Rekordvärme och rekordrekord

Det är den dagen på året då det är dags att uppdatera top-tio listan för de globala värmerekorden. Det har alltså kommit en sumering av den genomsnittsliga temperaturen (på land) över hela planeten under hela år 2015. För den som hängt med i nyheterna så har 2015 gått till historien som det varmaste året man någonsin mätt i realtid. Alltså med termometer. Dessa listor går tillbaka till 1880, då man har globala serier att tillgå.

De data jag använder anger inte planetens temperatur i absoluta siffror (hur varmt det är) utan i relativa (hur mycket det avviker från ett riktvärde). År 1961 låg mycket nära detta riktvärde. Jag beskrev detta i en panikartad blogg lite tidigare. Tabellen du kommer att se visar alltså hur mycket temperaturen avviker från detta riktvärde.

Årets värde är +0,87. Det är alltså så mycket varmare i genomsnitt under år 2015 än det överenskomna riktvärdet. Man skall komma ihåg att klimatförändringarna går tillbaka till innan detta riktvärde. Alltså att när man talar om den totala effekten av människans mixtrande med temperaturen så måste man gå tillbaka till den förindustriella epoken. Och då hamnar vi på minus någon bråkdels grad. Lägger man samman allt detta så har vi ökat jordens temperatur med ungefär 1 grad. I Paris nyligen kom man överens om att stoppa innan vi kommit till 1,5 grader. Man inser lätt att vi ätit upp det mesta av det spelrummet.

Hur står sig då denna temperatur mot de andra årtalen? Jo det är naturligtvis rekord. Även året innan var ett rekord, då 0,68 grader varmare än riktvärdet. Detta betyder att vi slagit det gamla rekordet med 0,19 grader. Det betyder också att vi har ett nytt rekord-rekord. Det förra rekord-rekordet var 1998, då det gamla rekordet slogs med 0,17 grader. I år slogs rekordet alltså lite mer, så vi ser den kraftigaste ökningen någonsin.

Därtill kommer att även förra året var ett rekord, vilket betyder att den globala genomsnittstemperaturen under två år höjts med fantastiska 0,24 grader, alltså en kvarts grad. Det är väldigt mycket, och förtjänar mer uppmärksamhet än det får.

Den nya top-listan ser ut så här:

2015 1 0.87
2014 2 0.68
2010 3 0.63
2005 4 0.62
2013 5 0.61
1998 6 0.58
2007 6 0.58
2009 8 0.57
2002 9 0.56
2003 9 0.56
2012 9 0.56 ut ur listan

2015 lägger sig på första plats. 2012 som är en av tre med 0,56 delade 8:e plats, och när alla de tre åkte ner till 9:e försvinner det yngsta året från listan. 2012 var därför bara inne på listan 4 korta år. Alla andra år halkar ner en possition, vilket är brukligt rekord-år.

1998, året som anses vara när uppvärmningen vände enligt de som inte tror på att några klimatförändringar äger rum, är nu delad 6:a med 2007 och befinner sig bara 2 hundradelars grad från jumbo-platsen. Man hör inte det där argumentet så ofta från förnekarna längre. Nu återstår bara att lägga in grafen över alla tiders top tio lista. Håll till godo.

weatherbars2015

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klicka för att förstora.

Om sanning och invandring

Det har varit en tumultartad höst och vinter. Invandringen till Europa och Sverige såg nivåer aldrig sedda den här sidan andra världskriget. Följderna blev många – ofta tragiska – och på hemmafronten fick den kraftiga politiska konsekvenser. Vänsterpolitiker som tidigare sagt att det var rasism att påpeka att det finns gänser för hur många vi kan ta emot införde nästan över en natt kraftigre restriktioner än till och med Sverigedemokraterna kunde drömma om. Och delade på köpet upp Danmark och Skåne i två separata länder igen. Och i media har det rapportets både från Köln och Stockholm att invandrargäng bevisligen gjort exakt det som man inte fått lov att tala om, nämligen gått runt på stan i gäng och sextrackaserat unga kvinnor.

Tittar man bakåt ett enda år så är det som om vi hamnat i ett parallellt universum. Människor kliar sig i huret och frågar vad som egentligen hänt? Eller snarare, hur det kunde bli så här.

