Jag är inte rasist, men

-Hur kände du dig när du fick reda på att du slagits för nazisterna?
Den gamle mannen tittade på sin son men sade inget. De två hade just stigit ur en bil på en parkeringsplats utanför en butik och nu ställde sonen plötsligt frågan. Men farfar – min farfar – svarade inte.
Min farbror pekade mot ögat med pekfingret och drog med nageln ner för kinden.
-Det var den enda gång jag såg min far fälla en tår, förklarade han.
Vi satt på biblioteket i Hässleholm – det gamla biblioteket som fanns innan de byggde Kulturhuset. För några dagar sedan hade min far begravts, och vi hade sprungit på varandra av en ren slump på biblioteket nu. Vi började prata och kom pga den aktuella begravningen naturligtvis in på frågor om vår familj. Jag hade bara träffat min farfar en gång – när jag var 2 – och kände inte honom alls. Det enda jag egentligen visste om mannen var att han var den farfar som slagits mot ryssen i Finland. Han åkte dit för att han var militär till yrket och hade finskt påbrå. Inte för att han ville stödja nazisterna. Han hatade nazisterna.

Min mormor var inte rasist heller. Under 80-talet när den stora flyktinggömmarvågen drog fram genom landet hade min mormor huset fullt med illegala flyktingar. Det fanns ett hemligt utrymme bakom en garderob inne i en kattavind där man kunde gömma sig. Utrymmet nyttjades för lek av oss barn, och var det självklara valet när okända bilar körde upp på gårdsplanen och de illegala flyktingrna behövde försvinna ett tag. En av de jag minns allra mest var en viss afrikan som senare fick jobb på SVTs kulturredaktion, samt hans då 5-åriga dotter.

Rasism fanns inte i min släkt när jag växte upp, och jag uppfostrades helt utan några sådana böjelser. Vi hade kanske andra saker för oss – ingen är perfekt – men rasist det blev jag inte. Och om jag nödvändigtvis måste bevisa min anti-rasism kan jag ju alltid flasha med min arabiska flickvän. Jag är inte, har aldrig varit (med undantag för mot fransmän [men det är en annan historia]) och kommer antagligen aldrig att bli, rasist. Jag vill inte ens börja en mening med den smygrasistiska begynnelsefrasen ”jag är inte rasist men…”. Meningar som börjar med de orden slutar som regel med en rasistisk floskel till slut ändå.

Men nu måste jag bryta mot den principen.

Jag är inte rasist men…

…men, men.
De antirasistiska demonstrationerna som pågår i Malmö just nu. Jag skulle aldrig ställa mig i den samlingen. Inte utan att skämmas. Möjligen för att dokumentera med min kamera. Men då skulle jag skämmas ändå.

För er som läser detta i efterhand så har följande hänt:
En grupp har en feministisk demonstration. Nazister kommer dit. Slagsmål utbryter. Någon av feministerna hamnar på sjukhus med ordentliga knivskador. Därefter utbryter demonstrationer mot ”våld och nazism”.

Låt oss pausa där. Första frågan som måste besvaras är: vem började med våldet? Jag var inte där och vet inte. Polisen har utrett frågan ordentligt, och dom vet inte heller. Ingen verkar riktigt veta. Men massmedia är snabba med att måla ut nazisterna som skurkarna.

Med jämna mellanrum äger rasistiska demonstrationer rum. Nästan utan undantag dyker anti-rasister upp. Ofta leder det till bråk. Och väldigt ofta – jag gissar på 90% – var det anti-rasisterna som började.

Om gruppen AFA (AntiFascistisk Aktion) är på plats är våld lika förvånande som om näste påve blev en katolik. Om andra aktörer på extremvänsterfronten dyker upp blir det också våld. Jag vet inte vem som påbörjade våldet i Malmö nyligen, men vid en vadslagning skulle jag satsa alla pengarna på att det var vänster-människorna.

Därför att extremvänsern är en våldsam rörelse. Våldsammare än extremhögern. (Egentligen är båda grupperna extremvänster med olika syn på frågan nationalism/internationalism, men det tar jag en annan gång.)

Från motkraft.net hämtar jag följande:

”Revolutionära fronten: Antifascism är alltid självförsvar!”

Alltså: om det blir bråk med fascisterna är det våld som vänstern utövar ALLTID självförsvar. DET SPELAR ALLTSÅ INGEN ROLL VEM SOM BÖRJAR!

Översatt: anti-fascisterna har i egna ögon rätt att bruka våld mot fascisterna varhelst de ser dem.

Extremvänstern är en våldsam rörelse. De är våldsbejakande. De använder våld som politisk metod. De stödjer ideologiskt våld i andra länder, och tillämpar våld här hemma i Sverige.

Det är ett faktum att politiskt våld, politisk terrorism och andra politiska lagbrott i Sverige huvudsakligen begås av människor från extremvänstern. De är våldsbejakande. Att gå till en demonstration tillsammans med människor från vänstern mot ”våld och nazism” är en direkt självmotsägelse.

Jag är inte rasist.
Men jag är demokrat.
Du har rätt att ha åsikter jag inte tycker om och till och med åsikter som är direkt felaktiga.

Men snälla avstå från våldet själv innan du anklagar andra för att använda det.

Att du övertygat dig själv om att du ”har rätt” och är ”god” ger dig inte rätt att använda våld mot dem du inte håller med i olika frågor.

Jag säger Nej till våld.
Jag säger Nej till intolerans och hat.
Jag säger Nej till extremvänstern.

Slutligen: om man inte går hemifrån med motivet att begå brott behöver man inte maskera sitt ansikte. Ville bara säga det också.

