nästan ingen att samtala med politik om vilket leder till en annan process; istället för att ta till mig en politisk paketlösning av det ena slaget eller det andra så driver jag fritt omkring och bildar mig uppfattningar som faktiskt är mina egna.

Av just den anledningen har jag inte som så många andra snabbt bildat mig en uppfattning om bruket av ordet ”neger” och sedan byggt en betongbunker omkring min åsikt. Därför har jag inte heller förstått hur folk tänker, oavsett vad de tänker i frågan. Och därför har jag tänkt mycket på saken. Bland annat här, i ett blogginlägg ingen som läst det verkar ha förstått. Följande är vad jag till slut kommit fram till.

Det finns många negativa tillmälen som gått från att vara en förolämpning till ett accepterat bruksord. Det tidigaste exemplet jag känner till är ordet ”kristen”. I Apostlagärningarna läser vi ”det var i Antiochia de troende först kom att kallas kristna”. Efter det används inte ordet nått mer i boken. Ordet kristen används bara 2 gånger i hela Nya testamentet, om jag har rätt för mig. Varför är det så? Den mest troliga förklaringen är att ordet kom till som en förolämpning. Med modern politisk svenska skulle vi säga att ordet var ”kränkande”. Men med tiden händer något; de troende börjar använda ordet om sig själva, tills det till slut blir det förväntade ordet att använda när man skall referera till gruppen.

Hur gick detta till? I två steg. Det första steget är ”neutralisation”. Det går ut på att om jag använder ordet om mig själv slutar det vara en förolämpning. Det andra steget är ”integration”. Det betyder att ordet blir så accepterat att det blir ett allmänt bruksord, vilket de som utpekas av ordet själva använder om sig, och förväntar sig användas av andra.

Det som hände med de troende i Antiochia och senare var att de lät ordet ”kristen” genomgå ”neutralisation och integration”, vilket är den term jag väljer att använda för att beskriva processen. Men det har hänt flera gånger sedan dess. I modern tid har ordet ”nörd” gått från att vara ett tillmäle till något man är stolt över. ”Skogsmulle” var också ett tillmäle en gång i tiden. Jag defineierar mig själv med stolthet som just en skogsmulle, likväl som kristen och nörd. Alla de orden har blivit neutraliserade och integrerade.

Andra ord som är på väg genom processen är bög och flata. Så många av dessa använder ordet om sig själv att de till stor del gått igenom processen. Det är ännu inte helt säkert att använda de orden, i de lättkränktas land finns det fortfarande de som ser en negativ värdeladdning i de orden, men jag tycker att de som gör det behöver följa med i utvecklingen. Bög och flata är inte längre kränkande ord. Get used to it.

Så vad tycker jag då om neutralisation och integration? Personligen tycker jag det är ett alldeles utmärkt sätt att bemöta intolerans. Om någon ämnar kränka mig med ordet tar jag det till mig och bär det med stolthet. Kränkarna förlorar då ett ord att använda för att kränka folk med. Fantastiskt, vi borde göra så med fler ord.

Men en sak behöver slås fast: endast de som utpekas av ordet kan neutralisera och integrera det. Jag har inget emot att kalla mig själv ”rödtott”. Men du som inte har den vackraste hårfärgen i världen får använda det på mina vilkor. Så fungerar det. Endast den som borde känna sig kränkt kan välja att känna sig stolt över ordet.

Var hamnar vi då med ordet neger?

Martin Luther King använde konsekvent ordet i sina tal. Han nämnde jämt och ständigt ”the negro” när han talade om sitt eget folk. När jag nämner detta faktum för vänstermänniskor får de något chockerat i blicken och säger ”men han var ju svart ju”.

Och det är exakt här det går fel. Vad M.L. King gjorde var att neutralisera och integrera ordet neger. Detta kraftfulla sätt att ta bort en kränkande värdeladdning i ett ord.

Och då kommer en massa VITA TYCKARE och säger att stopp och belägg, detta ord är kränkande och får icke brukas. Det är vita människor som drivit denna linjen. Av någon orsak blir vita mycket mer kränkta av ordet än svarta blir.

Låt mig då återvända till det jag skrev längre upp: Endast den utpekade gruppen kan neutralisera och integrera ordet. Det betyder att det är deras val. Samerna väljer själva om de vill kallas lappar eller ej, osv. Men i det här fallet är det vita som bestämt åt de svarta att de skall känna sig kränkta av ordet neger. Detta är en rättighet vita inte skall ta sig. De svarta har berövats möjligheten att neutralisa och integrera ordet neger. Det var deras val. Vita tyckare tog det valet ifrån dem.

Hade jag varit svart själv hade jag varit skitarg på detta.

Debatten om vigselrätten.

Dagens inlägg handlar om en vänsterpartists åsikt att vissa människor inte ska ha rätt att viga folk pga sina åsikter. Men innan vi tittar på vad han tycker och analyserar det så behöver vi göra en snabb sammanfattning av vad som skett.

Steg ett: Pingstpastor Tommy Dahlman vill komma in i riksdagen för Kristdemokaternas räkning. Då han har en traditionell syn på äktenskapsfrågor påbörjar tidningar, exempelvis expressen, en serie skriverier i frågan.

Expressens webartikel här:

http://www.expressen.se/gt/homosexuella-kommer-till-helvetet/

Tommys egen blogg om mediedrevet här:

https://tommydahlman.wordpress.com/2015/04/12/journalistik-nar-den-ar-som-samst/

Steg två: 22 pingstpastorer skriver en insändare till den kristna tidningen Dagen där de försvarar Dahlmans synsätt.

Artikeln finns här:

http://www.dagen.se/debatt/bibeln-tydlig-om-homosexualitet-1.349464

Nu har jag inte för avsikt att kommentera saken här. Jag anser mig inte nog insatt för att ha något intressant att säga i frågan. Men istället vill jag kommentera något annat. Så vi går vidare till steg tre.

Steg tre: Hans Linde, riksdagsledamot för (V) och talesperson i HBTQ-frågor skriver att pastorer som inte vill viga homosexuella ska fråntas sin vigselrätt.