För mig finns det ett ganska enkelt svar. Jag säger inte att dessa problem är enkla att lösa. Men de är enkla att förstå. Mycket ofta är orsaken till ett problem enkel, men lösningen svår. Men om man inte förstår orsaken så uppgraderas svårighetsgraden på lösningen från Svår till Omöjlig.

Så vad är orsaken? Den döljer sig i ett talessätt som fullständigt ignorerats i Sverige: “Sanningen skall göra er fria”.

Själva talessättet är nog något alla människor på jorden håller med om. Det inses trivialt att om jag lurar i dig en lögn så att du tror på den och handlar därefter, då är du inte fri. När du genomskådar lögnen och ser dess motsats – sanningen – då blir du fri. Detta är orsaken till att alla onda människor som vill ta makten och behålla den använder sig av propaganda – alltså lögn – för att komma dit. Jag tor inte att någon kommer att säga emot mig på just det här stycket.

Men talssättet är faktiskt längre i original – för det är ett citat – och originalet innehåller en djupare dimension. Sagesmannen är ingen annan än Jesus. Citatet återfinns i Nya Testamentet.

Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria“. Det kommer från Johannesevangeliet 8:32.

Vad är det för djup betydelse jag ser i detta – längre och mer fullständiga – citat? Jo: Den första delen lägger till en aktiv del. Man kan tolka den antingen som ett löfte “ni kommer att finna sannningen” eller som en uppmaning: “ni skall (söka att ) förstå sanningen”. Att det senare är en vettig tolkning framgår av kontexten: När Jesus talar om sanningen så syftar han faktiskt på sig själv, och att lära känna Jesus är något man gör om man vill det. Det är alltså frågan om en frivillig eller viljestyrd handling. Man väljer sannningen.

Men om man kan välja sanningen så finns det alternativ. Och vilket är det? Vem väljer avsiktligt lögnen? Det gör naturligtvis ingen, men det finns en sak man – bevisligen –väldigt gärna gör: istället för sanningen så väljer man det som bekräftar det man redan tror på. Vi är helt enkelt mer benägna att köpa en bekväm osanning framför en obekväm sanning. Om vi inte vore sådana, varför skulle det då fortfarande finnas de som inte accepterar klimatexperternas väldigt (vääääldigt) välgrundade teorier om klimatförändringarna, exempelvis?

Och det är detta som är min poäng: Vi måste välja sanningen. Att aktivt söka sanningen, även när den gör ont, är obekväm, eller inte bekräftar något jag gärna vill tro på. Vi måste gå mot strömmen och inte följa minsta motståndets lag för att aktivt välja sanningen. Detta kan inte sägas för många gånger.

Historien är full av exempel. Inte minnst komunismens framväxt hade varit helt omöjligt om folk inte valt att tro på lögner. Denna ideologi som kostat minst en kvarts miljard människor livet och bygger helt på lögn. Jag har tidigare läst på om den komunistiska maktkuppen i Sovietunionen, och nu studerar jag Mao och Kina. De gemensamma nämnarna där är lögn och mord.

Sedan dess har lögnen – viljan att tro på det man vill att ska vara sannt – varit ledstjärnan i allt vänstern tar sig för. Om man ÖNSKAR att något vore sannt, då tror man också att det ÄR sannt.

Ett exempel är vår katastrofala utrikesminister som konsekvent ställer sig på palestiniernas sida trotts att de leds av teororiststödjande antisemitiska icke-demokratiska politiker. Varför väljer hon att stödja dem? Jo, därför att hon vill tro att det inte finns onda människor. Och då palestinierna sätter i system att döda civila israeler och de inte kan vara onda – alltså primärt motiverade av rasistiskt hat – så måste det finnas en annan orsak. Och den är förstås att israelerna förtrycker dem. (Att det skulle kunna finnas en orsak till israelernas beteende är av någon orsak inte tänkbart i hennes värld.)

Ett annat exempel är hennes flata inställning till Putin. Det är för henne viktigt att vi inte går med i NATO för då destabiliserar vi Östersjö-regionen (alltså retar upp Putin). Att Putin skulle kunna vara en aggresivt expansionistisk imperiebyggare som gärrna ger sig på försvarslösa aliansfria länder är inget hon kan tänka sig, trots Ukraina.