Editering den 30:e mars 2014

Eftersom en vän till mig skickade länken till denna blog till en väsnteraktivist som sedan gav ett långt svar i vilken han visade att han inte hade läst min blog vill jag göra följande klargöranden:

  1. Jag var enligt texten ovan INTE där och vet INTE vad som hände i Malmö. Den som läst denna text med uppmärksamhet borde lägga märke till det, tycker jag.
  2. Texten handlade om vänsterns acceptans av våld i största allmänhet, inte om att det var deras fel i just Malmö, även om jag bedömmer det som sanolikt rent statistiskt, då väsntern ofta muckar gräl.
  3. Jag har inga som helst sympatier för nazister eller rasister.
  4. Jag är tolerant gentemot rasister utifrån min demokratiska grundsyn: man får ha åsikter jag inte håller med om. Man får vara rasist.
  5. Extremvänstern anser att våld mot nazister alltid är självförsvar. Händelsevis har nazisterna en motsvarande syn visavi extremvänstern. Exakt vad är skilnaden här, förutom att nazisterna dessutom är rasister?

Framtiden för hobbyfotografin

Den här blogposten kommer att handla om en av mina intressen, nämligen fotografering. Men först en kort historisk bakgrund.

På 60- och 70-talen var Pentax det världsledande kamramärket helt utan konkurrens. De uppfann bland annat den inbyggda ljussensorn. Innan dess hade man en liten manick i handen som man riktade mot det man fotograferade, och ställde in slutare och slutartid med ledning av hur den lilla nålen pekade på mätaren. Jag äger en sådan i min samling med gamla fotogrejor.

Min pappa fotograferade mycket under den här tiden och använde naturligtvis mycket Pentax. Jag har ärvt hans fotogrejor. Jag fick en Pentax Spotmatix från 1965 (som han fick av en vän som också använde Pentax) och tog mycket bilder med den under min filmrulle-epok.

Strax efter milennieskiftet befann jag mig dock i en tekniklucka. Jag ville inte fortsätta med filmrulle, men fann inte de digitala kamerorna bra nog att lägga pengar på dem. Sedan hade jag en period av extrem (med svenska mått mätt) fattigdom och kunde inte köpa en kamera förrän jag fick jobb och hade råd igen. Med alla Pentax-objektiv jag hade hemma (över tio) föll valet självklart på Pentax igen, och jag köpte en Pentax K100D Super. Ett tekniksprång från min gamla Spotmatix på över 40 år alltså.

Kameran är väldigt bra och jag är fortfarande nöjd med den – utom att jag inte gillar stavbatterier som används i Pentax nybörjarmodller – men jag har under en längre tid funderat på att ta ett steg uppåt mot mer professionella modeller. Dock tyckte jag inte att jag kunde lägga min K100D på hyllan och kände mig lite kluven. Men sedan fick min flickvän upp ögonen för min kamera, och jag kom på att jag skulle kunna köpa ett nytt kamerahus och ge henne det gamla. Jag har redan uppgraderat objektivet så om jag köper ett kamerahus till mig får vi båda vars en systemkamera på en gång. Så jag började researcha på nätet för att bestämma vad jag ville ha för modell.

Och nu till det jag funderar på här. Jag har upptäckt att rätt mycket har hänt. Bland annat håller pocketkamerorna på att dö ut. Du vet de där oftast silverfärgade i storlek med ett cigarettpaket där linsen skjuter fram när man slår på strömmen. De håller på att försvinna från marknaden. Lite samma sak som hände segelbåtarna när ångbåten kom, eller VHS-banden när DVD-tekniken kom. Vi är just nu inne i störtdykningen av dessa kameror. Jag tror inte de kommer att dö ut helt, men förvänta dig betydligt färre modeller i framtiden. Och orsaken? Folk använder sina kameramobiler i stället. Då dessa numera är smartphones med en massa appar och internetuppkoppling kan du med en och samma pryl ta bilden, editera den i en editeringsapp du laddat ner och sedan lägga upp bilden av din senaste kebabtalrik på Instagram. Och detta med en pryl du alltid har med dig ändå, för det är ju din telefon. Självklart slår detta hårt mot pocketkamerorna, då skillnaden i bildkvalitet är marginell idag.

Vad har pocketkamerorna att sätta mot detta? En riktig optisk zoom. På allt annat vinner smarttelefonerna. Min förutsägelse är därför att det kommer att börja komma allt fler smarttelefoner med en avancerad kamera, kanske tom med optisk zoom. Sedan kommer pocketkameran att bli allt mer marginell.

På systemkamerorna har jag sett en annan trend. När jag köpte min Pentax K100DSuper i november 2007 hade endast de mer avancerade kamerorna vädertätning. Nu har K-30 och den nylanserade efterföljaren K-50 (vilka är ersättarna för K100D) vädertätning. Bara ett exempel på att mer avancerade funktioner flyttas ner i ”instegsmodellerna” (fackspråk för nybörjarkamera). Vad är det som sker egentligen?

De gamla grekerna spekulerade i om det fanns fulländade former. Cirkeln var en sådan, ansåg de. Jag tror att det är så att det finns en fulländad form för allting. Alla moderna bilar ser likadana ut, alla jaktflygplan, alla mobiltelefoner etc. Och även den digitala systemkameran har en ideal form. Och den håller vi på att närma oss. Vi vet hur det perfekta kamerahuset ser ut till formen. Titta på de tio mest säljande modellerna och du får ett bra medelvärde. Vi håller på att uppnå konsensus om var knapparna ska sitta. Vädertätning blir standard. Videofunktioner med extern mick kommer att bli standard också. Hur långt kan vi gå på att vidareutveckla konceptet? Inte särskilt långt.