Länk här:

http://nyheter24.se/debatt/794792-pingstpastorerna-diskvalificerar-sig-for-vigselratten

Och detta vill jag kommentera.

För det första tror jag inte att han är för att majoriteten av alla imamer och rabbiner ska förlora sin vigselrätt. För det blir konsekvensen av detta. Men han anser självklart att endast kristna vigselförättare skall tvingas viga personer de inte anser bör vara gifta. Muslimer är undantagna. Eller? Jag vill se ett förtydligande i den frågan.

Nästa sak han inte tänker på är att han nu dömer pingstvänner till att inte få bli vigda av någon av deras egen tro. För det är inte många som kommer att göra detta. Men detta är inget problem. Vänsterpartiet var stödparti åt Sovjetunionen under hela den eran, så att de vill utplåna alla kristna är inget förvånande. Varför bry sig om att kristna inte får vigas i sin egen kyrka längre? Knappast ett problem för Hans Linde.

Men det finns en annan sak som behöver påpekas: En demokrat låter folk göra det de själva vill[*]. Men han tvingar ingen att göra det han inte vill.

Det är inte diskriminering att säga ”jag tänker inte viga dig, men du ska få ett telefonnummer till en annan präst som vill göra det”. Men det är diskriminering att tvinga någon att viga ett par han inte anser hör ihopa. Min mormors syster fick först gå till kommunhuset och bli vigda, sedan gick de till kyrkan och blev vigda av sin pastor. För på den tiden fick inte pastorer ur frikyrkorna viga. Demokratiska framsteg har gjorts sedan dess. Men nu går debatten mot att gå tillbaka till den tid då folk förföljdes och diskriminerades på grund av sin religion.

Att en vänsterpartist inte förstår detta är inte förvånande. Partiet var under 70 år stödparti för världens näst största (likaledes kommunistiska Kina är etta) mördar-förtryckarregim (Sovjetunionen) och stöttade villigt detta land när det mördade nästan hundra miljoner människor. Det säger sig själv att en människa som representerar detta parti i riksdagen verken förstår vad demokrati är, eller inser dess värde.

I grundlagen står det att makten utgår från folket. Alltså är staten folkets tjänare, och inte dess herre. Staten och dess myndigheter är till för att betjäna folket, och finns till för folkets skull. I kommunisternas världsbild är det precis tvärt om. Pingstkyrkor, moskeér och synagogor viger precis hur de vill, och staten och dess myndigheter anpassar sig därefter.

Så självklart är det svårt för ett parti som fram till helt nyligen (90-talet) var ett bekännande kommunistparti skulle kunna förstå detta.

Att ge folk frihet är demokrati. Att tvinga någon till något mot dennes vilja är diktatur. Det förstår demokratiskt sinnade personer. Hans Linde och det parti som gett honom en riksdagsplats tillhör inte dem som förstår detta.

[*] Jag syftar självklart inte på sådana saker som att betala skatt, mörda eller våldta. Det fattar ni nog.

Politisk multidimensionalism

Alla som diskuterat politik med mig vet att jag – milt sagt – gillar att kritisera vänstern. Och det kommer jag att göra i kommande bloggar. Men färre vet att jag faktiskt inte anser att vänstern existerar. Eller högern för den delen. Den politiska skala vi använder är alldeles för trubbig. Tänk om vi definierade alla religioner, idrotter eller yrken efter en endimensionell skala. Ingen skulle acceptera det, allt sådant har alldeles för många dimensioner för att kunna förenklas på det sättet. Så är också fallet med politiken. Höger/vänster-skalan är alldeles för förenklande för att överhuvudtaget vara användbar. Dagens blog handlar därför om politiska dimensioner. En karta över det politiska landskapet.

Staten, kapitalet och individen.

Den första dimensionen är den två-dimensionella makt-dimensionen. Vem ska bestämma? I Sverige och det mesta av den civiliserade världen finns tre hörn, staten, kapitalet och individen. Dessa representeras av sina egna politiska ismer.

Staten – socialismen.

Man anser att staten ska bestämma. Utan centralstyrning fungerar inte samhället. Allt regleras i lag, höga skatter tas ut och pengarna används i välfärdsprogram med mera, företag ägs och drivs av staten.

Kapitalet – kapitalismen.

Här anser man att det är företagsekonomin som är grunden i samhället. Där skapas jobben, allt produceras, och källan till allas löner och all skatt finns här. Därför ska man också stifta lagar som gynnar företagen. Folk ska också behandlas på detta sättet, som anställda vars funktion i samhället är att jobba och sedan konsumera för pengarna de tjänar så att hjulen fortsätter rulla. Dessa människor tycker också att konsumtion är ett enbart positivt begrepp.

Individen – liberalismen eller anarkismen

Här anser man att individen är vad samhället är till för, så samhället ska inordnas på ett sådant sätt att det blir till största möjliga nytta för individen. Om detta drivs så långt att man avskaffar både stat och företag så att alla ska få göra som man vill kallas det anarkism.

Personligen anser jag att alla tre ideologierna har en poäng. Staten måste få sköta de centrala angelägenheterna, företagen måste rulla på så att saker produceras och vi har pengar i de officiella finanserna, och individen måste vara i centrum för själva samhället. Alla dessa delar måste fungera. Men många snöar in sig i ett hörn och då blir det extremistiskt. Om socialismen drivs tillräckligt långt hamnar vi i kommunismen. Den ideologin har dödat en kvarts miljard människor under 1900talet. Så det finns skäl att undvika att hamna i hörnen på denna triangeln, tycker jag.

Vi kan också konstatera att det alltid verkar finnas tre hörn, även om hörnen är utbytbara. I Iran har prästerskapet ett hörn, så var det även i Europa en gång i tiden. I de miljöerna verkar det vara individen som får stryka på foten. Man kan även låta militären ha ett hörn i makttriangeln. Se Egypten, Burma eller Romarriket som exempel.