Hon VILL tro att alla är goda, och köper därför de “sanningar” som stödjer den hypotesen, oavsett sanningsgrad. Av denna orsak är hon kanske Sveriges sämsta utrikesminister någonsin.

Så kan då denna mekanism – att söka bekräftelser på det man redan tror istället för sanningen självt – förklara den kraftiga omsvängning som vi ser just nu i Sverige?

Jag finner frågan med ja besvarad.

Precis som VolksWagen lärde sig så är det så med lögner att sanningen har en tendens att komma fram till slut. Precis som gaser man försöker dölja. Och då luktar det illa. Särskilt om man varit en av dem som öppet försvarat det som sedan visade sig vara lögner.

I Sverige har vi levt under ett debattklimat som dominerats helt av vänstern. Vänstern har som jag nämnt ovan en historik av att använda sig av lögn för att stödja sin sak. Man har helt enkelt varit okej med en lögn om den utmålat de dumma som dummare och de snälla som snällare. Inte så att man är lögnare i aktiv mening, men i passiv; man har en benägenhet att tro på bekväma lögner.

Detta har lett till att en sak har blivit viktigare än allt annat: Att inte “hjälpa rasisterna”. Logiken är följande: Om man påpekar något negativt med invandring eller invandrare så ger man amunition åt rasisterna – främst SD -och alla sådana tendenser måste tystas. Problemet är att Sanningen gör oss fria. Dessa människor som aktivt – och medvetet – lagt locket på har därför gjort oss ofria.

Exempel: Invandrarkvinnor får ofta stryk av sina män. Detta då det helt enkelt är okej i deras hemländer. När invandraren, kvinnan och socialdemokraten Nalin Pekgul aktiverat sig i frågan har hon metodiskt tystats ner av just vänstern. Exakt samma människor som på det mest skrytsamma sätt håller den feministiska fanan högt och ser ner på sådana som inte bekänner sig till feminismen. (Min syn kanske kommer i en annan blogg). Man får helt enkelt inte debattera våld mot kvinnor bland invandrare. För då “hjälper man rasisterna”. För att nämna ett namn så är Jonas Sjöstedt en av skurkarna. Jag har själv läst en artikel där han framför det argumentet, skriven av honom själv.

Ett liknande exempel: sexism bland män från Melanöstern. Utbrett. Är det en fördom jag har? Nej. “Svennehora”-attityden ÄR utbredd. Människor från arabländer finns nu i alla småhålor i landet, och för den som vill närma sig folkgruppen är avståndet inte långt. Jag VET att det är på detta sättet, jag GISSAR det inte. Behöver inte säga mer. Men om man påpekat detta så är man ute och “fiskar i brunt vatten” och annat.

Nästa exempel: Om invandrare kommer hit måste de bo i hus. Dessa kommer inte att magiskt materialisera sig. De måste byggas. Om man påpekat det här med bostäder så är man tydligen rasist. Sveriges förmåga att ta emot invandrare är obegränsad. 100 000 per år tycker Åsa Romson. Inga ideer om var lägenheterna ska komma från.

Men när det faktiskt kommer 100 000 på ett år, då stänger samma politiker gränsen till Danmark – tillsammmans med SD – för att stoppa dem från att komma hit.

Och nu har det inträffat både i Köln och på en festival i Stockholm att invandrargäng dragit omkring och sextrakaserat kvinnor, och på båda ställena har polisen tystat ner för att inte “hjälpa rasisterna”.

Låt mig slå fast en sak: först Alla invandrare är inte kriminella, hustrumisshandlande sexister. Långt ifrån. Problemindividerna är säkerligen en liten minoritet av mängden. Men på samma sätt är de inte alla judeälskande fredsaktivister heller. Det finns vissa procent av alla typer bland dessa människor. Precis som de finns bland alla andra.

Men i Sverige har debatten polaiserats: Antingen tror man att invandrare begår inga brott, eller tror man att de begår alla brott. Välj sida. Påpekar du ett enda problem så är du rasist.