Pentax bästa kamera i segmentet avancerad amatör är K 5 II. (Finns även i modell K 5 II s). Videofunktionen är lite ”första generationen” och behöver moderniseras. Nästa ersättning kommer säkert att ha åtgärdat det. Jag vill även se en snabbare bildprocessor. Tar man bilder i B-läge med säg en minuts slutartid vill man slippa 40 sekunders väntan på att bilden ska processa färdigt. Ge mig 10 gånger snabbare bildprocessering så är jag nöjd. Dessutom vill jag kunna ladda batteriet i kameran via USB-sladden. En del användare vill ha en utvikbar LCD-display, även om jag inte efterfrågar det. Vad mer behövs? Mer pixlar? 16 Mpix räcker vad gäller bildkvalitet och fler pixlar ger ohållbart stora filer. Särskilt i videoläge.

Det verkar som om vi är väldigt nära vägs ände nu vad gäller utvecklingen av digitala systemkameror. Om kanske bara 2 år är alla ”maxade”. Vad ska vi göra sen?

Nästa steg blir att integrera kameran med IT-system. Detta handlar inte egentligen om själva kameran, utan om vad vi gör med bilderna sedan.

Några ideer är: lagra bilderna automatiskt under fotografering på en bärbar hårddisk. Terrabytes med lagringsarea. Använd sladd eller trådlöst.

Eller plugga in din surfplatta. Fotoeditera direkt i plattan, skicka sedan upp bilderna på nätet.

Wifi i kamerahuset finns redan i de nyaste modellerna.

Så vad blir slutsatsen av allt detta? Att jag funderar på att köpa en billigare kamera, exempelvis K-50, vänta några år och sedan köpa en avancerad kamera när allt jag någonsin kommer att behöva finns i ett och samma hus. Vad som händer sedan, när den ideala kameran kommit ut på marknaden och alla märken har i princip lika bra kameror, det kan jag inte förutsäga över huvudtaget.

Okunskap om religionskunskap i riksdagen

Idag hade jag tänkt skriva en liten rad om den berömda undersökningen som slår fast att vi troende är lite dummare än er andra, men något dök upp som jag tycker jag behöver skriva om i stället. Som kristen tycker jag ibland att det kan bli lite pinsamt att förknippas med andra kristna som gång på gång visar på prov på långtgående kunskapsbrist på olika områden. Ateisterna å andra sidan hävdar bestämt att deras tro (ja,det är en tro) bygger på kunskap och rationellt tänkande. Men ibland (rätt ofta faktiskt) dyker det upp en och annan ateist som bevisar att det här med okunskap och bristande logik är ett allmänmännskilgt fenomen och inget som vi troende har patent på.

Och nu har det hänt igen. Den jönköpingsbördige socialdemokratiske riksdagsmannen Peter Persson har gjort en skrivelse till utbildningsminister Jan Björklund om att religionsundervisningen bör avskaffas, därför att vetenskapen bevisat att Gud inte finns. Det har nämligen bevisats att jorden inte kom till så som han fick lära sig på kristendomsundervisningen i skolan (på 40-talet antar jag). Resonemanget är så fullt av logik- och fakta-hål att även hans generellt ateistiska moderparti tagit avstånd från inlägget. (Denna blogpost är alltså inte ett angrepp på socialdemokraterna i stort, sådana kan jag göra i andra bloginlägg om jag vill).

Det finns tre länkar i hans logik.

Den första är att världen inte kommit till så som han fick lära sig på kristendomsundervisningen i skolan. Här har han faktiskt rätt. Jorden kom inte till på sex dagar, inte heller är den sex tusen år gammal (eller ung, kanske vi får säga?). Så långt allt väl. Perssons felgrepp kommer senare i resonemanget.

Nästa steg är att vetenskapen nu bevisat de ateistiska grundsatserna om ingen Gud, inget liv efter detta etceterea. Här blir Persson riktigt komisk. Vad han säger är alltså att en möjlig tolkning av en detalj i en religion inte är rätt, därför är alla religioner felaktiga. Logiken här är uppenbart felaktig, vilket inte tarvar någon vidare förklaring. Det som är komiskt är att Persson anför vetenskapliga resonemang för detta, men det är en vetenskaplig princip att vända på varje sten, undersöka varje möjlighet, innan man avfärdat ett helt koncept. Det är knappast den princip Persson följer här. Det är roligt att se de små ateisterna skryta om att de är så vetenskapliga och rationella, och sedan göra ett så här enkelt logikfel.

Det tredje steget i resonemanget är dock inte komiskt, utan tragiskt. Han säger här att nu när vetenskapen motbevisat samtliga religioner kan vi lika gärna lägga ner religionsundervisningen. Här presenterar han inte logik-fel, utan fakta-fel, och detta är vad som gör det hela så tragiskt. Men låt oss ta det från början.

Vi har en grundlag i detta landet. Grundlagen börjar med att makten utgår från folket. Alltså att du och jag bestämmer över oss själva. Därefter går grundlagen in på att makten sedan å folkets vägnar utövas av riksdag och regering. Detta är viktigt, då detta resonemang slår fast en oerhört viktig princip; den att Sverige är en demokrati.

Lite längre fram kommer några viktiga grundsatser som förklarar hur bitarna med de demokratiska principerna om ytrandefrihet med mera fungerar. Grundlagen säger händelsevis inte att det finns någon yttrandefrihet, åsiktsfrihet eller något av detta. Dessa friheter är nämligen redan underförstådda i grundsatsen att makten utgår från folket. Nej, vad som står är att regering och riksdag är förbjudna att stifta lagar som reglerar dessa friheter. Alltså: vi, folket, tillåter inte riksdag och regering att stifta lagar som inskränker åsiktfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, demonstrationsfrihet etc.

