Sverigedemokraternas ideologiska självmord och vänstern

I min tredje och sista blog om Sverigedemokraterna är det dags att dra slutsatserna av veckans ideologiska härdsmälta från SDs sida och passa på att slå ett enkelt slag mot den likaledes ideologiskt vilsegågna vänstern – när vi ändå håller på.

Vi börjar med Björn Söders (riksdagens vice talman och SDs partisekreterare) uttalande om att judar och samer inte är svenskar. Vänstern rasar och kallar honom för rasist, antisemit och liknande, och titulerar honom på nordsamiska i riksdagen. Här är det dags att ta som utgångspunkt något mycket viktigt:

Björn Söder har rätt. Åtminstone om samerna.

För att sammanfatta: Svenskarna har bidragit till samerna med beslagtagen mark, sabotage av deras rennäring, försök att utplåna deras kultur, tvångsadoptioner av barn, försök att förinta deras språk och liknande förtycksformer. Kort sagt: om du säger till en same att han är ”svensk” får du vara glad om du inte får på flabben. Samerna är inte svenska. Fatta.

Vänstern här då? De förfasar sig. Samerna är visst svenskar! Eller? Men här går vänstern vilse (vilket inte är ovanligt). Samerna kämpar nämligen för rätten att slippa vara något vänstern vill att de ska vara: lika. De är inte – och vill inte vara – likadana som oss. De vill ha sin kulturella och etniska särart. De vill inte vara svenskar.

Men vänstern har som generalprincip att utplåna alla särdrag och olikheter. Att ha en egen identitet är ett hot för vänstern. Bättre att trycka in alla i samma form så att vi blir kopior av var andra. I motsats till vad de säger gillar vänstern inte alls olika. Ju mer samma vi är, desto bättre tycker de.

Här slåss vänstern för en ”rättighet” som de etniska minoriteterna faktiskt inte vill ha. Något vänstern aldrig kommer att förstå.

Åter till SD och samerna.

SD har alltså helt korrekt konstaterat att samerna inte är svenskar. Vad är problemet med det? I mina ögon är påståendet helt okontroversiellt.

Problemet är att samerna inte är de enda svenskar som inte är svenskar.

Som jag skrev i min förra blog är jag inte svensk, utan skåning. Det hör till saken att jag kommer från en ursvensk släkt. Vi kommer från dalarna. Till Skåne kom vi när vi erövrade landskapet 1658. Min släkt på fädernet är en soldatsläkt. Men det betyder att jag får gå tillbaka till 1600-talet innan jag hittar en svensk. Alla andra är skåningar. Förutom att jag även har spanskt och finskt blod i ådrorna. Men väldigt lite svenskt blod. Förutom Y-kromosomen är jag nog helt befriad från svenska gener.

Och jag är inte ensam. Skåningarna är inte svenskar. Men så är inte heller gotlänningarna. Eller jämtarna. Eller värmläningarna. För mig är en riktig svensk någon som härstammar från ett område mellan Småland, Västergörtland och Uppland. Där och i landskapen emellan bor svenskar.

Nu säger Björn Söder att samerna inte är svenskar. Partiet själva säger sig värna det svenska. Betyder det att alla de som inte är svenskar ska rösta på något annat än SD? Mitt svar är: Självklart. Alltså behöver vi bryta ner SD i ett antal partier:

  • Sverigedemokrterna
  • Samedemokraterna
  • Skånedemokraterna
  • Gottlandsdemokraterna
  • Jämtlandsdemokraterna

Ja, ni fattar. Och med den sönderdelningen lär mycket få av partierna komma in i riksdagen. Förmodligen bara moderpartiet. Alla de övriga partierna hamnar utanför. Med en kraftig förminskning av deras procentuella stöd som följd.

Ett annat alternativ för SD är att acceptera alla de olika folkslag som inte är svenskar in i sitt parti. Men då kommer frågan vad vi ska med SD till egentligen? Ett halvrasistiskt parti för alla känns som en vindkraftsdriven luft-fläkt. Vad ska man med det till?

Sammanfattningsvis är jag glad att diskussionen kommit upp om att alla inte är svenskar utan att man kan vara något annat om man är det. Försvenskningen av alla mot deras vilja behöver upphöra. Snälla vänstern, lägg ner det där. Men vi har också sett att Sverige är ett land för många folk. Och SD framstår som ännu mer onödigt än för en vecka sedan.

Vad är Sverigedemokraterna för några egentligen?

I min förra blog beskrev jag hur jag inte anser att det är ett särskilt stort problem att Sverigedemokraterna är rasister, utan att det stora problemet – och orsaken till att jag idiotförklarar dem – är att de är ett enfrågeparti. Jag redogjorde också för min syn att de inte är lika rasistiska som de en gång var.

I denna blog kommer jag att behandla just på vilket sätt SD är rasister. Vissa tänker väl att ”rasist som rasist, vad spelar det för roll?”. Men jag anser att alla har rätt till en åsikt och skall bedömas för den åsikt de faktiskt har. Att exempelvis behandla en sverigedemokrat som likvärdig en medlem av Svenskarnas Parti är orättvist och intellektuellt ohederligt. Har du någonsin blivit missförstådd när du gett uttryck för en åsikt så vet du hur surt det känns. SDare skall behandlas och bedömas utifrån de åsikter de faktiskt har, inte för någon annans åsikt de klumpas ihop med. Allt annat är felaktigt.

Med det sagt kan vi konstatera att SD är ett svårgreppbart parti. De gör hela tiden saker som verkar motsäga sig själva.

1: Judar är inte riktiga svenskar, tycker de. Antisemitiskt. Men samtidigt står de mycket tydligt på just Israels sida i konflikten mellan dem och araberna. Vad är logiken här?

2: De utesluter regelbundet medlemmar för att de är rasister. Samtidigt slänger de ur sig rasistiska floskler på löpande band.

3: De gratulerade det finska partiet ”Sannfinländarna” till de fina valresultatet (tredje största i Finland) samtidigt som detta parti är uttalat svensk-fientligt. Man skall vara en riktig finne.

Fler exempel finns, men jag låter mig nöjas härmed. Frågan som infinner sig är vad de egentligen håller på med. Vad är SD egentligen för ett parti?

För att förstå detta behöver man först inse att det finns olika sorters rasism. Och de är verkligen olika. Eftersom jag aldrig läst någon doktorsavhandling om detta utan lärt mig genom att studera ämnet har jag blivit tvungen att hitta på egen terminologi, så orden jag använder kanske inte ger något napp vid en googling efteråt.

Först finns det klinisk rasism. Detta är när man tror att det verkligen finns mänskliga raser, olika sinsemellan och olika utvecklade. Rasbiologi helt enkelt. Dessa människor anser som oftast att just deras ”ras” är den bästa.

Nästa klass är kulturell rasism. Här anser man inte att det finns något meningsfullt sätt att dela upp folk i raser rent biologiskt/genetiskt, men att olika folkslag har olika kultur. Vissa människor tillhör folk som har sämre kulturellt betingade drag. Om du anser att ”zigenare stjäl” så är du en kulturell rasist.

Jag har för övrigt varit en kulturell rasist en gång i tiden, mot fransmän. Men det är en annan historia.

Vad gäller SD så passar de faktiskt inte i någon av dessa fack. De är smarta nog att veta att den kliniska rasismens grundideér faller pladask till marken vid ett möte med modern genetik.

Den kulturella rasismen är inte heller den särskilt stabil. Etnologer vet att folkgrupper utvecklar kultur i relation till den miljö de lever i. Man kan utan risk säga att eskimåernas (alltså inuiternas) kultur är underlägsen beduinernas i Arabiens öknar, men de har ett starkt övertag i Arktis.

Ändras förutsättningarna kommer kulturen att ändras därefter. Att utse den bästa kulturen är som att fråga vad som är bäst av en långtradare eller en sportbil. Det beror väl på vad du ska göra?

Så vad för sorts rasister är SD?

De är vad jag kallar etno-geografiska rasister.