Jag har själv brottats med detta. Uppvuxen som jag är i en familj med tydliga icke-rasistiska traditioner, och förlovad med en libanes. Men jag har tänkt tankar som att vi borde utvisa de asylsökare och icke-medborgare som begår brott, att många av dem är sexistiska mansgrisar eller att det råder bostadsbrist i landet. Och när jag har ränkt de tankarna så har jag funderat på om jag kanske inte ändå är en rasist?

Men det är just vad jag inte är. Debatteörerna på vänstersidan har sagt så – då de vet om att de förlorar röster till SD och alltid prioriterat makten främst – men det har inte varit så. Jag frågade invandrarna på jobbet som vi fick från Arbetsförmedlingen, och de tyckte alla att man skulle utvisa invandrare som begår brott. De ville inte heller ha dem. Och vi talar om deras egna landsmän.

Så nu har vi haft en mångårig debatt som präglats av att undvika sanningen för att “inte hjälpa rasisterna”. Sanningen kom fram till slut. Jag insåg att jag inte var rasist utan levde i verkligheten. Och SD är större än någonsin förut.

För att när vi valde att inte tala om problemen med invandringen för att “inte hjälpa rasisterna”, då hjälpte vi rasisterna. SD fick monopol bland de väljare som såg igenom lögnerna. De som faktiskt insåg att det finns gränser för hur många vi kan ta emot. De som förstod att det fanns attitydproblem bland en viss andel av de nyanlända. De som fattade att asylsökande som begår brott borde skickas hem igen. Den gruppen hade inget parti att rösta på. Inget utom SD.

Genom att inte tala om problemen skickade vi väljarna till det enda partiet som talade om det.

SD är partiet med noll förståelse för demokrati. Partiet som vill att chefsredaktörer skall tillsättas politiskt, liksom polischefer. Av dem. Partiet med högst andel brottslingar, och flest relativa antal våldtäktsmän dömda av rätten. Partiet som vill införa register på etnisitet. Som anser att en åtalads religion skall vägas in i därpå följande dom. Knappast rätt parti att lösa dessa problem.

Vi har vägrat att tala om sanningen. Nu finns två möjliga vägar frammåt. Antingen drabbas vi nu av en nyvaknad förälskelse för sanningen och börjar söka sanningen för sin egen skull. Eller om inte det sker så kommer pendeln att slå över till förmån för rasisterna. Gud hjälpe oss om det sker.

Jag ställer mig en fråga som exempel. Hade vi hjälpt rasisterna om vi utvisat kriminella invandrare? Säg att asylansökningar avslås om man fälls för ett brott i rätten, och uppehållstillstånd och tom medborgarskap dras in för brott över en viss gräns. Hade vi då hjälpt rasisterna? Nej. De säger ju att alla invandrare är brottslingar. Men vi som inte är rasister kan då kontra med att om man inte fällts i rätten skall man betraktas som oskyldig, och de som fällts i rätten skickade vi tillbaka. Alltså skall alla invandrare betraktas som oskyldiga. Det hade vi kunnat säga. Men det kan vi inte.

Så vad behöver vi för framtiden, för att undvika att denna hemska soppa blir ännu värre? Två saker i ingen speciell ordning:

En migrations- och gränskontrollslösning på EU-nivå. Av icke frivillig art vilken alla länder måste följa. Endast då kan vi lösa de praktiska problemen.

Ett återvändande till sanningen. Inte vinkling åt något speciellt håll för att gynna någon god tanke eller motverka en dålig. Utan sanningen självt. Bara sanningen. Fakta. Utan ursäkter. Det kommer då att visa sig att de flesta invandrare faktiskt är hyggliga människor, men också att en del av dem inte är det. Därför att det är så det är.

Något stort hände just med klimatet

Med några månaders mellanrum går jag in på NASAs månatliga globala temperaturlistor från Goddard Institute for Space Studies. Och nyligen gjorde jag det igen. Dags att blogga klimatförändringar, alltså.

Under andra halvan av 1997 drabbades östra Stilla Havet av en El Niño. Det är helt naturligt och händer med något decenniums mellanrum. I korthet innebär det att vindarna vänder och drar upp enorma mängder varmt vatten över området runt ekvatorn. Det leder till att hela den delen av världen värms upp, vilket i sin tur påverkar vädret över hela planeten. Men 1997 års El Niño var inte som de andra. I början såg den ut som en vanlig en, men under 1998 sköt temperaturerna i höjden. År 1998 kom att bli mycket varmt. Det året slog inte bara det globala värmerekordet för uppmätta temperaturer, det slog också rekord-rekordet. Dvs att det slog det gamla rekordet mer än något annat rekordår slagit några rekord. Det blev så varmt att rekordet för månadsmedeltemperaturen fortfarande står sig en av de månaderna in i denna dag.