Om nu riksdag och regering inte har denna myndighet kan de inte heller delegera den myndigheten nedåt till andra myndigheter. Detta inkluderar Skolverket. Alltså: verken staten eller någon av dess myndigheter får lov att reglera medborgarnas religion. Skolverket får alltså inte gynna eller missgynna en eller flera religioner framför andra.

Här uppenbaras kunskapsbristen hos denne riksdagsledamot: att Skolverket har religion på schemat beror alltså inte på att verket vill propagera för en viss religion. Skolverket får inte lov att göra detta. Enligt grundlagen. Religionskunskapen finns på schemat av en annan anledning. Ledtråden finns i namnet. ReligionsKUNSKAP. Skolämnet är alltså till för att undervisa eleverna om olika religioner, för att eleverna ska ha kunskap om ämnet. Varför? Därför att det finns människor som lever i dessa religioner, och folk behöver ha kunskap om detta. Religionskunskap brukar traditionellt klumpas ihop med tre andra skolämnen: geografi, historia och samhällskunskap. Dessa fyra ämnen finns för att utbilda eleverna i hur vår värld ser ut, hur den kom att bli på det sättet, och hur människorna som bor i den tänker. Och om detta saknar alltså riksdagsledamoten Peter Persson kunskap. Han kanske skulle återvända en tur tillbaka till skolan, istället för att försöka reformera den.

Fotnot: denna blogpost bygger på hur händelseutvecklingen rapporterats i Aftonbladet, tisdag den 13:e augusti på sidan 14. Eventuella faktafel från min sida skyller jag alltså på den blaskan.

”I told you so” on shale oil.

The following blog post will be in English.

Följande blogpost kommer att vara på engelska, men då detta är en svenskspråkig blog vill jag bara passa på att förvarna. Syftet är att jag har en åsikt som just nu anses vara fel, men om en tid kommer att visa sig vara rätt. Syftet med denna blogpost är att kunna peka på den i efterhand och säga ”vad var det jag sa”.

Now back to the english blog post.

It is friday, August the 9:th, 2013. I am writing this blog post to be able to point back to this again in the future. I want to be able to prove this was my position back in 2013 some years into the future.

Back in 2008 ”peak oil” was the big thing discussed around the world, at least when it comes to energy interested people. Much missunderstanding circulates about this, but the point with this post is not to discuss the observation (it is a historical observation of an event in the past, not a ”theory” as its critics say) as it were in 2008, but what is going on now.

In short, peak oil is an observation that conventional crude oil is a non renewable finite resource subject to depletion. Since ”production” is increasing ever since the 1850ies, it must sometime in the future hit a peak, and then decline. This observation was labled the ”field replacement problem” among oil geologists in the 1970ies, and is nothing new.

Peak oil occurred in somewhere between 2005 and 2008.

What is new now is the development of so called ”shale oil”. This is a misnomer, since shale is not oil. Shale is the substance in rocks that becomes oil if subjected to pressure and heat over long times. A better name is ”tight oil”. Tight oil is extracted by drilling a long horizontal hole and then fracturing it with hydraulic pressure. This will connect the hole with naturally occurring cracks wich have some oil in it. By marrying hydraulic fracturing with horizontal drilling, we have been technically able to extract this oil. However this is very expensive, but with the high oil prices of the latests years, this can now be done economically.

Now, because of this development nearly everything you read on blogs and web pages suggest that peak oil is dead, and we will soon be able to produce all oil we ever need. Over in America the dream of energy independence is considered as well as achieved. A large proportion of the US population even believe the US is a net exporter of liquid fuels, when in reality the US is the worlds largest net importer.

Some of us are not impressed with the ”shale revolution”, but this minority of people are considered dead wrong and lots of articles are written to muck us. I am writing this blog post to be able to say I belonged to this scorned minority when the shale oil frenzy was at its worst.

The ”shale oilers” believe there are now a river of cheap oil. However, prices at the pumps are not going down. They explain this with speculaters driving up prices, regulators putting a lid on the production (although no such regulations exist by law) and other excuses. I (and many others) are suggesting another idea: there are no river of cheap oil, but a creek of expensive oil.

”Shale oil” wells have a dramatic decline curve and this can not be maintained for very long. Also, for us who does not live in one of the 33 oil exporting nations, what happens in the world in total is much more interesting than a short lived local (to the US) shale boost.

About a decade ago, the same people who is now preaching the shale oil gospel predicted oil prices would stay below 25 US$. The shale oil message will be put in the same category in just a few years.

I make no prediction about what will happen in the future. But I am predicting what will not happen: ”shale oil” will not save our energy supplies, nor the economy.

Wait three years and then come back and talk to me. Today is august 9, 2013.

Katastrof 2011

Katastrofsummering för 2011

I början av året gjorde jag en prognos för katastrofer under året. År 2011 är nu avslutad, så låt oss se hur det gick.

Klimatet

Jag påstod att året inte skulle bli varmare än 2010, men det skulle ändå bli katastrofala väderinslag.
Resultat: Mitt i prick. Året blev inte varmare än 2010, men nog fick vi katastrofer alltid. I USA slogs rekordet för väderrelterde katastrofer som kostar över 1 miljard dollar. Tror dom var över20 stycken, minns inte riktigt. Totalt sett över planeten har året varit ett riktigt ruttet väderkatastrof-år. 1 poäng till mig.