Det betyder att de anser att varje folk har en homogen kultur, och är knutna till ett visst geografiskt område. När partiet använde sin gamla slagdänga ”Sverige åt svenskarna” så menade de det.

Detta är något man måste förstå på rätt sätt.

I SDs värld är inte svenskarna bättre än andra folk. Vår kultur är inte högre stående eller finare än någon annan kultur. Vår kultur är svensk. Och hör hemma i Sverige. Andra folk och kulturer hör hemma i andra länder. Anser SD.

Och här faller alla deras märkliga beteenden på plats. Judar hör inte hemma i Sverige, men de hör hemma i Israel. Därför är de mot dem här, men för dem där.

Därför gillar de att Sannfinländarna gick så bra i senaste valet fast att de är mot svenskar. För vad har svenskar i Finland att göra? Därför anser de inte att de är rasister trots att de inte vill ha hit folk från andra länder. De säger ju inte att de är sämre. Bara att de inte hör hemma här.

Det är alltså djupt felaktigt att klumpa samman SD med partier som Svenskarnas Parti. SP är ju kliniska eller åtminstone kulturella rasister. Det är inte SD.

Det här får förstås vissa effekter. Samerna är inte riktiga svenskar, anser SD. Men det är faktiskt så att SD får medhåll från ett håll, oväntat av många: samerna själva. Nej, de är inte svenskar. Men ska vi då kapa av en bit av Norrland och skapa en samisk republik? Norge och Finland kunde bidra med en bit land de också? Samerna skulle nog tacka ja. Det kanske SD skulle gilla också?

En annan konsekvens är det här med oss skåningar. Jag känner mig faktiskt inte särskilt svensk. Jag är skåning. En etnisk skåning med ett svenskt medborgarskap. Jag har tex inte någon politisk åsikt i frågan om monarkin. SVENSKARNA får själva bestämma om de vill ha kung eller president. Vad har jag som SKÅNING med det att göra?

Jag vet att många skåningar känner likadant. Ska Skåne göras självständigt då eller? SD skulle få makten i vår republik, men förlora många röster i just Sverige.

Jo, jag säger att jag åker till Sverige när jag lämnar Skåne. Som min kusin skrev i en uppsats: mamma är från Skåne och pappa är svensk.

Och där får vi ett problem. Om vi verkligen tillämpar principerna bakom den etno-geografiska rasismen, vem kan då vara med i Sverigedemokraterna?

Om Svergiedemokraterna och nyvalet i mars

Idag meddelade Stefan Löfven att det blir nyval den 21:e mars nästa år. Självklart blir det en blogg om detta.

Låt mig först slå fast var mina politiska sympatier INTE ligger, för denna blogg kommer att handla om Sverigedemokraterna.

Det finns i svensk politik (den delen där de politiska partierna får en egen stapel i val och opinionsundersökningar) tre partier som jag klassar som de värsta idiotpartierna. Dessa är Feministiskt Initiativ, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Och följdriktigt de sista jag skulle rösta på. Varför förtjänar ett blogginlägg var för dessa partier, men denna gång handlar det om SD.

Jag är alltså kritiskt inställd mot SD, och de flesta tror väl då att det är för att de är rasister, men så är det inte. Min främsta kritik är av annat slag. Man förstår vilket om man tittar på deras historia.

När partiet grundades på åttiotalet var det uttalade nazister, gamla SS-veteraner och liknande som närvarade på det grundande partimötet.

I samma veva stod nutidens vänsterpartiers föregångare (alltså V, MP, Fi och i viss mån S) upp och lovprisade sin tids massmörar-regimer världen runt. Olof Palme var kompis med Saddam Hussein och så vidare. Men det talar man tyst om nu, samtidigt som man gärna påpekar SDs nazistiska ursprung. Hyckleri på hög nivå från vänsterpartierna alltså, men sen har de ju aldrig varit bra på historia heller.

Men åter till SD. Sedan starten på 80-talet har de vuxit och är nu tredje största parti med 13% i riksdagen. Vad har hänt med väljarna? De gamla nazisterna anser nu att SD lämnat sina rötter, och därför flyttar de till Svenskarnas Parti. Samtidigt suger SD upp röster från M och S, och från i stort sett alla andra partier. SD har alltså rört sig mot mitten.

Sedan kan man konstatera att SD har ett exceptionellt stöd bland vissa samhällsgrupper. De flesta arbetslösa röstar på dem. Jag uppskattar till 80%. Jag känner många arbetslösa och kommer inte på rak arm på någon som inte röstar på dem. Vidare har de exceptionellt stort stöd även bland hantverkare, verkstads- och industriarbetare, byggare, lastbilschauförer och liknande. Om dessa grupper hade ensam rätt att rösta skulle SD få egen majoritet i riksdagen.

Är det någon som tror att dessa samhällsgrupper är nästan helt rasistiska? Det är inte seriöst att anta det.

Så vi kan slå fast följande tre fakta om SD:

  • SD är inte så rasistiska som de har varit.
  • De som röstar på dem är inte så rasistiska som de flesta verkar tro.
  • Men de är ändå riksdagens mest rasistiska parti.

I kort är mitt största problem med SD inte deras rasism. Mitt största problem är något annat:

De är ett enfrågeparti.

Redan när de kom in i svenska kommuner runt om i landet efter valet 2006 sade jag att de bara bryr sig om en fråga – vilken råkar vara invandringen – och det visade sig stämma; när mandatperioden var över hade de i de kommuner där de valts in att administrera viktiga samhällsfunktioner endast lämnat in en (1) motion som inte behandlade invandring.

Politik är en viktig, komplex och bred sak. Att gå in i politiken med endast en fråga är oansvarigt, naivt, och dåligt för landet. Väljarna borde veta bättre än att rösta på ett parti som bara vill en sak.

Nu har SD bevisat igen att de är ett enfrågeparti. De har sagt rakt ut att de kommer att fälla varje regering som inte dansar efter deras pipa i den enda fråga de bryr sig om. Gör som vi säger, eller…

Och nu har de gjort alvar av sina hot.

Först klagar de på att ingen vill samarbeta med dem. Sedan säger de att de vägrar samarbeta med miljöpartiet. Så de gör mot ett parti vad de tycker synd om sig själva för att andra gör mot dem. Det finns faktiskt ingen lag som tvingar ett parti att samarbeta med ett annat, om man tycker det partiet står ideologiskt för långt från en själv. Hyckleri från SDs sida alltså.

Och nu har man alltså fällt regeringen. För den enda fråga man bryr sig om. För man är ett enfrågeparti utan någon som helst bredd.

Driv vår politik, annars fäller vi varenda regering i landet tills en regering genomdriver vår politik.

Det är SDs budskap.

Jag säger bara två ord till er i SD: Tretton Procent.

Ni har 13%. Det är mycket, men inte väldigt mycket.

SD väljer att kasta in Sverige i en karusell med nyval. Troligtvis kommer det att bli ungefär samma röstsiffror som förra gången, så att inget förändras. Och de har lovat att upprepa processen. Fälla regering efter regering tills de får ensamt inflytande över invandringspolitiken. De säger att man inte respekterar demokratin när ingen vill samarbeta med dem. Jag säger att 13% inte ger det mandatet att ta över en viss politisk fråga bara för att man vill det.

Sverigevänner kallar Jimmie Åkesson sina väljare. Men denna karusell som skapar kaos i landet skadar landet. Förmodligen ganska allvarligt. Beteendet att ställa till sådant kaos för att man inte får 100% av makten över en fråga när man bara har 13% av rösterna är oansvarigt, odemokratiskt och Sverige-skadligt.

SD är ett omoget och oansvarigt enfrågeparti som förstör för Sverige bara för att de inte får leka med de stora barnen. Det är mitt stora problem med SD. Hoppas svenskarna tar sitt ansvar och röstar bort dem den 21:e mars.

Men jag håller med dem om en sak: MP i regeringen är ingen hit.