Förutom själva termometer-rekorden så gick året också till historien för det almäåna väderkaoset. Det mest utmärkande var de enorma skogsbränderna i området kring de sydostasiska öarna. Djungel brann över hela området, och rökmolnen blev så tjocka att en astronaut på månen skulle ha kunnat se dem med blotta ögat.

Detta året är väldigt bra att ha som referens när man tittar på vad som händer just nu. På nyheterna har två väderfenomen avhandlats. Det ena är den rekordhöga värmen. De gamla värmerekorden har slagits lång väg, först 2014, och nu har det slagits igen. Två rekordår på raken, och det är inte vanligt alls. Det andra jag tänker på är rapporter om skogsbränder i sydostasien. Mönstret känns väldigt bekant, och mycket riktigt, det pågår en mycket stark El Niño just nu. 1998 går alltså igen år 2015.

Låt oss titta på siffrorna för att förstå vad som händer. Först en titt på hur siffrorna fungerar. Ett medelvärde för hela planeten har tagits fram. Detta är den globala temperaturen. Ett grundvärde har satts. Detta grundvärde är ungefär temperaturen för början på 1960-talet. Nedan visar jag lite GISS-data för åren runt 1960. När siffran 0 dyker upp betyder det att vi den månaden har just den temperatur som anses “normal” i hela serien. Avvikelser från det normala anges i hundradelar av en grad, plus eller minus.

1960-GISS-DATA_Monthly

1960 är ett år som ligger ganska nära normalvärdet som det satts i tabellerna.

 

 

 

 

Nu ser vi på de senaste årens. De två senaste månaderna står ut ordentligt. Vi har vid detta tillfället bara data fram till november 2015. Men kolla in oktober och november. Båda månaderna har en avvikelse på över 100, alltså över 1 hel grad Celsius. Det betyder att det globala genomsnittet för den månaden var en hel grad högre än samma månad 1961. Jag har strykit under de månadsvärdena.

2015-GISS-DATA-Monthly

Oktober och november var över 100 hundradelar varmare i år. Notera att ingen månad tidigare avvikit med mer än 90 hundradelar.

 

 

 

 

 

Det som fick mig att skrika rakt ut när jag såg siffrorna är hur mycket det är. För en enskild månad har det aldrig förut hänt att vi ens varit i närheten av 100. Det högsta är två tillfällen med 90. Jag rödmarkerade de månadernas värden också. Båda inföll under 2014/15. Inga andra månader har det gått över 89. Det betyder att en hel tiondels grad helt enkelt har hoppats över. Alltså, vi har aldrig sett temperaturavvikelser i intervallet 91-104. För mig som är van vid att titta i dessa tabeller är förändringar i några hundradelar hit och dit vardag. Men detta är helt bissart.

Klimatet tenderar att inte ändra sig gradvis som folk gärna tror, utan hålla sig runt ett någotsånär stabilt värde, innan det snäpper till och plötsligt hamnar i ett nytt spår. Så var fallet det året 1998 när klimatet plötsligt slog över i ett nytt läge, och vi fick väderkaos med bland annat skogsbränder på köpet.

Troligtvis är det vad som har hänt. 2015 är ett år då klimatet förändrdes, och vi kommer troligtvis att få se andra vädersystem under de kommande tio åren, än vi fick under de gångna. Bered er på ett väder ni inte kommer att känna igen, vänner. Det kommer troligtvis nu.

Proportionellt våld

Så har kvinnan som Inte Är Min Utrikesminister men tyvärr Sveriges gjort bort sig igen med ännu ett klumpigt uttalande om Israel. Denna gången talade hon om utomrättsliga avrättningar (jag undrar hur hon ser på att polisen sköt ihjäl mördaren i Trollhättan?) men jag vill kommentera hennes uttalande om proportionellt våld.