Det är i den här triangeln vi hittar höger/vänster-skalan. Den sidan i triangeln som går mellan kapitalismen och socialismen är vår höger/vänster. Man säger också mycket riktigt ibland ”högerliberal” eller ”vänsterliberal” om vissa politiker och debattörer. Därför att en hel del förstår att liberalismen är en egen dimension. Makt-triangeln är två-dimensionell. Höger-vänster är bara ena axeln i det planet.

Internationalism/Nationalism.

Denna skalan är ganska självförklarande. Internationalister vill att alla länder och folk ska vara med, nationalister tycker att det räcker med deras land eller folk. Är man tillräckligt nationalistisk blir man till slut en rasist. Exempel på nationalistiska länder är USA och Ryssland. Sverige är ganska interntionalistiskt. SD är enligt egen utsago ett nationalistiskt parti.

Rörelser som är internationalistiska inkluderar: de flesta socialister (men inte alla), kristendommen, nykterhetsrörelsen, scoutrörelsen, idrottsrörelsen. Ja, ni fattar. De flesta.

Nationalistiska rörelser är de flesta rasistiska, inklusive den version av socialism som heter nationalsocialism. Även islam är nationalistisk.

En sak som förvånar vissa och som många vägrar att acceptera är att nazismen alltså är en extremvänster-rörelse. Jupp. De är socialister. Men de är nationalister. National-socialism. Ledtråden finns i namnet. Om man bortser från den nationalistiska delen så är de alltså av samma skrot och korn som bolschevismen. Värsta sortens kommunism, alltså. Att kalla denna rörelse för ”extremhöger” är ett historiskt felaktigt bokföringsbrott. Samtidigt måste man förstå att en internationalistisk rörelse inte vill kännas vid en nationalistisk. Men som sagt; bortsett från den detaljen är nazismen vänster i allt de gör och tar sig för.

Industrialism/miljöism

Det engelska ordet är ”enviornmentalism”, men jag hittar inget bra svenskt ord för detta.

Även denna dimensionen är självförklarande med få nödvändiga kommentarer. Vi kan dock tillägga att de traditionella socialsitiska och kapitalistiska ideologierna alla är industrialistiska. Vänstern är alltså av tradition industrialistiska. Vi ser också miljöförstöringen i Kina och Ryssland som ett kvitto på detta. Det går att ta fram en miljöistisk socialism – MP försöker sig på det – men man ska inte inbilla sig att vänstern har en miljömässig historia att bygga på. Vänstern är arbetarrörelsen, och de har alltid varit för fler fabriker och fler arbetstillfällen. De två hänger samman.

Eftersom även ”högern” är industrialistisk slutade jag en dag att kalla mig kapitalist, då mina värderingar är alldeles för mycket åt miljöhållet.

Konservatism/anti-normalism.

Jag vill inte återanvända synonymen ”liberalism” för att markera motsatsen till konservatism, det hade blivit förvirrande. Anti-normatism får duga. Men i texten nedan gör jag det ändå för ett bättre flöde i brödtexten.

Just nu är det bara att konstatera att anti-normalismen går i sitt segertåg och verkar ostoppbar. Men historiskt sett har detta alltid pendlat fram och tillbaka. Medeltiden var liberalt (ja, faktiskt), slog över i konservativt på 1500-talet, sedan följde två liberala århundraden igen, 1800talet och början av 1900talet blev konservativa, och nu slår det över i en liberalism som är mer långtgående än något vi sett på mycket länge. Varför slår det så? Varför kan vi inte bara lägga oss på en lagom nivå och hålla oss där? Min teori är att det finns för- och nackdelar med båda sidorna, så efter ett tag tröttnar man och det slår tillbaka. På medeltiden blev de sexuella sjukdomarna epedemiska och det slutade i en moralisk uppskärpning, som exempel. Därför förutspår jag att det nuvarande experimentet kommer att sluta i någon sorts katastrof (vilken har jag ingen aning om) och sedan börjar pendeln att slå åt andra hållet. Och jag är inte säker på att det blir bra det heller. Den som lever får se.

Slutsats

Jag har här nämnt fyra politiska dimensioner, varav den ena är två-gradig. Redan här blir det alltför komplicerat för en enkel endimensionell skala som höger/vänster. Men vi kan göra det ännu svårare. Teknologi exempelvis? Vad säger vi om det? Man kan tycka att vi ska bekämpa den globala uppvärmningen, men ha olika åsikter om kärnkraft. Det ÄR komplicerat. Höger-vänster är för enkelt. Så enkelt att skalan endast kan användas för grova generaliseringar.

Vi har sett att socialistiska partier kan vara nationalistiska, och då flyttas över från den mest extrema vänstern till den mest extrema högern, bara därför att man ändrar på en variabel. Är det egentligen rätt? Tycker inte jag. Ett högerparti som KD visar sig vara kapitalist/liberalt, men konservativt, utifrån mina skalor ovan. Hur kan man vara liberal-konservativ? Jo, därför att man är liberal och konservativ på olika saker. Och partiet som speglar sina miljövärderingar i själva partinamnet blir allt rödare för varje val, samtidigt som just kommunistländer begått så hjärtskärande miljöbrott.

Det är helt enkelt så att det är dags att skrota den förlegade höger/vänster-skalan. Men att införa en multi-dimensionell analys kanske kräver för mycket av alla de som av olika skäl vill ha en förenklad världsbild?

Varför mina konjunkturprognoser är bättre än konjunkturinstitutets

Tidigare under veckan (måndag) hade Rapport på SVT ett inslag som jag tänkte blogga om men jag har fått tid först nu. I inslaget berättade man att det statliga Konjunkturinstitutet (KI) haft fel i sina prognoser alla de senaste åren. Varje år har man sagt att om några år är vi uppe i 3% ekonomisk tillväxt igen. Men det har aldrig hänt. Tillväxten kom inte.