Om förbön för sjuka och tyckarpanik

Med jämna mellanrum åker något TV-team ut till kristna församlingar av det ”karismatiska” slaget. (Karismatisk är ett kristet ord, som inte har något med personlig charm att göra.) Alltid är upplägget det samma. Man visar människor som gör saker som inte förekommer i de äldre samfunden, sen ojar man sig lite över hur konstigt det är, och kopplar in någon/några experter som får uttala sig om hur hemskt det är.

Nu har det hänt igen. Den här gången står Citykyrkan i Älmhult i fokus tack vare Uppdrag Gransknings försorg, och vinklingen denna gången tycks vara att förbön för sjuka inte är okej.

Låt mig först skriva en viktig punkt: jag har inte sett programmet, och är inte särskilt insatt i förhållandena i just den församlingen.

Jag vet att TVs granskningar av frikyrkoförsamlingar oftast är grovt vinklade, och journalister har helt enkelt inte den samvetsmässiga nerv som tvingar dem att låta bli att ljuga när man gör rapporter om just frikyrkor. Jag har sett det flera gånger förut och utgår av erfarenhet från att TV-folk från Sverige rutinmässigt ljuger när de gör denna typen av reportage. De brukar ju göra det!

Samtidigt finns det många fall av predikanter och församlingar som gör saker vilka förtjänar allvarlig kritik. Så jag låter helt enkelt bli att kommentera just den här församlingen och just det här programmet.

Men jag tänker kommentera en annan sak: skräckslagna kommentatorer och expert-tyckare som nu menar att det är dags att förbjuda förbön för sjuka.

Den punkten förtjänar en egen blogpost, så här kommer den.

Etiska riktlinjer

Till att börja med vill jag presentera några enkla och ganska självklara etiska riktlinjer för förbön för sjuka.

  • Inte uppmana till att avstå från sjukvård. Detta är den viktigaste och allvarligaste punkten. Om en person avstår från sjukvård kan den personen råka väldigt illa ut och till och med dö. Att göra detta är inte bara farligt, det borde vara direkt olagligt.
  • Inte ta betalt. I all kristen tradition har det varit tabu att ta emot pengar för någon form av förbön, men vissa individer försöker ändå.
  • Inte hävda helande. Predikanten ska inte säga till den sjuke att hän har blivit frisk. Endast två personer kan veta om den sjuke blivit frisk, den sjuke själv, och dennes läkare. Helandet hävdas först när tillfrisknandet konstaterats på ordinarie sätt.
  • Inte hävda vetenskaplig grund. Om inte en vetenskaplig metod använts skall man inte heller säga att det är vetenskapligt. Det är helt okej att säga att nu ber vi och hoppas på ett övernaturligt mirakel, men en annan att påstå att en naturvetenskapligt bekräftad process nu pågår.

Dessa är mina enkla och ganska självklara etiska riktlinjer för förbön för sjuka.

Nå, om vi skulle koda in detta i lagens texter, vad skulle ske då? För majoriteten av våra kristna kyrkor skulle ingenting ändras alls. Det är nämligen så att den mesta förbönen går till på just detta sättet. Men i svensk grundlag råder likhet inför lagen, så alla religioner måste bedömas enligt samma kriterier. Och då faller yxan hårt.

Ta exempelvis alla homeopatiska behandlingsmetoder, alla New Age -butiker, all alternativ medicin. Dessa skulle inte klara sig bra alls. Gå igenom riktlinjerna ovan punkt för punkt:

Avstå från medicinsk behandling: Check. Det heter alternativ medicin, för det är just ett alternativ till den riktiga medicinen. Ett ganska aktuellt exempel är Apples Steve Jobs, som satsade på alternativ medicin mot sin cancer. Som sagt, livsfarligt.

Inte ta betalt: Check. Inom denna branschen tas det betalt för allt. Som jämförelse är det enda vi tar betalt för i min församling det som står i bokhyllan.

Inte hävda helande. Här är jag inte tillräckligt insatt för att ha en åsikt, så raskt vidare till nästa punkt.

Inte hävda vetenskap. Check. Ett exempel från verkligheten: en kvacksalvare hävdade att den vanliga sjukvården inte behandlade mögel i blodet, som var själva grundorsaken till cancer. Detta är förstås ren bluff, och den som hävdar att deras piller har den effekten måste ljuga medvetet.

Så alternativmedicinen och New Age -prylar skulle inte ha en chans om en lagstiftning baserad på dessa etiska riktlinjer infördes, men kristen förbön för sjuka skulle passera oskadat igenom en sådan lagstiftning, helt enkelt för att det redan går till på det sättet.

Men låt mig vara ärlig; jag har sett det mesta. Flera exempel har utspelats framför mina ögon där flera av dessa riktlinjer brutits. Jag har sett hur löften givits om ”andliga välsignelser” (och här ingår helanden) i utbyte mot en större insats i kollektboxen. Och annat jag inte vill gå in på här. Man kan sammanfatta det med att det förekommer beklagansvärda beteenden från vissa individer, och som kyrka behöver vi hålla dessa tendenser i schack.

Men låt oss anta att en lagstiftning skulle införas som förbjuder all form av förbön för helande. Om denna lag formuleras på ett sådant sätt att den inte bryter allt för mycket mot grundlagen måste den göras så att den inte direkt pekar ut just den kristna religionen. Om detta sker kommer konsekvenserna att bli allvarliga. Om jag lägger händerna på min kompis och ber att huvudvärken försvinner, måste polisen komma och hämta mig då? Om jag ber för mig själv? Ska vi fylla fängelserna med människor vars brott är att försöka hjälpa människor?

Om vi bötfäller förebedjarna, vad händer då? Då blev jag tvungen att börja ta betalt. Vill du ha förbön av mig får du ge mig en slant, så jag får råd att betala böterna. Alltså måste jag bryta mot punkt två i listan ovan och bete mig mer oetiskt. Kontraproduktivt.

Och som en kompis till mig påpekade: i så fall blev det även olagligt att önska en sjuk vän ett ”krya på dig”. Det är nämligen en välsignelseakt, utan vetenskapligt stöd dessutom!

Men låt oss tänka oss att vi slänger grundlagen (jag skrev om den här) överbord helt och hållet och specifikt förbjuder förbön för sjuka i kristna kyrkor. Vad händer då?

Sverige skulle då bli ett land som officiellt förföljer människor pga tro. Dessutom skulle kristna inte sluta med detta, eftersom det ingår i vår religion att bli förföljda. Det skulle endast betraktas som en återgång till det ordinära. Och vi skulle fortsätta.

Så hur ska vi betrakta de panikslagna expertyckarnas vilja att reglera vad som är sunt och osunt inom kyrkans 2000 åriga tradition att be för sjuka?

Min självklara reaktion är att det ska inte staten göra alls. Det är upp till oss kristna att själva sköta vår egen hygien. På 1600-talet försökte kyrkan att skydda vetenskapen från dålig vetenskap. Problemet var att kyrkan inte förstod att vetenskapen fungerar bäst om dess beskyddare (kyrkan var FÖR vetenskap på den tiden i motsats till vad de flesta tror idag) lät bli att lägga sig i. Detta utgör en parallell till dagens situation; vi i kyrkan behöver ingen hjälp från staten att hålla rent från knasiga och osunda predikanter. Staten har helt enkelt inte kompetensen att göra detta. Inte heller vill jag få hjärtkirurgi av en blind kirurg som dessutom tror att hjärtan inte finns.

Så mitt råd till alla icke-troende människor som vill pilla med de här frågorna och försöka styra upp ordningen: låt bli. Det kommer bara att bli värre.

Om Neger och andra problem-ord.

Disclaimer 1: Denna text handlar om ORDET neger, och därför används det flitigt i den löpande texten. Ingen diskussion om människorna ordet syftar på föreligger. Har du problem med att detta ord används, ska du nog inte läsa denna texten.

Disclaimer 2: Avstå från att dra slutsatser om vad jag tycker innan du läst hela bloggen. Vad jag egentligen tycker avslöjas i slutet av denna text.