Till att börja med måste nämnas att Margot är utrikesminister. Det betyder att hon borde vara expert på internationell diplomati. Jag är en arbetslös svetsare som arbetar med naturvård för Skogsstyrelsen. Att jag förstår sånt här bättre än en expert är ganska skrämmande.

För de som inte har hängt med så är det alltså på det sättet att det är på modet bland palestinier i Israel att ta en kniv med sig ner på stan och snitta jude. Pga detta kryllar det av beväpnade soldater och poliser, och de är ganska bra på att göra sitt jobb. Av den anledningen dödas många våldsverkare (terrorister) men ett mindre antal judar dödas. Jag har inte kollat de senaste siffrorna men tror att det dör cirka tre knivmän för varje oskyldig civilist. De palestinier som dör dödas för att polisen gör sitt jobb, och skyddar sina medborgare. Precis som när trollhättanmördaren dödades.

Nu kommenterade Margot det faktum att det dör många fler palestinier än judar. Hon talade om oproportionellt våld. Alltså förstår hon inte vad principen om proportionellt våld handlar om. Och detta är en chokerande okunskap. Hon är i klass med den där moderata justitieministern (vars namn jag glömt) som aldrig läst juridrik och inte förstod principen om oskyldig tills dömd i domstol. Behövs verkligen ingen kompetens för att få ministerposter i detta landet längre?

Prinicipern om propertionellt våld avhandlas i medierna som att det gällde att det ska dö ungefär lika många människor på båda sidor i en konflikt. Detta är helt absurbt, och rent ut av barbariskt. Det handlar inte om hämnd. Det är som om man tillämpar principen om öga för öga, tand för tand. Och det är något som civilicerade länder rört sig från och lämnat bakom sig.

I parantes kan nämnas att uttrycket “öga för öga, tand för tand” dök upp första gången i dokumenterad skrift i Gamla Testamentet. I Thoran, judarnas lag. Men inte ens där handlade det om hämnd. Det är ett modernt missförstånd. Tanken är att skador skall ersättas proportionellt. Ett öga genererar ett större skadestånd än en tand. De hade bara ett annat sätt att uttrycka sig på.

Att vi idag, 2015, skulle “få lov” att döda tio civila av ett folk, om de först dödat tio av våra är inget annat än barbariskt. Och jag talar Conan Barbaren barbariskt. Att vår utrikesminister håller på med detta är chockerande.

Principen om propertionerligt våld handlar inte om hämnd, utan om våldsprevention. Det är detta pressen och vår främsta internationella diplomat inte förstår.

Säg att du har ett hyreshus med 50 boende i huset. Terrorister gömmer vapen i huset och avser använda dem mot ditt folk. Får du flygbomba huset? Här, just här, kommer principen om propertionellt våld in.

Finns där ett maskingevär får du inte bomba huset. Förlusterna i människoliv blir så stora att det är helt oprropotionellt och man får acceptera att man inte kan bomba detta mål.

Finns det en GPS-styrd kryssningsmissil med en sprängladdning på 250 kilo är det helt okej att bomba huset. De skulle kunna spränga en konsertlokal och döda hundratals.

Finns där en atombomb med ett fungerande leveranssystem är det okej att napalmbomba hela kvarteret om man bedömmer det nödvändigt.

Detta därför att det våld vi kan acceptera måste stå i proportion till det våld vi vill förhindra.

Och denna enkla logik fårstår inte Margot Wallström.

Pinsammt.

Etnisk diskriminering kan inte stoppa rasismen

Dagens blogg handlar om hur jag blev etniskt diskriminerad, och om varför Sverigedemokaterna kommer att bli det största partiet efter valet 2018. Egentligen borde jag skriva en längre blog om detta men jag behöver få detta ur mig NU, för jag är väldigt upprörd.

Men vi börjar från början. Jag har ett jobb på en svensk statlig myndighet, vilken arbegtar med skogen. Allt som rör skogen är våra domäner. Jag jobbar på den avdelningen som har hand om naturvård. Vilket betyder att jag åker ut till naturreservat, nationalparker och liknande och bygger saker. Fäller träd, eldar upp dem, sätter upp stängsel och liknande. Trivs bra med det.