Personligen är jag inte förvånad. Faktum är att jag säger ”vad var det jag sa?”. Under samma period har jag nämligen sagt att dessa prognoser är fel. Jag vet något KI inte vet, och därför stämmer mina prognoser bättre än deras. De som känt mig personligen vet att jag sagt att den ekonomiska tillväxten ALDRIG kommer att komma tillbaka, annat än kortvariga tillfälliga undantag, vilka snart bryts och vi går tillbaka till låg, ingen eller negativ tillväxt igen.

Men jag är en arbetslös svetsare, vad är det jag vet som inte yrkesekonomerna på KI vet? I stort sett alla yrkesekonomer i världen gjorde fel, men jag gjorde rätt? Vad är det jag vet?

Svaret är att det finns ett systemfel i världsekonomernas tankevärld. De tänker nämligen om ekonomi enbart utifrån pengarna. Vad de glömmer är råvrusidan. Utgångsläget är helt enkelt att industrin kommer att förse oss med alla råvror vi behöver, så det behöver man aldrig oroa sig för.

Problemet är att detta inte är sant. Vi lever på jorden. Den består av atomer. Det finns ett visst antal av varje slag. Dessa atomer sitter samman i molekyler som bygger upp de råvaror vi behöver. Man kan dela in råvarorna i två kategorier, de som förnyas (exempelvis virke som växer nytt i skogen hela tiden) och de som inte förnyas (exempelvis järnmalm som bryts ur gruvor som töms efter hand).

Man kan även dela in resurserna i två andra kategorier, de som kan återanvändas (exempelvis järn som kan smältas ner och bli en ny produkt) och de som inte återanvänds (exempelvis helium i partyballonger, det finns inget system för att återanvända den gasen).

Slutligen finns det sådant som kan ersättas (potatis kan ersättas av ris) och sådant som inte kan ersättas (exempelvis vatten i de flesta fall, vi dör utan det.)

Det finns en produkt som inte förnyas, inte kan återanvändas och inte kan ersättas. Den produkten är olja. Råolja.

Råolja bildas i naturen i en långsam hastighet. Vi bränner upp den 3 000 000 (ja, tre miljoner) gånger fortare än den återbildas. När olja förbrukats blir den koldioxid och försvinner. Vi kan inte återanvända den. Och det viktigaste av allt; olja är oersättligt.

Olja är omöjligt att ersätta som transportbränsle. För flyget finns endast oljebaserade bränslen. För allt på marken och vattnet finns alternativ men de kan aldrig flytta så många människor, potatisar, IKEA-möbler, och annat som vi behöver. Endast oljan är effektiv nog för de enorma transportbehov vi har.

Olja används dessutom för tusentals tekniska applikationer. Vi smörjer allt som behöver smörjas med olja (även eldrivna motorer behöver olja), vi gör plast (som finns i allt och som vi inte kan leva utan) och bokstavligen miljontals olika kemikalier av olja.

Oljan är helt enkelt oersättlig. Vi behöver den för vår ekonomi. Vi behöver den för att leva. Utan oljan stannar allt.

Men problemet är det där med att oljan förnyas så långsamt. Det betyder att om vi varje år ökar vår konsumtion av oljan måste vi vid något tillfälle komma till punkten där det inte går att öka konsumtionen mer, helt enkelt för att jorden inte kan ge oss oljan fortare. Och problemet är att vi nådde den punkten år 2005.

Följande graf har jag helt fräckt snott från Ron Pattersons utmärkta blog Peakoilbarrel.com Gå gärna dit och titta. Själva artikeln hittar ni här.

http://peakoilbarrel.com/world-oil-production/

Och här kommer själva diagrammet:

oil-production-2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om vi studerar bilden ser vi att produktionen (och därmed konsumtionen) av olja steg till år 2005. Sedan började den pendla runt 73 miljoner ”fat” om dagen (ett fat är 159 liter). Detta till år 2010. Minns ni den ekonomiska kraschen år 2008? Det är ingen slump att den inträffade något år efter att oljeproduktionen stannade av. Olja är en bristvara och om inte produktionen ökar KAN INTE ekonomin öka. Det finns inget tillfälle i världshistorien efter oljans intrång då ekonomisk tillväxt ägt rum utan ökad konsumtion av olja. Så med fem år utan ökad produktion följer fem år utan ekonomisk tillväxt.

Nu påpekar någon att sedan 2010 har faktiskt produktionen av olja ökat. Det stämmer. Men av skäl jag inte kommer att gå in på närmare här nu så tror jag inte det ökar något mer längre. Det är nämligen ett tillskott av olja från skifferformationer, och den oljan är mycket dyr att producera och går bara att göra på vissa ställen i USA. Troligtvis kommer den produktionen att minska från och med ungefär nu.

Kort sagt: Vi har uppnått max av vad olja vi kan borra och pumpa upp ur marken på den här planeten, och det blir inte mer ekonomisk tillväxt än så. Det är slut med tillväxten nu. Bättre än så här blir det inte.

Och det är orsaken till att mina ekonomiska prognoser sedan 2009 konsekvent varit bättre än KIs.

Judehatet och SVTs enorma hyckleri.

Den gångna onsdagen (alltså 21:e januari 2015) visade SVTs ”Uppdrag Granskning” ett inslag om judehatet i Malmö. I korthet kom man fram till att judehatet är utbrett, främst rör sig bland ”människor med bakgrund i mellanöstern” (de vågade alltså inte säga ”muslimer” men alla fattar) och att det har rötterna i den konflikt som pågår mellan Israel och palestinierna.

I programmet fick vi se rapportern Petter Ljunggren gå omkring med kippa i Rosengård och få glåpord (och ägg) kastade efter sig. Ett ytligt fiske i den gigantiska ankdamm som heter Facebook fångade enkelt upp klassiska antisemitiska slagdängor som ”barnmördare” ”vi ska döda er alla” och referenser till Hitler och att de önskade honom tillbaka. Det sista är nästan komiskt, för om man tänker på vad Hitler gjorde mot europeiska judar, vad skulle han då inte göra mot arabiska araber?

När Petter sedan ringde upp ordföranden i den palestinska föreningen och frågade om antisemitism fick vi reda på att det inte finns något problem med antisemitism i Sverige, det verkliga problemet är antiislamismen och judehatet är bara något journalisterna drar upp för att dra uppmärksamheten från judarnas barnamördande och övergrepp mot palestinierna.