Geologiska katastrofer

2010 såg större total geologisk förödelse (mestadels jordbävningar) än på en mänsklig livstid. Jag menade att ett så högt medelvärde inte kan hålla i sig, och det kommer att bli mindre illa med det detta år. Så blev också fallet. Men jag lyckades med årets blunder ändå; någon vecka efter min prognos ägde den japanska tsunamin rum, med efterföljande kärnkraftkatastof på Fukushima. Min förutsägelse slog trotts allt in, då färre människor dog och det var vad jag sade. Men Moder Jord gav mig ändå en knäpp på näsan; man vet inte vad som händer, särskilt inte i framtiden.
Betyg: Jag fick rätt.

Ekonomin

Här sade jag att problemen skulle fortsätta, men inte förvärras så mycket. När jag sade det så tänkte jag mig i stället att år 2012 skulle se riktigt ordentliga ekonomsika problem. Hur gick det då? Ekonomin fortsatte mycket riktigt att sega sig. Det har inte ändrats, och kommer inte att ändras under detta året heller. Men nog blev det kris alltid. Greklands-kris. Euro-kris. Bank-kriser. Saab-konkurs. Ekonomiska storbränder slog upp och nog krisade det sig alltid. Samtidigt undvek vi en totalkollaps av de ekonomiska systemen, vilket jag trodde vi skulle lyckas med.
Betyg: Halva förutsägelsen slog in, men vi fick ett par kraftiga smällar som jag inte trodde skulle komma innan årsskiftet. Kan nämna att jag ändrade mig rätt snart efter blogginlägget, och mina vänner minns hur jag sade under våren att ”den ekonomiska återhämtningen överlever inte sommaren”. Det gjorde den inte heller.

Matpriserna

Jag gjorde flera förutsägelser. Den ena var stigande matpriser. Visst steg dom, men inte så mycket jag som trodde. Vidare sade jag att revolutionen i Tunisien skulle sprida sig. Årets under-statement. Där fick jag så rätt så jag teg. Hungerbekämpningen skulle gå baklänges, eller åtminstone stora problem. Mitt enda ord där är ”Somalia”. Citatet ”är den största riskfaktorn för politiskt, socialt och ekonomiskt kaos under året” får väl också sägas ha gått med råge uppfyllt.

Betyg: Å ena sidan blev det inte så illa som jag sade. Å andra sidan blev det precis som jag trodde. Jag ger mig själv 50/50 på denna.

Summerar vi det här så förutsade jag att året skulle bli ett riktigt skit-år, men inget totalkatastrofiskt år. Och så blev det faktiskt också. På slutet sadejag även att 2012 kommer att bli ett värre år än 2011. Vi får se om ett år.

Juholt ÄR Lars-Göran Bentsson.

Det fanns en tid när jag fortfarande trodde på att politiken hade kraft att förändra. På den tiden var jag öppet höger och anti-socialist. En skandal i det socialdemokratiska partiet gladde mig; det som skadar (S) är bra för Sverige. I dag tror jag inte på politiken längre. Politisk färg är inte alls så viktigt för mig som det var då. Och i dessa tider med ekonomisk kris, hotande klimatproblem och ett mullrande Mellanöstern så behövs starka politiska ledare. Inte trams i sandlådan. Och då händer det här:

Förförra inlägget på denna numera hyffsat oaktiva blog handlade om att Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt var till utseendet väldigt lik den fiktionelle Lars-Göran Bengtsson från SVTs humorserie ”Starke Man”. Men nu visar det sig att han dessutom är lik honom i beteende.

När jag först hörde om lägenhetsersättningen tänkte jag att det bara var slarv. Men i efterhand såg jag att det faktiskt inte var så särskilt olikt L-G B: När det var informationsmöte om hur ersättningsreglerna fungerar, ja då var Håkan ute på viktigare äventyr.

Men sen rullades nästa historia upp. Håkan hade hyrt en bil, och krävde den ersättning man får när man använder sin egen i stället. Sant eller inte, skandalerna rullar på. Och vad säger Juholt då? Efter ett hårt pressat möte där partimedlemmar öppet krävt hans avgång reflekterar han över detta till en journalist. ”Jag träffar många människor hela tiden i mitt jobb. Detta är en vanlig dag på jobbet”.

Som det ser ut nu verkar Juholt inte bara se ut som L-G B, han har tydligen även Lars Görans koll på verkligheten också. Detta kan inte vara bra.

Partition av USB-hårddisk i Linux

Dagens blog blir lite norlunda än mina vanliga funderingar. Jag köpte en USB-HD på 2 TB för att spara lite filer som jag samlat på mig. Jag har redan två andra diskar som används dels för backup, och dels för lagring och nu ville jag renodla systemet med bara backup på de diskarna, och sparade filer på en annan.

Men Ack! Disken ville inte mounta när jag pluggade i den. Formaterad i NTFS är detta ett problem; det finns ingen dokumentation alls för NTFS så det är omöjligt att reparera. Ryktet säger att inte ens Microsoft har dokumentation, annat än i källkoden.

Eftersom jag inte vet hur man löser detta problem så fick jag höra mig för, och hur jag gick till väga, det beskriver jag här i blogen. Om jag behöver göra det igen så kan jag läsa, och sen kanske det kan hjälpa en annan människa en dag.

Jag ville inte använda filsystemet NTFS då det är helt odokumenterat. Men jag ville att det skulle vara kompatibelt med Windows ändå, man vet inte var disken hamnar nästa gång. Själv kör jag ju Ubuntu på den dator som kommer att använda disken mest. Valet föll på VFAT.