Disclaimer 3: Eftersom jag kan vara ganska impulsiv ibland postar jag ibland texter utan att ha slipat på dem tillräckligt. Så här ett dygn senare lägger jag till ett stycke på slutet för att förklara min poäng på ett tydligare sätt, eftersom risken är stor – i ett infekterat ämne som detta därfolk lätt blir känslosamma – att läsaren inte förstår vad jag menar. För vissa kan det vara bra att läsa slutet först.

Om Neger

Jag var nyligen involverad i en diskussion om användandet av ordet neger, och fick en del oförstående blickar samt vissa anklagelser riktade mot min person, samt gravt misstagna antaganden om mina åsikter. Så jag tänkte att det är dags att analysera sönder ordet, så att jag i fortsättningen kan säga ”läs min blogg” när ordet kommer upp.

Först två näraliggande ord:

Nigger. Uppkom i USA under slavtiden och har aldrig använts på ett icke-rasistsikt vis. Själva ordet hävdar något om den svarte, och är uppenbart rasistiskt utan att behov av ytterligare diskussion föreligger.

Negroid. Detta ord är rasbiologiskt till ursprung och användande, och antyder att skillnader mellan olika grupper av människor skulle vara så stora att det finns anledning att dela in i raser, precis som man gör med hundar. Ordet är alltså rasistiskt i själva kärnan av sin definition (det förutsätter rasism för att vara användbart) och är således hopplöst förlegat.

Inga av dessa två ord går att använda i vardagen utan att faktiskt ha rasistiska åsikter om svarta.

Men neger då? Vilket är ursprunget, och hur används det? Ett direkt citat är ”du bortser från ordets rasistiska historia”. Sagt av de som hävdar att ordet i sig är rasistiskt. (Vilket jag alltså inte gör själv). Alltså är det läge att titta på hur ordet ANVÄNTS (vilket är nyckeln här).

I Sverige för länge sedan användes ordet neger helt enkelt om de svarta människor som bodde i Afrika. Ingen hade någonsin sett en sådan, och okunskapen var utbredd. Vissa svenskar blev rika på slavhandel, och en del bosatte sig i Västindien där de skaffade slavar, vilka behandlades illa. Men för ungefär 99,9% av vår befolkning var negern något i första hand exotiskt. Detta var ett tidevarv när man kunde köpa te och choklad i en butik vid namn ”Johanssons kolonialvarubutik”. Vardagsrasism existerade inte, helt enkelt för att negern inte fanns i vår vardag. Jag levde inte på den tiden, men antar att man trodde att man själv var överlägsen dessa människor. Dock var den så kallade ”horisonten” inte särskilt vid på den tiden. Det räckte att du kom från ett annat landskap i Sverige för att falla utanför ramen. De stenarbetare från Blekinge som flyttade till Halland för att arbeta i stenbrotten där utsattes för attityder som bara kan kallas för rasistiska. Men ingen säger att ordet ”bleking” är rasistiskt idag, trots ordets historiska användning.

Ordet gick sedan vidare i generation efter generation tills det nådde mig och jag lärde mig det. Och jag vet med mig att jag totalt saknade rasistiska intentioner när jag tog det i min mun. Ordet syftar helt enkelt på en svart människa. Punkt slut.

Men sedan måste jag lära mig att ordet är rasistsikt och inte får användas. Varför? Då får vi titta på en annan historisk tradition. Den europeiska koloniala traditionen. Vi vet alla vad som hände där, så låt oss bara sammanfatta med att européerna våldtog och skövlade Afrika, baserat på ett antagande om att man på något sätt var överlägsna negrerna och att detta därför var okej. Denna rasism spred sig senare till USA där den tog sig uttryck i negerslaveriet. Vad vi lärt oss från det koloniala äventyret är att negern var teknologiskt och akademiskt underlägsen den vita mannen, som i sin tur var moraliskt och kulturellt underlägsen negern. Det visar sig att det senare är svårare att bota än det förra. Ett decennium eller två i en fungerande skola och sedan universitet tar igen den akademiska och teknologiska efterblivenheten, men gör inte ett dugg för att bota rasismen.

I den här traditionen används ordet av uppenbart rasistiska människor. Och, har vi kommit på i Sverige de senaste åren, vi här uppe i norr ska nu, av någon anledning, växla hur vi använder och tolkar ordet från vår egen svenska tradition, till den euroamerikanska som vi i stort sett helt (mätt i andel av befolkningen) aldrig var en del av.

Detta är fel. Och ordet neger är inte rasistiskt. Här. Eller var. Men det har tydligen blivit.

Här skrev jag ursprungligen ett stycke om ordet ”jude” men väljer att ändra den texten. Ordet är mer speciellt och ganska komplicerat. Folket heter faktiskt judar och vill bli kallade så. Att säga ”han är en jude” kan bara vara rasistiskt om den som säger det själv är judehatare. Men ord som ”jude-näsa” eller ”jude-priser” kan mycket väl vara det. Vad gäller negrer så är de inte en folkgrupp, utan ett helt gäng folkgrupper och stammar. De amerikanska har som regel förlorat sin stamidentitet för många generationer sedan och har bara en hudfärg kvar av sina rötter. 

Sedan finns det fler trådar i den historiska väven. Martin Luther King använde löpande ordet i sina tal, predikningar och föreläsningar. Var han rasist? Förmodligen inte. (Ghandi däremot var, han använde ofta ordet koffer, som till och med är mer rasistiskt än nigger). Här har vi en annan tråd i vilken ordet används på ett helt ickerasistiskt sätt, och det sätt jag själv föredrar att använda ordet neger på.

Men när jag drar upp detta exemplet möts jag av stora ögon och argumentet ”är du svart?”. För endast om man är svart kan man använda ordet neger på ett icke-rasistiskt vis.

Lyssna noga vänstermänniskor: Att säga att endast svarta kan använda ordet neger på ett icke-rasistiskt vis är att göra åtskilnad på människor efter etnisk tillhörgihet. Och det finns ett ord för detta: Rasism. Att säga att endast negrer får säga neger är omedveten rasism. All rasism är rasism och åtskillnad mellan människor. Och nu närmar vi oss kärnan i vad jag ser som problemet. Men för att borra oss ännu djupare ner skall vi lämna ordet neger och titta på ordet handikappad.

Om Handikappad

För länge sedan användes ordet krympling. Sedan blev det ordet nedsättande, och vi ersatte det med ordet invalid. Det ordet ersattes av handikappad, sedan av rörelsehindrad och nu måste vi säga funktionsnedsatt. Så kedjan är krympling, invalid, handikappad, rörelsehindrad, funktionsnedsatt. Vad är det som gått snett här?

Min mormor var en höjdare inom Röda Korset. För en 45-50 år sedan drog de igång en verksamhet i Skåne riktad mot äldre MS-sjuka. Vi kallade det ”handikappslägret”. En dryg vecka varje sommar åkte man ut till en rödakors-gård. Vi höll till i Brandsberga där Röda Korset hade en gård fram till på 80-talet. Senare utökades standarden till att omfatta alla äldre handikappade, bara man var tillräckligt sjuk. Upplägget var att varje person som kom (man fick ansöka skriftligen och blev antingen antagen eller fick avslag för att man var för frisk) fick ett eget rum och en egen vårdare. De själva kallades gäster. Vårdaren var en person som ställde uppfrivilligt med att helt enkelt passa upp gästen med vad den personen behövde. Min mamma var en av dem så jag följde med dit från fyra års ålder. Vid maten satt vårdren bredvid gästen, så det blev varannan av varje. När jag kom upp i en viss ålder blev jag vårdare åt Knut. Knut var den friskaste som någonsin antagits till programmet, och hade stort tålamod med barn, så han fick ha tålamod med mig. Min uppgift var att ta mat åt honom, samt knäppa översta skjortknappen på morgonen. I övrigt hittade vi på lekar, bingo och andra aktiviteter. För dessa individer vilka satt inlåsta på institution resten av året var detta årets höjdpunkt, och de var nog lika glada för detta som jag hade varit över en årlig tur till Hawaii.