Det som slog mig när jag såg programmet var det enorma hyckleriet från SVTs sida, alternativt totala bristen på självinsikt. Det är nämligen just (bland annat) SVTs egen förtjänst att det är så här, enligt deras egen logik.

Låt oss följa det här steg för steg.

För det första: när det blir en konflikt där nere kokar känslorna över, och judarna i Malmö tvingas bära det personliga ansvaret för ”det Israel gör”. Detta är alltså enligt SVT, Uppdrag Granskning och Petter Ljunggren sambandet.

För det andra: informationen om vad som ”händer där nere” kommer via massmedia. Det är ju knappast så att malmöborna själva befinner sig där nere och ser vad som händer. Och även om de vore det skulle de inte veta ändå. Jag har definierat två ”krigets lagar” efter att ha studerat ett oändligt antal krig i historieböckerna. Den andra lagen är ”krig är kaos”. Det är väldigt svårt att veta vad som händer när bomberna faller, folk dör omkring en, infrastrukturer faller samman och civilister flyr i alla riktningar. Att ha översikt över ett krig på plats är inte enkelt. Och som sagt, dessa malmöbor är inte ens på plats. De får sin information via massmedier.

För det tredje: Detta är den viktigaste punkten. Informationen är inte direkt balanserad. Tvärt om är inte minst SVTs vinkling av konflikten starkt vinklad. Så starkt vinklad att den utan tvekan kan kallas ”propaganda” och ”antisemitisk”.

Antisemitisk. Propaganda. Är inte det väldigt starka ord?

Låt mig jämföra. När det Malaysiska flygplanet sköts ner över Ukraina av proryska rebeller under 2014 sändes en nyhet på ryskspråkig tv att planet var fyllt med döda kroppar och satt på autopilot, för att sedan sprängas över östra Ukraina. Hur reagerar du på sådana nyheter? Med avsmak? Kallar dem lögnaktig propaganda?

Hur reagerar man då när man läser SVTs nyheter? DNs nyheter? Tittar på Nyheterna på TV4?

Ett exempel: Palestinska hamaskrigare anfaller en israelisk gränspostering. De dödar två IDF-soldater. I den följande striden dör tre av attentatsmännen. Hur rapporterar SVT detta? De följer en standardmall de använder VARJE GÅNG:

Rubrik: ”Israeler dödade tre palestinier”.

För att få reda på att det var en eldstrid med attentatsmän måste man läsa artikeln. Klicka på länken alltså. För de som inte aktivt klickade på länken gick bara informationen om att judar dödat araber fram. Informationen att israeliska soldater dog kommer i den sista meningen i artikeln. ”Två israeliska soldater dog också i skottväxlingen”.

Denna vinkling gör det omöjligt för dagens generation som bara vill ha information i tre snabba meningar att få reda på vad som FAKTISKT hände. De får bara den felaktiga bilden att allt var judarnas fel.

En mer korrekt rubricering vore ”Fem döda i palestinskt attentat mot isrelisk gränspostering.”

Men den rubriken har jag ALDRIG SETT. Detta förfarande är satt i system och används varje gång. Utan undantag.

I det senaste kriget på palestinskt territorium vinklades allt på detta sätt. Hamas skjuter raketer från ett palestinskt barnsjukhus. IDF släpper ner flygblad och uppmanar alla att lämna området för de tänker bomba raketrampen (vilket är HELT LAGLIGT enligt de internationellt antagna reglerna för krigföring). Hamas går ut med radio- och sms-kampanj och talar om att Israel ljuger, de kommer inte alls att bomba. När civilisterna försöker fly sätter de upp vägspärrar och hindrar dem med vapenhot från att fly. Bomberna faller och Hamas plan att driva upp de palestinska dödstalen går i lås.

SVTs rapportering? ”Israel bombar barnsjukhus”.

Man nämner inget om de verkliga händelserna som faktiskt inträffar. Detta har pågått i alla år. Ett exempel till:

Israel inleder en ensidig vapenvila. Hamas fortsätter skjuta raketer. Vid ett tillfälle väljer Israel att avbryta sin egen vapenvila, till följd av att raketerna inte slutade falla. SVTs rubrik? ”Israel bryter vapenvilan”.

Och lämnar ett intryck av att en ömsesidig vapenvila ingåtts, att Hamas höll fingret från avtryckaren men att det tog slut när de elaka israelerna valde att börja skjuta igen.

Vad kan jag säga om detta?

SVT och den mesta annan massmedia, exempelvis DN och Aftonbladet, har i alla år vinklat allt som händer där nere på ett sådant sätt, att allt som ställer palestinierna i dålig dager sållas bort, och sådant som ställer Israel i dålig dager lyfts fram och vinklas, förvrängs och ställs utanför sitt sammanhang så att det bara måste missförstås som till att allt är judarnas fel.

Jag vill inte ha nyhetsförmedling som är vinklad till Israels fördel. Det är inte det jag är ute efter. Jag vill att journalisterna bara gör sitt jobb och publicerar nyheter utan vinkling, som visar vad som faktiskt händer, på riktigt. Sanningen – så nära man kan komma den – utan vinkling.

Jag har följt nyhetsrapporteringen i massor med år och jämfört den med vad som hänt på riktigt. Sverige är förmodligen det icke-arabiska land på jorden där man får den mest förledande antisemtiska propagandan på jorden via de dominerande mediakanalerna. Och där ingår SVT.

Och nu har alltså SVT, efter att i åratal vattnat och gödslat judehatets åker med lögner och propaganda, publicerat en dokumentär där de uttrycker förvåning över att folk skyller ”det som händer” på judarna, och att judehatet ökar.

Hyckleri på hög nivå, eller total brist på självinsikt? Du väljer själv. Jag har min bild klar.

2014 och de tio varmaste åren.