Steg 1:
Öppna upp en terminal och skriv in ”tail -f /var/log/messages”
Detta visar dig allt som Linux finner värt att skriva ner i logfilen, och uppdaterar när det händer nått nytt. Bra att ha.

Steg 2: Plugga i din USB-HD.

Steg 3: Öppna upp en ny terminal. Skriv in ”sudo fdisk /dev/sdb -l”
Detta visar vilka partitioneringar du har på disken. Om du vet hur stora alla dina diskar är så kan du se på storleken på hårddisken om du är på rätt. Du vill inte formatera din system-hårddisk. Är du rädd att göra fel; avbryt och ta en backup på /home nu.

Steg 4: ”sudo fdisk /dev/sdb”
Detta är verktyget som partitionerar disken. Den är menybaserad. ”m” ger dig menyn med allt du kan göra.
”d” låter dig radera en partition.

n
p
l
enter
enter
w

I tur och ordning skapar de nu en enda partition av hela disken. Vill du ha flera partitioner får du se upp lite. ”w” skriver dina nya partitioner. Nu är allt som fanns på disken borta.

Sista steget är att sätta ett filsystem på disken så att det går att faktisk lagra filer.
mkfs.vfat /dev/sdb1
Detta kommer att ta en stund. Efteråt kan du eventuellt tvingas plugga ur/i USB-kontakten för att tvinga Linux att känna igen din nya hårddisk. Sen är det bara att tuta och köra.

Om du kör Debian struntar du förstås i sudo, utan suar till root direkt. Vet du inte vad ”sua till root” betyder bör du be en vän om hjälp.

/dev/sdb är vad hårddisken heter i mitt system. Har du en dator med flera hårddiskar i redan heter devicen något annat. Omdu somjag gör detta för att hårddisken inte vill mounta närdu plggar i den: plugga i disken och läs vad som står i felmeddelandet. Vill du göra om en fullt fungerande disk finns det säkert ett sätt att kontrollera vad den heter men det kommer jag inte på nu. Som sagt: kommandot i steg 3 ovan visar hur stor din disk är, det är en bra kontroll av att du använder rätt disk.

Ny ledare för socialdemokaterna.

Nu har socialdemokraterna äntligen utsett sin nya ledre. Det blev förstås en gubbe i övre medelåldern, och helt förväntat någon som ingen utanför Arbetarepartiet eller hans närmast anhöriga hört talas om. Så långt inget att häpna över.

Men detta tycker jag är kul: Är inte Juholt lite väl lik Lars-Göran Bengtsson från SVTs humorserie ”Starke man”?

De stigande oljepriserna

Igår gick jag in på websiten Upstreamonline för att kolla in de senaste oljepriserna. Jag vet att de är höga nu, men då jag inte tittat på ett par dagar fick jag ett Woa! -ögonblick.

Brent kostade 114 amerikanska dollar. Låt mig förklara. Olja är inte bara olja. Beroende på vilket fält den kommer från har den olika sammansättning, och för att göra den till användbara produkter måste den raffineras. Detta görs i oljerafinaderier, vilka som regel specialbyggs för en viss sorts olja. Därför handals olja av olika kvaliteér av olika säljare och uppköpare. ”Brent” är brittisk olja från Nordsjön, och när man talar om att oljan kostar si och så mycket på ekonominyheterna så är det ofta priset för Brent man talar om.

Priset sätts i amerikanska dollar per fat. Ett fat är 159 liter.

Kontrollen av priserna idag visade att Brent kostade 112 dollar. West Texas Intermediate (WTI) som kroniskt ligger 15 dollar under det senaste halvåret kostade 95 dollar. De flesta andra kvaliteer kostade runt eller över 110 dollar, och alla över 100.

Kravallerna i Mellanöstern spelar stor roll i att driva upp priserna på detta sättet. Först började oroligheterna i Tunisien när en arbetslös universitetsutbildad ung man eldade upp sig själv. Marknaden oroades, och priserna gick upp något. Men det var först när det började hända saker i Egypten priserna började klättra uppåt. Egypten är inget oljeexporterande land. De producerar olja, men den inhemska konsumtionen ökar, samtidigt som produktionen nådde sin topp för ett antal år sedan och dalat sedan dess. Alldeles häromsistenes möttes kurvorna, och Egypten blev tvungen att för första gången börja importera olja. Det gjorde att matpriserna steg i landet, då dessa subventioneras med inkomster från oljeexport, vilket nu upphört. De höjda matpriserna hjälpte garanterat till att göra folk arga i landet.

Så det är alltså inte så att världen oroat sig för att Egypten skulle sluta exportera olja; de har redan börjat importera. Oron gällde istället Suez-kanalen. Jag läste nånstanns att 7% av all handel till sjöss går genom den kanalen. Eller om det var av all internationell handel överhuvdtaget? Mycket är det i alla fall. Mycket olja passerar där, och genom en pipeline som byggts parallellt med kanalen. Oron för att detta flöde skulle stängas av hjälpte upp priserna. För övrigt tar Egypten 200 000 dollar i avgift för att åka genom Suez, en betydande del av landets ekonomi.

Men sen började saker hända i Libyen. Situationen här är värre. Dels är diktatorn Muhammar Kadaffi (stavning varierar från plats till plats) helt enkelt galen. Han kommer inte att ge sig, och det är troligt att mycket blod kommer att flyta på gatorna. Risken för hans skull är att han slutar sina dagar som Rumäniens diktatorpar Ceauşescu, eller som Italiens Mossulini. Av de olika kravallerna runt om i Mellanöstern och Nordafrika (ytterligare oljeländer har ju kravaller just nu) är det denna som just nu verkar ha störst potential till långdraget kaos och tragedier. Rapporterna om hundratals dödsoffer och östeuropeiska legosoldater som tjänar 2000 dollar om dagen säger en hel del ändå.