Jobbet har jag fått via arbetsförmedlingen. Det betyder att de betalar en stor del av min lön. Men min arbetsgivare är den staliga myndighet som jag jobbar för, statsministern är min högsta chef.

Min chef heter Frank. Hans chef heter Therese. Therese fick en ide om att man skulle ordna en så kallad branchdag. Det går ut på att man låter en massa folk innom branchen träffas. Vi, Arbestförmedlingen, andra myndigheter, arbetsgivare inom branchen. Kontakter kan knytas, man kanske kan hitta ett så kallat “riktigt” jobb hos en arbetsgivare. Denna branchdag hade jag sett fram emot.

Alla vi som arbetar på mitt jobb kommer ursprungligen från arbetsförmedlingen. Man blir arbetslös och går så så pass länge att man hamnar i Fas 3 (som det hette innan) och sedan kan man komma till oss. Innan semestern ägde en förändring rum. AF hade dragit igång ett så kallat etableringsprojekt, vilket skulle hjälpa så kallade nyanlända att komma in i samhället. Så vid sidan om oss som var där varje dag i flera år så skulle invandrare, alla arabisktalande, komma och jobba de med. De jobbade hos oss på halvtid och pluggade SFI den andra halvan. Ett halvt år och sedan nya araber. Vilket betyder att de får göra tre månader totalt inom detta. Sedan får de sluta. Själv har jag varit där i nästan två år på heltid. Eftersom de bara gör tre månaders arbete och i de flesta fall inte kan svenska överhuvudtaget (sover de på SFI:n?) så kan vi i princip inte utbilda dem annat än på röjsågen, och det är knappt det går det heller (de är i princip livsfarliga). Jag har motorsågskörkort klass A och B. Det kommer de aldrig att få. De utgör alltså vårat B-lag. Jag gillar inte detta då jag vill att alla ska behandlas lika och ges samma chans. Dessa araber får inte chansen, och kan inte behandlas lika.

Nu över till branchdagen. Idag fick jag ett besked. Jag får inte komma på den. Bara invandrarna får komma. Då jag inte är nyanländ ska jag inte dit. Arbetsförmedlingen sattsar nämligen på nyanlända nu. Som jag skrev i förra bloggen så är AF floskelstyrd, och det innebär nu alltså att jag som svensk medborgare och etnisk skåning inte får komma. FÖR JAG KOMMER FRÅN FEL LAND.

Däremot ska invandrare som inte varit en dag på vårt jobb bussas dit från AF och träffa arbetsgivare.

AF tog alltså över branchdagen och sade att ska de vara inblandade så får inte svenskarna komma.

De kunde lika gärna sagt:

“En sån fin branchdag ni har. Det skulle vara tråkig om något skulle… hända med den.”

Med amerikansk-italiensk brytning.

Vad gäller de arbetsgivare som kommer till branchdagen för att försöka fixa folk undrar jag hur de reagerar. De kommer att få reda på att det finns folk med flera års erfarenhet, motosågskörkort klass B och full koll på svensk natur, friluftsliv och språket. Men de får bara träffa invandrare som inte kan svenska, inte har varit i skogen och inte förstår meningen med varför man vill gå ut i den och inte har någon relevant utbildning. De får bara träffa invandrarna, för det är dem AF satsar på nu.

Jag är inte rasist, och det är jag stolt över. Min definition av rasism är att man behandlar folk olika beroende på var de kommer ifrån. Om en person blir arbetslös och hamnar på AF ska han ha samma plats i kön som den han fick när han kom dit. Ingen ska gå före eller knuffas bakåt i kön. Alla är väl likvärdiga?

Självklart ska invandrarna få vissa specialare som vi infödda inte behöver. Speciella kurser i svenska språket, svensk arbetskultur och annat som de behöver. Men de ska behandlas på samma sätt, ingen ska diskrimineras.

Tyvärr har jag fått ganska tydliga indikationer på att detta inte är ett olycksfall i arbetet, utan en direkt frukt av policybeslut. Och det är inte AFs ansvar att det blir så här. De får sina ordrar uppifrån. Från regeringen. Från Socialdemokraterna i sammarbete med Miljöpartiet.