I början på januari varje år vänder jag mig till NASA för att få data för förra årets globala medeltemperatur. Mitt intresse i frågan bygger på att jag underhåller en lista över de top tio varmaste åren genom tiderna. Den som hängt med i nyhetsrapporteringen den sista tiden vet att året som just gått varit det varmaste sedan mätningarna började år 1880. Och det har ändrat om hela top tio -listan.

Temperaturen nedan är inte absolut, utan relativ. Decimaltalet efter årtalet anger hur mycket planetens medeltemperatur avviker från genomsnittet för basperioden, vilken är 1951-1980.

2014 gick in på listan med 0.68 grader över referensmedelvärdet, och hamnar därför på första plats, det varmaste året någon levande människa upplevt. Detta var 0.05 grader varmare än det gamla rekordet från år 2010, på 0.63. Lämna listan fick år 2006 med sina svala 0.55 grader.

År   Avvikelse  Placering
2006 0.55       11

2002 0.56       8
2003 0.56       8
2012 0.56       8
2009 0.57       7
2007 0.58       5
1998 0.58       5
2013 0.61       4
2005 0.62       3
2010 0.63       2
2014 0.68       1

http://data.giss.nasa.gov/gistemp/graphs_v3/Fig.A2.txt

För de människor som lever i ett parallellt universum där planeten inte värms upp utan snarare kylts ner sedan 1998 kan vi konstatera att inga år före 1998 är med på listan, och att ’98 knuffats ner ett steg till, och nu delar en 5:e-plats med 2007. ’98 är nu att betrakta som ett medelaktigt år, men jag tror att årtalet är borta från denna listan år 2021.

För er som gillar diagram kommer här ett i färg. Det är lite klurigt att förstå hur det fungerar, men tanken är att man med detta diagram ska kunna ta fram top tio -listan vid vilket år som helst. Efterhand som nya år hamnar på listan och knuffar bort andra ändras färgen på staplarna, och man kan över tiden se hur top tio -listan förändrats över tid. Vi kan se i tabellen att sedan 1986 har alla år utom 2 lyckats ta sig in på listan. En avsvalnande värld? Tror inte det.

Håll till godo. Klicka på bilden för att få den i läsbar storlek.

weatherbars-2014

Sverigedemokraternas ideologiska självmord och vänstern

I min tredje och sista blog om Sverigedemokraterna är det dags att dra slutsatserna av veckans ideologiska härdsmälta från SDs sida och passa på att slå ett enkelt slag mot den likaledes ideologiskt vilsegågna vänstern – när vi ändå håller på.

Vi börjar med Björn Söders (riksdagens vice talman och SDs partisekreterare) uttalande om att judar och samer inte är svenskar. Vänstern rasar och kallar honom för rasist, antisemit och liknande, och titulerar honom på nordsamiska i riksdagen. Här är det dags att ta som utgångspunkt något mycket viktigt:

Björn Söder har rätt. Åtminstone om samerna.

För att sammanfatta: Svenskarna har bidragit till samerna med beslagtagen mark, sabotage av deras rennäring, försök att utplåna deras kultur, tvångsadoptioner av barn, försök att förinta deras språk och liknande förtycksformer. Kort sagt: om du säger till en same att han är ”svensk” får du vara glad om du inte får på flabben. Samerna är inte svenska. Fatta.

Vänstern här då? De förfasar sig. Samerna är visst svenskar! Eller? Men här går vänstern vilse (vilket inte är ovanligt). Samerna kämpar nämligen för rätten att slippa vara något vänstern vill att de ska vara: lika. De är inte – och vill inte vara – likadana som oss. De vill ha sin kulturella och etniska särart. De vill inte vara svenskar.

Men vänstern har som generalprincip att utplåna alla särdrag och olikheter. Att ha en egen identitet är ett hot för vänstern. Bättre att trycka in alla i samma form så att vi blir kopior av var andra. I motsats till vad de säger gillar vänstern inte alls olika. Ju mer samma vi är, desto bättre tycker de.

Här slåss vänstern för en ”rättighet” som de etniska minoriteterna faktiskt inte vill ha. Något vänstern aldrig kommer att förstå.

Åter till SD och samerna.

SD har alltså helt korrekt konstaterat att samerna inte är svenskar. Vad är problemet med det? I mina ögon är påståendet helt okontroversiellt.

Problemet är att samerna inte är de enda svenskar som inte är svenskar.

Som jag skrev i min förra blog är jag inte svensk, utan skåning. Det hör till saken att jag kommer från en ursvensk släkt. Vi kommer från dalarna. Till Skåne kom vi när vi erövrade landskapet 1658. Min släkt på fädernet är en soldatsläkt. Men det betyder att jag får gå tillbaka till 1600-talet innan jag hittar en svensk. Alla andra är skåningar. Förutom att jag även har spanskt och finskt blod i ådrorna. Men väldigt lite svenskt blod. Förutom Y-kromosomen är jag nog helt befriad från svenska gener.

Och jag är inte ensam. Skåningarna är inte svenskar. Men så är inte heller gotlänningarna. Eller jämtarna. Eller värmläningarna. För mig är en riktig svensk någon som härstammar från ett område mellan Småland, Västergörtland och Uppland. Där och i landskapen emellan bor svenskar.

Nu säger Björn Söder att samerna inte är svenskar. Partiet själva säger sig värna det svenska. Betyder det att alla de som inte är svenskar ska rösta på något annat än SD? Mitt svar är: Självklart. Alltså behöver vi bryta ner SD i ett antal partier:

  • Sverigedemokrterna
  • Samedemokraterna
  • Skånedemokraterna
  • Gottlandsdemokraterna
  • Jämtlandsdemokraterna

Ja, ni fattar. Och med den sönderdelningen lär mycket få av partierna komma in i riksdagen. Förmodligen bara moderpartiet. Alla de övriga partierna hamnar utanför. Med en kraftig förminskning av deras procentuella stöd som följd.

Ett annat alternativ för SD är att acceptera alla de olika folkslag som inte är svenskar in i sitt parti. Men då kommer frågan vad vi ska med SD till egentligen? Ett halvrasistiskt parti för alla känns som en vindkraftsdriven luft-fläkt. Vad ska man med det till?