Så orden vi använde var gäst och vårdare. När hela kollektivet omnämndes använde min mormor ordet ”vännerna”. Och ordet vi använde för att beskriva gästerna var ”en handikappad”.

Vad gjorde detta med mig, när jag tillbringade 10 dagar varje år från fyra års ålder med en grupp människor som till 50% bestod av äldre handikappade människor? (Jag har för övrigt tilldelats Röda Korsets officiella förtjänsttecken för trogen tjänst, och jag misstänker att jag är den yngsta i Sverige att ha fått det någonsin). Jo, jag lärde mig att vissa av oss är friska, andra är handikappade. Observera ordvalet ”vissa av oss”. I detta sammanhanget fick jag aldrig en chans att utveckla ett vi-och-dom tänk omkring handikappade. Och jag ser mig faktiskt själv som (lätt) handikappad, då jag är gravt närsynt och förlorad utan mina glasögon.

Men ute i Sverige har Handikappad blivit ett nedsättande ord. Man ska säga rörelsehindrad. Och det ordet håller på att fasas ut och ersättas av funktionsnedsatt.

Men varför blir det på detta sättet. Varför måste krympling ersättas av invalid som ersätts av handikappad som ersätts av rörelsehindrad och till slut funktionsnedsatt? Varför måste vi med några decenniers mellanrum byta ut ordet som ett par använda underkläder?

Och det är här min syn på ordet neger hittar sin egen mörka sanning: Externalisation.

Öhh va? Jo jag vet, det var ett tvärt kast. Att externalisera betyder att lägga något utanför sig själv. Om du exempelvis lagrar dina nakenfoton på dig själv på ICloud så externaliserar du din personliga datalagring. Vilket vissa kändisar på sistone betalat ett högt pris för att lära sig är en dålig ide.

Problemet med ord som Neger eller Handikappad är INTE att de är nedsättande. Problemet är att de externaliserar ett eget, internt problem. Vi har problem med människor som avviker från oss själva med sina kroppar. Annan hudfärg, ett handikapp eller något annat. Och vår respons är att externalisera problemet, att utmåla vissa ord som problemord. Istället för att ta itu med våra attityder.

Detta går igen även i hur vi ser på våra egna kroppar. Vi har attitydproblem med vissa kroppsdelar (de som används för att föröka sig eller att bajsa med) så vi klassificeierar vissa ord som problem-ord. Det finns ett ord för det kvinnliga könsorganet som rimmar på hitta, och ett för det manliga som rimmar på duk. För dessa problem-kroppsdelar har vi problem-ord. Men vi har inga problemord för kroppsdelar som vi inte har problem med. Ge mig ett enda problem-ord för armbåge. Öronsnibb. Hornhinna. Tolvfingertarm. Mjälte. Lillfinger. Inte helt lätt va?

Att fokusera på problemorden är att externalisera problemet och låta bli att titta in i vårt eget mörka inre och ta itu med våra egna mörka sidor. Ord är bara ord. Men människor kan vara rasister. Problemet finns i oss, inte i första hand i våra ord.

Om ingen människa någonsin varit rasist, skulle neger aldrig varit ett rasistsikt ord. Och jag som inte har mina rötter i den euro-amerikanska rasistiska traditionen har inget behov av att tolka ordet på det sättet.

Efterkommentar

För att motverka obligatorsika missförstånd av en text av detta slag kommer här en sammanfattning gjord i efterhand, som utlovats i disclaimer 3 ovan.

Orden Nigger och Negroid har bara respektive vars ett sätt att användas på, historsikt sett, och bägge är rasistiska. Men ordet Neger har använts på olika sätt i olika tider och vilken innebörd som ligger i ordet beror på Vem, Var och När. Den svenska traditionen bakom hur ordet använts bygger på okunskap (inte fel-kunskap, utan brist på kunskap) om något exotiskt som finns långt borta. Den euro-amerikanska bygger på en tradition av skövling, förtryck, slaveri och kolonialism, och är därför nersölad i rasism. På senare tid har ett antal människor – förmodligen huvudsakligen från PK-vänstern – bestämt att vi ska frångå att tolka ordet utifrån vår svenska tradition, och i stället importera den euro-amerikanska tolkningstraditionen, för vår egen svenska tradition är uppenbarligen inte rasistisk nog.

Jag ställer mig frågan varför vi måste göra ett ord MER rasistiskt, för att MOTVERKA rasism? För mig råder här ett logiskt sammanbrott. Vore det inte bättre att leta efter ett MINDRE rasistiskt sätt att använda ordet på? Till exempels M L Kings sätt? Men nej, vi måste välja det mer rasistiska sättet, ett sätt vi måste gå utomlands för att kunna importera.

Sedan ställer jag frågan vad detta beror på och kommer fram till att vi fokuserar på fel saker eftersom det är lättare att jaga symboler än att vända blicken innåt.

Sverige erkänner Palestina

Sveriges regering hade precis tillträtt, och regeringsledamöterna hann inte ens med att lära känna varandra, innan de (som enda land i EU) gick ut och erkännde staten Palestina. USA och Israel protesterade mot erkännandet, med moivationen att förhandlingarna mellan länderna inte är färdiga än.

Men låt oss bortse från att ett land måste ha territorium och gränser innan det existerar, vilket Palestina inte har (och aldrig har haft) och titta på vad det är man bråkar om istället.

Sverige (alltså sosseregeringen) säger att USA inte dikterar Sveriges utrikespolitik. Detta är förhoppningsvis sant, för så borde det vara. Varje land driver sin egen utrikespolitik. Så borde det vara. Men uppenbart är det en annan sak som inte heller styr S + MP ‘s utrikespolitik: verkligheten. Dags att påpeka grundläggande fakta:

93% av palestinierna är antisemiter. (http://bit.ly/1j69bJG) Inte särskilt konstigt med tanke på den grovt antisemitiska TV, radio och tidningsmedia de utsätts för varje dag. På http://palwatch.org/ kan man läsa en sammanfattning av palestinska medier. Gå in själv och titta.

Detta är ”landet” Sverige nu officiellt erkänner. Detta land erkänner själva inte Israel. ”Landet” Palestina är en fantasi som bygger på den sedan länge överspelade och förlegade drömmen om att förintade förinta Israel och jaga alla judar ur landet. Källa: lär dig arabiska och surfa in på vilken palestinsk websida som helst, eller ta bara en titt på stadgarna för sådana organisationer som PLO eller Hamas – statsbärande organisationer i den mån det finns en stat att bära. Faktum är att inga av dessa två organisationer grundades för att etablera en palestinsk stat eller ens hjälpa palestinierna. De grundades enbart för att förinta Israel och döda judar.

Nu talar vi inte om några extremistiska terrorister i den politiska marginalen. Vi talar om själva massan av det palestinska folket, och de organisationer som representerar dem. Planen för landet Palestina är – och förblir – att etablera ett land på det territorium som idag är Israel, samt slänga ut de judar som bor där. Och det är denna statsbildning som Sverige nu erkännt.

Här i Hässleholm finns ett kebabhak som heter Fred & Co. En gång sålde de stans bästa burgare men det var länge sedan. En av killarna som jobbar där har ett halssmycke med en metallbit formad som Israel, men med ett P ingraverat. Han är inte en extremist, utan en palestinsk Svensson. En representant för normalen.

Genom att erkänna denna statsbildning tar Sverige direkt ställning för:

Israel skall utplånas.

Palestinierna behöver inte lägga sin plan att sluta döda judar på hyllan.

Erkännandet av en palestinsk stat är inte längre en morot för att locka palestinierna till fred, utan en belöning för deras kampanj av mord, självmordsbombningar mot Israel och raketattacker. Om de dödar ännu fler judar kanske de för fler belöningar?