Och kopplingen till oljepriserna denna gången är att Libyen har massor. Av rent politiska skäl producerade de olja i lågt tempo under flera decennier, när andra länder pumpat för fullt. Därför har de kvar en stor del av sin olja. Dessa reserver var dessutom stora från början.

Av alla länder som producerar olja har 2 av 3 passerat sin maximala produktion och tappar tempo varje år. Listan på exporterande länder blir allt kortare. År 2005 exporterades dagligen 47 miljoner fat olja. Nu exporteras dagligen 45 miljoner fat. Det som hänt är inte beroende på den ekonomiska krisen; att folk inte vill köpa. Det finns alltid köpare. Kina exempelvis ökade sina importer med 1 miljon fat per dag under 2010. Det är helt enkelt beroende på brist på säljare. Under de kommande decennierna kommer land efter land att sluta exportera. Norge troligtvis 2035. Saudiarabien kommer att ge upp sist mellan 2045 och 2050. Och Libyen har i dessa sammanhang möjlighet att exportera till åtminstone 2030. Libyen är helt enkelt ett väldigt viktigt land för försörjningen av olja, inte minst i Europa. Och nu är det så skakigt som det är.

Ett citat från nät-pressen under veckan som gick:

”Inget exploderar som ett oljerafinaderi, och demonstranter tycker om att tända eld på saker.”

Så långt anledningen till de höga priserna.

Men vad innebär olja för över 110 dollar fatet? Några riktmärken kan hjälpa tillför att förstå.

OPEC sade under sommaren förra året att de ville att oljepriserna skulle ligga mellan 70 och 80 dollar. Det var i deras ögon ”rättvisa” priser, där kunderna hade råd att köpa, och producenterna tjänade nog med pengar för att ha råd med nya investeringar. (Oljebranchen kräver en ständig barnpassning med nya och väldigt dyra investeringar).

95 dollar anses vara det pris som utlöser en lågkonjunktur (inflatonsjusterat till 2008 års dollarkurs). Alltså; om det är högkonjunktur, och oljan blir så dyr, bromsar ekonomin in och det blir lågkonjuktur.

När oljan var som dyrast den 11:e juli 2008 kostade den 147 dollar. I augusti rasade ekonomin ihop och priserna föll ner mot 40 dollar.

Förra gången oljan kostade över 110 dollar var när priserna tillsammans med världsekonomin var stadd i fritt fall, på väg från 147 till 40 dollar. Gången innan var när priserna var på väg upp mot 147 och alla undrade hur länge priset skulle fortsätta öka.

Sammanfattar vi all denna prisinformation blir det så här: oljan är nu så dyr att en ekonomisk återhämtning inte längre är möjlig. Om inte priserna sjunker snart så blir det en ny ekonomisk krasch.

Signalerna från den svenska ekonomin är att den är under återhämtning. Vi är inte i en högkonjunktur, men optimismen sprider sig och den är på väg.

Men oljepriserna är sådana som de är i slutet på en ekonomsik cykel, inte i början. Alla vet att högkonjenkturer driver upp oljepriserna. Om vi har dessa priserna i början, och om de redan nu är höga nog för att inleda en ny lågkonjunktur, vad är utsikterna för ekonomin då?

Så dagens lektion är denna: håll ögonen öppna och följ utvecklingen i Mellanöstern/Nordafrika och håll koll på oljepriserna. Din egen ekonomi hänger på det.

Katastrofprognos för 2011

Förra året

Det är ett nytt år, och jag tycker det är dags att göra en prognos för katastroferna under det nya året. Men vi börjar med att titta bakåt för att få något att jämföra med.

2010 är ett riktigt katastrofalt år. Vi kan med fog säga att det är det mest katastrofala året på länge. Jag vet inte vilket år det senast var så här illa men år av detta slaget återkommer med decenniers mellanrum.

Till att börja med hade vi jordbävningar. I motsats till vad många tror får vi inte fler eller värre jordbävningar med tiden. Men det varierar år från år. 2010 var ett extremår, och får räknas in i klubben med de mest geologiska oroliga åren. Alla minns jordbävningen i Haiti med 250 000 dödsoffer, men det var ju även jordbävningar i Kina, Chile, Nya Zeeland bland annat. Ovanligt illa alltså, men inte det värsta någonsin, några år har varit ännu värre.

Vädret har också varit illa. I början av året förutsades det av bla NASA att 2010 skulle bli det varmaste året nånsin, och det blev det också. Endast 2005 ligger på samma nivå, båda åren avsevärt varmare än 1998, som det året krossade alla rekord. 9 länder i Asien och Afrika slog sitt nationella högsta värmerekord, och rekordet för hela Asien (över 53 grader) slogs också i Pakistan.

Ekonomin var kaotisk, med enorma lån för att rädda banksektorn i flera I-länder och hålla ihop Euro-samarbetet inom EU.

Vad gäller människoskapade katastrofer så tänker vi på Macondo-fältet i Mexikanska Golfen, där oljeborrplattformen Deep Horizion sjönk och dödade 11, och ställde till med den värsta oljeolyckan på västra halvklotet. (Den som ägt rum i Colombias djungler är ingen olycka, utan medvetna utsläpp av Shell för att spara pengar.)