Sammanfattningsvis är jag glad att diskussionen kommit upp om att alla inte är svenskar utan att man kan vara något annat om man är det. Försvenskningen av alla mot deras vilja behöver upphöra. Snälla vänstern, lägg ner det där. Men vi har också sett att Sverige är ett land för många folk. Och SD framstår som ännu mer onödigt än för en vecka sedan.

Vad är Sverigedemokraterna för några egentligen?

I min förra blog beskrev jag hur jag inte anser att det är ett särskilt stort problem att Sverigedemokraterna är rasister, utan att det stora problemet – och orsaken till att jag idiotförklarar dem – är att de är ett enfrågeparti. Jag redogjorde också för min syn att de inte är lika rasistiska som de en gång var.

I denna blog kommer jag att behandla just på vilket sätt SD är rasister. Vissa tänker väl att ”rasist som rasist, vad spelar det för roll?”. Men jag anser att alla har rätt till en åsikt och skall bedömas för den åsikt de faktiskt har. Att exempelvis behandla en sverigedemokrat som likvärdig en medlem av Svenskarnas Parti är orättvist och intellektuellt ohederligt. Har du någonsin blivit missförstådd när du gett uttryck för en åsikt så vet du hur surt det känns. SDare skall behandlas och bedömas utifrån de åsikter de faktiskt har, inte för någon annans åsikt de klumpas ihop med. Allt annat är felaktigt.

Med det sagt kan vi konstatera att SD är ett svårgreppbart parti. De gör hela tiden saker som verkar motsäga sig själva.

1: Judar är inte riktiga svenskar, tycker de. Antisemitiskt. Men samtidigt står de mycket tydligt på just Israels sida i konflikten mellan dem och araberna. Vad är logiken här?

2: De utesluter regelbundet medlemmar för att de är rasister. Samtidigt slänger de ur sig rasistiska floskler på löpande band.

3: De gratulerade det finska partiet ”Sannfinländarna” till de fina valresultatet (tredje största i Finland) samtidigt som detta parti är uttalat svensk-fientligt. Man skall vara en riktig finne.

Fler exempel finns, men jag låter mig nöjas härmed. Frågan som infinner sig är vad de egentligen håller på med. Vad är SD egentligen för ett parti?

För att förstå detta behöver man först inse att det finns olika sorters rasism. Och de är verkligen olika. Eftersom jag aldrig läst någon doktorsavhandling om detta utan lärt mig genom att studera ämnet har jag blivit tvungen att hitta på egen terminologi, så orden jag använder kanske inte ger något napp vid en googling efteråt.

Först finns det klinisk rasism. Detta är när man tror att det verkligen finns mänskliga raser, olika sinsemellan och olika utvecklade. Rasbiologi helt enkelt. Dessa människor anser som oftast att just deras ”ras” är den bästa.

Nästa klass är kulturell rasism. Här anser man inte att det finns något meningsfullt sätt att dela upp folk i raser rent biologiskt/genetiskt, men att olika folkslag har olika kultur. Vissa människor tillhör folk som har sämre kulturellt betingade drag. Om du anser att ”zigenare stjäl” så är du en kulturell rasist.

Jag har för övrigt varit en kulturell rasist en gång i tiden, mot fransmän. Men det är en annan historia.

Vad gäller SD så passar de faktiskt inte i någon av dessa fack. De är smarta nog att veta att den kliniska rasismens grundideér faller pladask till marken vid ett möte med modern genetik.

Den kulturella rasismen är inte heller den särskilt stabil. Etnologer vet att folkgrupper utvecklar kultur i relation till den miljö de lever i. Man kan utan risk säga att eskimåernas (alltså inuiternas) kultur är underlägsen beduinernas i Arabiens öknar, men de har ett starkt övertag i Arktis.

Ändras förutsättningarna kommer kulturen att ändras därefter. Att utse den bästa kulturen är som att fråga vad som är bäst av en långtradare eller en sportbil. Det beror väl på vad du ska göra?

Så vad för sorts rasister är SD?

De är vad jag kallar etno-geografiska rasister.

Det betyder att de anser att varje folk har en homogen kultur, och är knutna till ett visst geografiskt område. När partiet använde sin gamla slagdänga ”Sverige åt svenskarna” så menade de det.

Detta är något man måste förstå på rätt sätt.

I SDs värld är inte svenskarna bättre än andra folk. Vår kultur är inte högre stående eller finare än någon annan kultur. Vår kultur är svensk. Och hör hemma i Sverige. Andra folk och kulturer hör hemma i andra länder. Anser SD.

Och här faller alla deras märkliga beteenden på plats. Judar hör inte hemma i Sverige, men de hör hemma i Israel. Därför är de mot dem här, men för dem där.

Därför gillar de att Sannfinländarna gick så bra i senaste valet fast att de är mot svenskar. För vad har svenskar i Finland att göra? Därför anser de inte att de är rasister trots att de inte vill ha hit folk från andra länder. De säger ju inte att de är sämre. Bara att de inte hör hemma här.

Det är alltså djupt felaktigt att klumpa samman SD med partier som Svenskarnas Parti. SP är ju kliniska eller åtminstone kulturella rasister. Det är inte SD.

Det här får förstås vissa effekter. Samerna är inte riktiga svenskar, anser SD. Men det är faktiskt så att SD får medhåll från ett håll, oväntat av många: samerna själva. Nej, de är inte svenskar. Men ska vi då kapa av en bit av Norrland och skapa en samisk republik? Norge och Finland kunde bidra med en bit land de också? Samerna skulle nog tacka ja. Det kanske SD skulle gilla också?

En annan konsekvens är det här med oss skåningar. Jag känner mig faktiskt inte särskilt svensk. Jag är skåning. En etnisk skåning med ett svenskt medborgarskap. Jag har tex inte någon politisk åsikt i frågan om monarkin. SVENSKARNA får själva bestämma om de vill ha kung eller president. Vad har jag som SKÅNING med det att göra?