Jag betvivlar att Löven och manshataren Romson har för avsikt att döda judar, öka kriget och fördjupa konflikten i mellanöstern, utplåna Israel och öka antisemitismen i världen. De bara a) saknar kunskap om att deras agerande leder till detta samt viljan att ta till sig och/eller b) anser att detta är acceptabla offer för målet om en palestinsk stat.

Så SJÄLVKLART är Israel och USA mot detta. Alla tänkande människor som är för fred i världen är det. Och jag tror sossarna och miljöpartiet är för fred.

Valanalys

Så har valet avklarats och vi står inför 4 år med ett helt nytt parlament. Precis som jag förutspådde kom vi att få en närmast omöjlig mandatfördelning, regeringsbildningsvis. Hur analyserar vi detta?

Tre frågor kommer upp: Hur ser nästa regering ut och hur får de det. Vad händer valet 2018. Hur påverkas viktiga sakfrågor? En sak i taget.

Regeringen.

Lövén meddelade idag att han inte kommer att inkludera Vänsterpartiet i sin regering, utan endast bygga på MP. Deras valsiffror är 31,2 respektive 6,8. Även om vi delar ut de 4% av rösterna som slösades bort på Fi och ”Övriga partier” (vem sjuttons är partiet ”Enhet”?) så kommer vi inte ens upp i 40%. Alltså inte bara en minoritetsregering, utan en svag minoritetsregering.

Jag är arbetslös. Men jag vill inte ha Lövéns jobb. Detta är skitsiffror för en skitregering. De blir tvungna att förhandla sig fram till majoritet i varje enskild fråga. I fyra år.

Och redan nu spekuleras det i att SD kommer att rösta för Aliansens alternativa budgetförslag. Vi har ett ord för en sådan situation: Nyval. Och detta måste sosseregeringen leva med i FYRA ÅR TILL.

Vad värre är: Sverige befinner sig i en bostadsbubbla. Dessa kan bara sluta på två sätt: de spricker, eller de pyser. Men de tar slut. När detta händer slutar folk ta lån, bankerna går ner på knäna, och en regering utan Borg får ta i skiten. Och händer inte detta så hotar en annan kris. Industrin tror nu att världsproduktionen av olja kommer att toppa år 2016. När det händer får det stigande oljepriser som följd, med internationell lågkonjunktur som resultat. Och Sverige är ett exportberoende land.

När, inte om, vi går in i nationella ekonomiska problem ska en regering med under 40% av mandaten, en oprövad statsminister och ingen Borg ta hand om det hela. Heja Sverige.

Valet 2018.

Min gissning: Fi kommer in, SD får ännu mer röster. Samtidigt vet vi inte vad som händer under tiden. Kriserna i Syrien/Irak samt Ukraina, ekonomiska kriser jag nämnt ovan, andra kriser vi ännu inte vet om, måste spelas ut, och vi vet inte vad det får för effekter här. Hotet om nyval ruvar över regeringen. Så ingen vet vad som händer under dessa fyra år. Men jag tror ändå att Fi kommer in, och SD växer. Blev det svårt att bygga en regering med dessa valsiffror, vänta då fyra år och se hur det blir då Det grekiska ordet Kaos infinner sig i mitt huvud.

Sakfrågor.

Så hur går det i ett antal sakfrågor? Vi tar en titt.

Ekonomin

Ekonomin har jag redan avhandlat ovan. Vi kommer att få problem av externa orsaker. Och den regering vi valt kommer att få ta hand om detta. Dyster utsikt.

De arbetslösa

I början av Aliansens period för 8 år sedan tog de bort en massa meningslösa placeringsåtgärder. Men sedan började de införa dem igen. Och sålde ut oss arbetslösa som gratis arbetskraft, samt sänkte akassan/aktivitetsstödet. Fas 3 sades vara en verksamhet som skulle flytta de arbetslösa närmare arbetsmarknaden. Vi som hamnat i den vet att Fas 3 är ett svart hål; när du hamnat där kommer du aldrig därifrån. Politikerna tror att detta är bra för oss, men det är ett katastrofalt dåligt påfund.

Vad kommer sosseregeringen att göra då? Höja ersättningen är utlovat. Förhoppningsvis får vi se ett slut på systemet där vi utnyttjas som slavarbetare. Men å andra sidan kommer de inte att avvika från den inslagna vägen att i första hand försöka kamoflera arbetslösheten och dölja vår existens. Vi kommer att hamna i fler sysselsättningsåtgärder och vår tid kommer att fortsätta slösas bort. En del åtgärder kommer att få nya namn.

Klimatet

Klimatet är ett globalt problem och bör lösas på global nivå. Än så länge har exakt 0 regeringar i världen gjort något vettigt åt saken, och på global nivå är handlingsförlamningen ännu värre. Det kommer alltså att fortsätta som förut att inget händer nu heller.

Jämställdheten

För typ 500 år sedan värderades kvinnor som egendom. Det fanns inget feministiskt politisk parti. Trots detta har sedan dess all formell ojämställdhet avskaffats redan på 1950-talet, och mycket av den strukturella ojämställdheten har också försvunnit. Helt utan närvaro av manshatande (alltså sexistiska) politiska feministpartier. Att Fi inte kom in är alltså ingen skada skedd. Värre blir det om fyra år när jag tror de kommer in, och deras kontraproduktiva feminism börjar debatteras i Rosenbad. Vi får alltså glädja oss åt fyra år till med fungerande frammåtskridande jämställdhetsarbete, sen tror jag processen kommer att börja gå i baklås.

Nu får vi vänta i fyra år och se om jag fick rätt.

Jag är inte rasist, men

-Hur kände du dig när du fick reda på att du slagits för nazisterna?
Den gamle mannen tittade på sin son men sade inget. De två hade just stigit ur en bil på en parkeringsplats utanför en butik och nu ställde sonen plötsligt frågan. Men farfar – min farfar – svarade inte.
Min farbror pekade mot ögat med pekfingret och drog med nageln ner för kinden.
-Det var den enda gång jag såg min far fälla en tår, förklarade han.
Vi satt på biblioteket i Hässleholm – det gamla biblioteket som fanns innan de byggde Kulturhuset. För några dagar sedan hade min far begravts, och vi hade sprungit på varandra av en ren slump på biblioteket nu. Vi började prata och kom pga den aktuella begravningen naturligtvis in på frågor om vår familj. Jag hade bara träffat min farfar en gång – när jag var 2 – och kände inte honom alls. Det enda jag egentligen visste om mannen var att han var den farfar som slagits mot ryssen i Finland. Han åkte dit för att han var militär till yrket och hade finskt påbrå. Inte för att han ville stödja nazisterna. Han hatade nazisterna.

Min mormor var inte rasist heller. Under 80-talet när den stora flyktinggömmarvågen drog fram genom landet hade min mormor huset fullt med illegala flyktingar. Det fanns ett hemligt utrymme bakom en garderob inne i en kattavind där man kunde gömma sig. Utrymmet nyttjades för lek av oss barn, och var det självklara valet när okända bilar körde upp på gårdsplanen och de illegala flyktingrna behövde försvinna ett tag. En av de jag minns allra mest var en viss afrikan som senare fick jobb på SVTs kulturredaktion, samt hans då 5-åriga dotter.

Rasism fanns inte i min släkt när jag växte upp, och jag uppfostrades helt utan några sådana böjelser. Vi hade kanske andra saker för oss – ingen är perfekt – men rasist det blev jag inte. Och om jag nödvändigtvis måste bevisa min anti-rasism kan jag ju alltid flasha med min arabiska flickvän. Jag är inte, har aldrig varit (med undantag för mot fransmän [men det är en annan historia]) och kommer antagligen aldrig att bli, rasist. Jag vill inte ens börja en mening med den smygrasistiska begynnelsefrasen ”jag är inte rasist men…”. Meningar som börjar med de orden slutar som regel med en rasistisk floskel till slut ändå.

Men nu måste jag bryta mot den principen.

Jag är inte rasist men…

…men, men.
De antirasistiska demonstrationerna som pågår i Malmö just nu. Jag skulle aldrig ställa mig i den samlingen. Inte utan att skämmas. Möjligen för att dokumentera med min kamera. Men då skulle jag skämmas ändå.