Det kommande året

Så hur blir nästa år? Detta är min gissning:

Klimatet

Det är omöjligt att säga att ett visst datum om ett halvt år kommer det att vara så varmt och blåsa i den riktningen på det stället. Och kan vi inte göra det kan vi inte heller ge en exakt beskrivning av var det kommer att äga rum olika väderfenomen och hur mycket det regnar med mera. Men vissa storslagna mönster kan observeras i förväg. Detta beror på att klimatsystemet är ganska trögt. Om du nån gång kokat upp en kastrull med vatten så märkte du att det tog ett tag för vattnet att värmas upp. Detta beror på att det finns en inbyggd värmetröghet i vattnet. Våra oceaner innehåller enorma mängder flytande H2O och därför har vi en ganska stortröghet i klimatsystemet.

Under 2010 trycktes det in vissa ”signaler” i klimatsystemet som vi kommer att få skörda resultaten av under detta året. Därför kan man förutsäga att 2011 inte kommer att bräcka förra årets värmerekord. En upprepning av supervärmen i Ryssland står inte i stjärnorna, och därför lär Pakistan slippa den därtill kopplade super-floden.

Min gissning: vi kommer att få klimatkaos även i år. Jämfört med ett genomsnittligt år under 90-talet kommer det att vara värre. Men det kommer inte att bli lika illa som 2010.

Geologiska katastrofer

Den geologiska katastrof som skördar flest dödsoffer är utan tvekan jordbävningen. Tre faktorer avgör hur mycket skada och död som följer: Jordbävningen, husen, och antalet människor som bor där. Den generella trenden är att jordbävningar över längre tid inte ändras i intensitet. Däremot ökar befolkningen med runt 80 miljoner per år. Dessutom slarvar vi med underhållet av våra hus allt mer. Ta Haiti som exempel. 1985 var befolkningen i området lägre, och husen bättre. En gissning som gjorts säger att om jordbävningen ägt rum då i stället hade 85 istället för 250 tusenden dött. Dessa trender kommer att fortsätta in i framtiden, så vi kommer att få se ständigt ökande antal dödsfall i jordbävningar framöver.

Men för 2011 är min gissning denna: 2010 var ovanligt aktivt, och två högaktiva år på rad är inte troligt. 2011 kommer att se färre geologiska dödsoffer än förra året.

Ekonomin

Världsmarknadspriset på olja ligger idag över 90 dollar. Detta är väldigt högt. Jämför med 10 dollar 1998. Visserligen har vi inflation, men det förklarar inte priser 9x högre. Varför är priserna så höga? Olja är en icke förnyelsebar resurs. Det innebär att det finns en viss mängd i marken. Om man ständigt ökar den takt med vilken man pumpar upp oljan kommer man förr eller senare att nå ett tak, där det inte längre går att få ut oljan fortare. Detta tak nåddes 2005 (73 miljoner fat olja per dag). Sedan dess har det inte gått att öka produktionen ytterligare. Under samma tid har kineserna ökat sin import av olja med 2 miljoner fat per dag. Efterfrågan på olja stiger, men inte tillgången. Därför stiger i stället priset för att dämpa efterfrågan.

Olja är drivmedlet för vår ekonomi. Varje komponent av världsekonomin har en komponent av olja i sig. Blir olja dyrare blir ALLT dyrare. Blir allt dyrare kommer vi att göra mindre av allt. Efter hand som vi kommer ut ur denna extremt sega lågkonjunktur kommer efterfrågan på olja att stiga, därmed priserna, och därmed dämpas återhämtningen. Jag ser ingen lösning på detta på kort sikt, och tror därför att lågkonjukturen kommer att fortsätta i ett par år till.

Samtidigt tror jag inte att det kommer att komma upp några jättestora överaskningar vad gäller olika länders stadsskulder, banker i kris med mera. Krisen som ägde rum spolade ut alla råttorna ur kloakrören. Problem kommer att uppstå, andra förblir olösta, men jag tror inte det kommer att äga rum något speciellt katastrofalt här.

Förutsägelse: 2011 kommer ekonomiskt att präglas av seghet. Inga speciella katastrofer, men återhämtningen blir en besvikelse. 2011 blir ett mellanår.

Matpriserna

Det som kan tvinga mig att äta upp min ekonomiska profet-hatt i december i år är matpriserna. 2008 såg vi matkravaller i hela världen. Matpriserna steg och endast den ekonomiska kollapsen fick ner dem igen. Under förra året började priserna stiga igen, och med ytterligare 80 miljoner magar att mätta, ökad ekonomisk aktivitet och en ”matskuld” från 2010 års vetebränder med mera kommer dessa priser att bara stiga. När jag skriver detta brinner bilar på gatorna i Tunis och en diktator som suttit större delen av mitt liv tvingades fly till Saudiarabien (diktatorer tar hand om varandra). Vi kommer att få se mer, inte mindre, av detta under året. Jag ser inget på kort sikt som kan återställa matbalansen under året.

Detta kan ställa till oväntade politiska kriser (som exemplet Tunisien), driva upp priser på mat och bränsle ytterligare och är den största riskfaktorn för politiskt, socialt och ekonomiskt kaos under året.

Förutsägelse: Matpriserna kommer att stiga. Matkravaller på flera håll. Världens reservföråd av mat kommer att sjunka under året. Hungerbekämpningen kommer att gå baklänges i år, eller åtminstone få stora problem.

Summering

Året verkar alltså bli lite av ett mellanår vad gäller jordbävningar, klimatkaos och ekonomiska problem, men vi får ökade problem vad gäller tillgång och priser på mat. 2011 verkar alltså bli den negativa kopian av förra året. Men matsituationen kommer att spela joker och gör det politiska och ekonomiska svårare att förutse. Året kommer inte att slippa undan sin del av olyckor, men jag tror att det kommer att vara ett snällare år än både 2010 och 2012.