Jag vet att många skåningar känner likadant. Ska Skåne göras självständigt då eller? SD skulle få makten i vår republik, men förlora många röster i just Sverige.

Jo, jag säger att jag åker till Sverige när jag lämnar Skåne. Som min kusin skrev i en uppsats: mamma är från Skåne och pappa är svensk.

Och där får vi ett problem. Om vi verkligen tillämpar principerna bakom den etno-geografiska rasismen, vem kan då vara med i Sverigedemokraterna?

Om Svergiedemokraterna och nyvalet i mars

Idag meddelade Stefan Löfven att det blir nyval den 21:e mars nästa år. Självklart blir det en blogg om detta.

Låt mig först slå fast var mina politiska sympatier INTE ligger, för denna blogg kommer att handla om Sverigedemokraterna.

Det finns i svensk politik (den delen där de politiska partierna får en egen stapel i val och opinionsundersökningar) tre partier som jag klassar som de värsta idiotpartierna. Dessa är Feministiskt Initiativ, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Och följdriktigt de sista jag skulle rösta på. Varför förtjänar ett blogginlägg var för dessa partier, men denna gång handlar det om SD.

Jag är alltså kritiskt inställd mot SD, och de flesta tror väl då att det är för att de är rasister, men så är det inte. Min främsta kritik är av annat slag. Man förstår vilket om man tittar på deras historia.

När partiet grundades på åttiotalet var det uttalade nazister, gamla SS-veteraner och liknande som närvarade på det grundande partimötet.

I samma veva stod nutidens vänsterpartiers föregångare (alltså V, MP, Fi och i viss mån S) upp och lovprisade sin tids massmörar-regimer världen runt. Olof Palme var kompis med Saddam Hussein och så vidare. Men det talar man tyst om nu, samtidigt som man gärna påpekar SDs nazistiska ursprung. Hyckleri på hög nivå från vänsterpartierna alltså, men sen har de ju aldrig varit bra på historia heller.

Men åter till SD. Sedan starten på 80-talet har de vuxit och är nu tredje största parti med 13% i riksdagen. Vad har hänt med väljarna? De gamla nazisterna anser nu att SD lämnat sina rötter, och därför flyttar de till Svenskarnas Parti. Samtidigt suger SD upp röster från M och S, och från i stort sett alla andra partier. SD har alltså rört sig mot mitten.

Sedan kan man konstatera att SD har ett exceptionellt stöd bland vissa samhällsgrupper. De flesta arbetslösa röstar på dem. Jag uppskattar till 80%. Jag känner många arbetslösa och kommer inte på rak arm på någon som inte röstar på dem. Vidare har de exceptionellt stort stöd även bland hantverkare, verkstads- och industriarbetare, byggare, lastbilschauförer och liknande. Om dessa grupper hade ensam rätt att rösta skulle SD få egen majoritet i riksdagen.

Är det någon som tror att dessa samhällsgrupper är nästan helt rasistiska? Det är inte seriöst att anta det.

Så vi kan slå fast följande tre fakta om SD:

  • SD är inte så rasistiska som de har varit.
  • De som röstar på dem är inte så rasistiska som de flesta verkar tro.
  • Men de är ändå riksdagens mest rasistiska parti.

I kort är mitt största problem med SD inte deras rasism. Mitt största problem är något annat:

De är ett enfrågeparti.

Redan när de kom in i svenska kommuner runt om i landet efter valet 2006 sade jag att de bara bryr sig om en fråga – vilken råkar vara invandringen – och det visade sig stämma; när mandatperioden var över hade de i de kommuner där de valts in att administrera viktiga samhällsfunktioner endast lämnat in en (1) motion som inte behandlade invandring.

Politik är en viktig, komplex och bred sak. Att gå in i politiken med endast en fråga är oansvarigt, naivt, och dåligt för landet. Väljarna borde veta bättre än att rösta på ett parti som bara vill en sak.

Nu har SD bevisat igen att de är ett enfrågeparti. De har sagt rakt ut att de kommer att fälla varje regering som inte dansar efter deras pipa i den enda fråga de bryr sig om. Gör som vi säger, eller…

Och nu har de gjort alvar av sina hot.

Först klagar de på att ingen vill samarbeta med dem. Sedan säger de att de vägrar samarbeta med miljöpartiet. Så de gör mot ett parti vad de tycker synd om sig själva för att andra gör mot dem. Det finns faktiskt ingen lag som tvingar ett parti att samarbeta med ett annat, om man tycker det partiet står ideologiskt för långt från en själv. Hyckleri från SDs sida alltså.

Och nu har man alltså fällt regeringen. För den enda fråga man bryr sig om. För man är ett enfrågeparti utan någon som helst bredd.

Driv vår politik, annars fäller vi varenda regering i landet tills en regering genomdriver vår politik.

Det är SDs budskap.

Jag säger bara två ord till er i SD: Tretton Procent.

Ni har 13%. Det är mycket, men inte väldigt mycket.

SD väljer att kasta in Sverige i en karusell med nyval. Troligtvis kommer det att bli ungefär samma röstsiffror som förra gången, så att inget förändras. Och de har lovat att upprepa processen. Fälla regering efter regering tills de får ensamt inflytande över invandringspolitiken. De säger att man inte respekterar demokratin när ingen vill samarbeta med dem. Jag säger att 13% inte ger det mandatet att ta över en viss politisk fråga bara för att man vill det.

Sverigevänner kallar Jimmie Åkesson sina väljare. Men denna karusell som skapar kaos i landet skadar landet. Förmodligen ganska allvarligt. Beteendet att ställa till sådant kaos för att man inte får 100% av makten över en fråga när man bara har 13% av rösterna är oansvarigt, odemokratiskt och Sverige-skadligt.

SD är ett omoget och oansvarigt enfrågeparti som förstör för Sverige bara för att de inte får leka med de stora barnen. Det är mitt stora problem med SD. Hoppas svenskarna tar sitt ansvar och röstar bort dem den 21:e mars.

Men jag håller med dem om en sak: MP i regeringen är ingen hit.