För er som läser detta i efterhand så har följande hänt:
En grupp har en feministisk demonstration. Nazister kommer dit. Slagsmål utbryter. Någon av feministerna hamnar på sjukhus med ordentliga knivskador. Därefter utbryter demonstrationer mot ”våld och nazism”.

Låt oss pausa där. Första frågan som måste besvaras är: vem började med våldet? Jag var inte där och vet inte. Polisen har utrett frågan ordentligt, och dom vet inte heller. Ingen verkar riktigt veta. Men massmedia är snabba med att måla ut nazisterna som skurkarna.

Med jämna mellanrum äger rasistiska demonstrationer rum. Nästan utan undantag dyker anti-rasister upp. Ofta leder det till bråk. Och väldigt ofta – jag gissar på 90% – var det anti-rasisterna som började.

Om gruppen AFA (AntiFascistisk Aktion) är på plats är våld lika förvånande som om näste påve blev en katolik. Om andra aktörer på extremvänsterfronten dyker upp blir det också våld. Jag vet inte vem som påbörjade våldet i Malmö nyligen, men vid en vadslagning skulle jag satsa alla pengarna på att det var vänster-människorna.

Därför att extremvänsern är en våldsam rörelse. Våldsammare än extremhögern. (Egentligen är båda grupperna extremvänster med olika syn på frågan nationalism/internationalism, men det tar jag en annan gång.)

Från motkraft.net hämtar jag följande:

”Revolutionära fronten: Antifascism är alltid självförsvar!”

Alltså: om det blir bråk med fascisterna är det våld som vänstern utövar ALLTID självförsvar. DET SPELAR ALLTSÅ INGEN ROLL VEM SOM BÖRJAR!

Översatt: anti-fascisterna har i egna ögon rätt att bruka våld mot fascisterna varhelst de ser dem.

Extremvänstern är en våldsam rörelse. De är våldsbejakande. De använder våld som politisk metod. De stödjer ideologiskt våld i andra länder, och tillämpar våld här hemma i Sverige.

Det är ett faktum att politiskt våld, politisk terrorism och andra politiska lagbrott i Sverige huvudsakligen begås av människor från extremvänstern. De är våldsbejakande. Att gå till en demonstration tillsammans med människor från vänstern mot ”våld och nazism” är en direkt självmotsägelse.

Jag är inte rasist.
Men jag är demokrat.
Du har rätt att ha åsikter jag inte tycker om och till och med åsikter som är direkt felaktiga.

Men snälla avstå från våldet själv innan du anklagar andra för att använda det.

Att du övertygat dig själv om att du ”har rätt” och är ”god” ger dig inte rätt att använda våld mot dem du inte håller med i olika frågor.

Jag säger Nej till våld.
Jag säger Nej till intolerans och hat.
Jag säger Nej till extremvänstern.

Slutligen: om man inte går hemifrån med motivet att begå brott behöver man inte maskera sitt ansikte. Ville bara säga det också.

Editering den 30:e mars 2014

Eftersom en vän till mig skickade länken till denna blog till en väsnteraktivist som sedan gav ett långt svar i vilken han visade att han inte hade läst min blog vill jag göra följande klargöranden:

  1. Jag var enligt texten ovan INTE där och vet INTE vad som hände i Malmö. Den som läst denna text med uppmärksamhet borde lägga märke till det, tycker jag.
  2. Texten handlade om vänsterns acceptans av våld i största allmänhet, inte om att det var deras fel i just Malmö, även om jag bedömmer det som sanolikt rent statistiskt, då väsntern ofta muckar gräl.
  3. Jag har inga som helst sympatier för nazister eller rasister.
  4. Jag är tolerant gentemot rasister utifrån min demokratiska grundsyn: man får ha åsikter jag inte håller med om. Man får vara rasist.
  5. Extremvänstern anser att våld mot nazister alltid är självförsvar. Händelsevis har nazisterna en motsvarande syn visavi extremvänstern. Exakt vad är skilnaden här, förutom att nazisterna dessutom är rasister?

Framtiden för hobbyfotografin

Den här blogposten kommer att handla om en av mina intressen, nämligen fotografering. Men först en kort historisk bakgrund.

På 60- och 70-talen var Pentax det världsledande kamramärket helt utan konkurrens. De uppfann bland annat den inbyggda ljussensorn. Innan dess hade man en liten manick i handen som man riktade mot det man fotograferade, och ställde in slutare och slutartid med ledning av hur den lilla nålen pekade på mätaren. Jag äger en sådan i min samling med gamla fotogrejor.

Min pappa fotograferade mycket under den här tiden och använde naturligtvis mycket Pentax. Jag har ärvt hans fotogrejor. Jag fick en Pentax Spotmatix från 1965 (som han fick av en vän som också använde Pentax) och tog mycket bilder med den under min filmrulle-epok.

Strax efter milennieskiftet befann jag mig dock i en tekniklucka. Jag ville inte fortsätta med filmrulle, men fann inte de digitala kamerorna bra nog att lägga pengar på dem. Sedan hade jag en period av extrem (med svenska mått mätt) fattigdom och kunde inte köpa en kamera förrän jag fick jobb och hade råd igen. Med alla Pentax-objektiv jag hade hemma (över tio) föll valet självklart på Pentax igen, och jag köpte en Pentax K100D Super. Ett tekniksprång från min gamla Spotmatix på över 40 år alltså.

Kameran är väldigt bra och jag är fortfarande nöjd med den – utom att jag inte gillar stavbatterier som används i Pentax nybörjarmodller – men jag har under en längre tid funderat på att ta ett steg uppåt mot mer professionella modeller. Dock tyckte jag inte att jag kunde lägga min K100D på hyllan och kände mig lite kluven. Men sedan fick min flickvän upp ögonen för min kamera, och jag kom på att jag skulle kunna köpa ett nytt kamerahus och ge henne det gamla. Jag har redan uppgraderat objektivet så om jag köper ett kamerahus till mig får vi båda vars en systemkamera på en gång. Så jag började researcha på nätet för att bestämma vad jag ville ha för modell.

Och nu till det jag funderar på här. Jag har upptäckt att rätt mycket har hänt. Bland annat håller pocketkamerorna på att dö ut. Du vet de där oftast silverfärgade i storlek med ett cigarettpaket där linsen skjuter fram när man slår på strömmen. De håller på att försvinna från marknaden. Lite samma sak som hände segelbåtarna när ångbåten kom, eller VHS-banden när DVD-tekniken kom. Vi är just nu inne i störtdykningen av dessa kameror. Jag tror inte de kommer att dö ut helt, men förvänta dig betydligt färre modeller i framtiden. Och orsaken? Folk använder sina kameramobiler i stället. Då dessa numera är smartphones med en massa appar och internetuppkoppling kan du med en och samma pryl ta bilden, editera den i en editeringsapp du laddat ner och sedan lägga upp bilden av din senaste kebabtalrik på Instagram. Och detta med en pryl du alltid har med dig ändå, för det är ju din telefon. Självklart slår detta hårt mot pocketkamerorna, då skillnaden i bildkvalitet är marginell idag.

Vad har pocketkamerorna att sätta mot detta? En riktig optisk zoom. På allt annat vinner smarttelefonerna. Min förutsägelse är därför att det kommer att börja komma allt fler smarttelefoner med en avancerad kamera, kanske tom med optisk zoom. Sedan kommer pocketkameran att bli allt mer marginell.

På systemkamerorna har jag sett en annan trend. När jag köpte min Pentax K100DSuper i november 2007 hade endast de mer avancerade kamerorna vädertätning. Nu har K-30 och den nylanserade efterföljaren K-50 (vilka är ersättarna för K100D) vädertätning. Bara ett exempel på att mer avancerade funktioner flyttas ner i ”instegsmodellerna” (fackspråk för nybörjarkamera). Vad är det som sker egentligen?

De gamla grekerna spekulerade i om det fanns fulländade former. Cirkeln var en sådan, ansåg de. Jag tror att det är så att det finns en fulländad form för allting. Alla moderna bilar ser likadana ut, alla jaktflygplan, alla mobiltelefoner etc. Och även den digitala systemkameran har en ideal form. Och den håller vi på att närma oss. Vi vet hur det perfekta kamerahuset ser ut till formen. Titta på de tio mest säljande modellerna och du får ett bra medelvärde. Vi håller på att uppnå konsensus om var knapparna ska sitta. Vädertätning blir standard. Videofunktioner med extern mick kommer att bli standard också. Hur långt kan vi gå på att vidareutveckla konceptet? Inte särskilt långt.

Pentax bästa kamera i segmentet avancerad amatör är K 5 II. (Finns även i modell K 5 II s). Videofunktionen är lite ”första generationen” och behöver moderniseras. Nästa ersättning kommer säkert att ha åtgärdat det. Jag vill även se en snabbare bildprocessor. Tar man bilder i B-läge med säg en minuts slutartid vill man slippa 40 sekunders väntan på att bilden ska processa färdigt. Ge mig 10 gånger snabbare bildprocessering så är jag nöjd. Dessutom vill jag kunna ladda batteriet i kameran via USB-sladden. En del användare vill ha en utvikbar LCD-display, även om jag inte efterfrågar det. Vad mer behövs? Mer pixlar? 16 Mpix räcker vad gäller bildkvalitet och fler pixlar ger ohållbart stora filer. Särskilt i videoläge.

Det verkar som om vi är väldigt nära vägs ände nu vad gäller utvecklingen av digitala systemkameror. Om kanske bara 2 år är alla ”maxade”. Vad ska vi göra sen?

Nästa steg blir att integrera kameran med IT-system. Detta handlar inte egentligen om själva kameran, utan om vad vi gör med bilderna sedan.

Några ideer är: lagra bilderna automatiskt under fotografering på en bärbar hårddisk. Terrabytes med lagringsarea. Använd sladd eller trådlöst.

Eller plugga in din surfplatta. Fotoeditera direkt i plattan, skicka sedan upp bilderna på nätet.

Wifi i kamerahuset finns redan i de nyaste modellerna.

Så vad blir slutsatsen av allt detta? Att jag funderar på att köpa en billigare kamera, exempelvis K-50, vänta några år och sedan köpa en avancerad kamera när allt jag någonsin kommer att behöva finns i ett och samma hus. Vad som händer sedan, när den ideala kameran kommit ut på marknaden och alla märken har i princip lika bra kameror, det kan jag inte förutsäga över huvudtaget.

Okunskap om religionskunskap i riksdagen

Idag hade jag tänkt skriva en liten rad om den berömda undersökningen som slår fast att vi troende är lite dummare än er andra, men något dök upp som jag tycker jag behöver skriva om i stället. Som kristen tycker jag ibland att det kan bli lite pinsamt att förknippas med andra kristna som gång på gång visar på prov på långtgående kunskapsbrist på olika områden. Ateisterna å andra sidan hävdar bestämt att deras tro (ja,det är en tro) bygger på kunskap och rationellt tänkande. Men ibland (rätt ofta faktiskt) dyker det upp en och annan ateist som bevisar att det här med okunskap och bristande logik är ett allmänmännskilgt fenomen och inget som vi troende har patent på.

Och nu har det hänt igen. Den jönköpingsbördige socialdemokratiske riksdagsmannen Peter Persson har gjort en skrivelse till utbildningsminister Jan Björklund om att religionsundervisningen bör avskaffas, därför att vetenskapen bevisat att Gud inte finns. Det har nämligen bevisats att jorden inte kom till så som han fick lära sig på kristendomsundervisningen i skolan (på 40-talet antar jag). Resonemanget är så fullt av logik- och fakta-hål att även hans generellt ateistiska moderparti tagit avstånd från inlägget. (Denna blogpost är alltså inte ett angrepp på socialdemokraterna i stort, sådana kan jag göra i andra bloginlägg om jag vill).

Det finns tre länkar i hans logik.

Den första är att världen inte kommit till så som han fick lära sig på kristendomsundervisningen i skolan. Här har han faktiskt rätt. Jorden kom inte till på sex dagar, inte heller är den sex tusen år gammal (eller ung, kanske vi får säga?). Så långt allt väl. Perssons felgrepp kommer senare i resonemanget.

Nästa steg är att vetenskapen nu bevisat de ateistiska grundsatserna om ingen Gud, inget liv efter detta etceterea. Här blir Persson riktigt komisk. Vad han säger är alltså att en möjlig tolkning av en detalj i en religion inte är rätt, därför är alla religioner felaktiga. Logiken här är uppenbart felaktig, vilket inte tarvar någon vidare förklaring. Det som är komiskt är att Persson anför vetenskapliga resonemang för detta, men det är en vetenskaplig princip att vända på varje sten, undersöka varje möjlighet, innan man avfärdat ett helt koncept. Det är knappast den princip Persson följer här. Det är roligt att se de små ateisterna skryta om att de är så vetenskapliga och rationella, och sedan göra ett så här enkelt logikfel.

Det tredje steget i resonemanget är dock inte komiskt, utan tragiskt. Han säger här att nu när vetenskapen motbevisat samtliga religioner kan vi lika gärna lägga ner religionsundervisningen. Här presenterar han inte logik-fel, utan fakta-fel, och detta är vad som gör det hela så tragiskt. Men låt oss ta det från början.

Vi har en grundlag i detta landet. Grundlagen börjar med att makten utgår från folket. Alltså att du och jag bestämmer över oss själva. Därefter går grundlagen in på att makten sedan å folkets vägnar utövas av riksdag och regering. Detta är viktigt, då detta resonemang slår fast en oerhört viktig princip; den att Sverige är en demokrati.

Lite längre fram kommer några viktiga grundsatser som förklarar hur bitarna med de demokratiska principerna om ytrandefrihet med mera fungerar. Grundlagen säger händelsevis inte att det finns någon yttrandefrihet, åsiktsfrihet eller något av detta. Dessa friheter är nämligen redan underförstådda i grundsatsen att makten utgår från folket. Nej, vad som står är att regering och riksdag är förbjudna att stifta lagar som reglerar dessa friheter. Alltså: vi, folket, tillåter inte riksdag och regering att stifta lagar som inskränker åsiktfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, demonstrationsfrihet etc.

Om nu riksdag och regering inte har denna myndighet kan de inte heller delegera den myndigheten nedåt till andra myndigheter. Detta inkluderar Skolverket. Alltså: verken staten eller någon av dess myndigheter får lov att reglera medborgarnas religion. Skolverket får alltså inte gynna eller missgynna en eller flera religioner framför andra.

Här uppenbaras kunskapsbristen hos denne riksdagsledamot: att Skolverket har religion på schemat beror alltså inte på att verket vill propagera för en viss religion. Skolverket får inte lov att göra detta. Enligt grundlagen. Religionskunskapen finns på schemat av en annan anledning. Ledtråden finns i namnet. ReligionsKUNSKAP. Skolämnet är alltså till för att undervisa eleverna om olika religioner, för att eleverna ska ha kunskap om ämnet. Varför? Därför att det finns människor som lever i dessa religioner, och folk behöver ha kunskap om detta. Religionskunskap brukar traditionellt klumpas ihop med tre andra skolämnen: geografi, historia och samhällskunskap. Dessa fyra ämnen finns för att utbilda eleverna i hur vår värld ser ut, hur den kom att bli på det sättet, och hur människorna som bor i den tänker. Och om detta saknar alltså riksdagsledamoten Peter Persson kunskap. Han kanske skulle återvända en tur tillbaka till skolan, istället för att försöka reformera den.

Fotnot: denna blogpost bygger på hur händelseutvecklingen rapporterats i Aftonbladet, tisdag den 13:e augusti på sidan 14. Eventuella faktafel från min sida skyller jag alltså på den blaskan.