Ni får, kära läsare, säga vad ni vill. Men säger man “du får inte komma för du är svensk” då är man rasist. Du får inte komma för du är svensk! Vi talar alltså om en dag där arbetslösa människor inom skogsbranchen ska möta arbetsgivare inom skogsbranchen. Och jag är portad från den tillställningen av den enda anledningen att jag är svensk.

Rasistisk diskriminering, mitt på ljusan dag. Från myndighetssverige.

Detta kommer från allra högsta ort. Från regeringen. Den regering som är SÅ förtvivlade över att Sverigedemokraterna vinner allt störe sympatier!

Men låt mig avslöja en hemlighet: Man kan inte motverka rasism genom att diskriminera folk efter etnisitet. Och det är just vad som sker nu.

Jag skrev i en annan blogg att SD har 30% väljarpotential. Just nu arbetar regeringen mycket hårt för att driva alla dessa potensiella väljare rakt in i Jimmie Åkerssons famn.

SD kommer att bli det största partiet efter valet 2018. Och det kommer att ske därför att Riksdagen förtjänar det.

Och Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer inte att fatta varför.

Sverigedemokraterna kommer. Och vi förtjänar dem. För våra synders skull förtjänar vi dem.

Sverige behöver fler arbetsförmedlingar

Idag fick jag en av mina bästa ideer någonsin. Eller åtminståne den här veckan. Alltså; vad Sveriges arbetslösa behöver är fler arbetsförmedlingar. Låg mig förklara:

Om man som jag har varit in och ut i Arbetsförmedlingen rätt mycket så har man med tiden lärt sig en sak om AF. Man kanske inte vet om det medvetet, men man har det åtminståne på känn. Och det är att AF inte har som uppgift att hjälpa arbetslösa. Uppgiften de har är att hjälpa politikerna att genomföra sin politik. Andra myndigheter har det mycket bättre. De får ett uppdrag och en budget. Men AF befinner sig i situationen att politikerna i Riksdagen hela tiden vill detaljstyra och ger därför AF det ena uppdraget efter det andra. Handläggarna har inte tid att hjälpa folk, de är fullt upptagna med att göra som de är tillsagda. Och mycket ofta är det ena en motsats till det andra.

Därför är mitt förslag att vi startar en arbetsförmedling till. Jag kallar den för den dolda arbetsförmedlingen, Dolda AF. Den vanliga kallar jag Öppna AF.

Öppna AF är den man kommer till och skriver in sig på när man blivit arbetslös. Det är där man befinner sig i början. Det är också den företag och andra vänder sig till när de behöver AFs tjänster. Och det är denna myndighet som politikerna styr över. När de tar fram nya styrfloskler är det Öppna AF som får uppdraget att genomföra dem. Nu ska vi satsa på ungdomarna, eller invandrare, eller de äldre, eller de som står långt från arbetsmarknaden, eller de som står nära eller mitt i mellan, eller de rödhåriga. Nu ska det bli praktikplatser med 25% utbildning, nu ska alla börja arbeta inom vården. Nu får inga som varit arbetslösa längre än 300 dagar gå utbildningar längre, nu får dom det igen. Nu ska man sitta framför datorskärmar och söka jobb, nu ska vi ha privata jobbcoacher, nu ska vi lägga ner dem. Öppna AF får jobbet att genomföra det Regeringen säger till dem, oavsett vilken floskel som gäller för tillfället.

Dolda AF har ett annat uppdrag: att hjälpa arbetslösa. Säg att en handläggare på Dolda AF får reda på att arbetsgivare börjar behöva folk som har ett visst yrke kompleterat med en viss kompetens. Då kan handläggaren ta kontakt med arbetsgivare och sondera behovet, sedan leta upp arbetslösa på Öppna AF som har yrket men saknar den kompleterande kompetensen. Han kan erbjuda dem en utbildning till det som saknas. Den arbetslöse själv kanske sitter fast i en meningslös sysselsättning där han syr och snickrar till ingen nytta, och hans handläggare på Öppna AF är förbjuden att hjälpa honom då han inte är prioriterad enligt de senaste styr-flosklerna. Dolda AFs handläggare tar över killen, ger honom utbildningen och fixar jobbet. Det är ett exempel på hur den nya Dolda Arbetsförmedlingen ska arbeta.

På samma sätt kan arbetsgivare vända sig till Dolda AF. Säg att Öppna AF har sagt till dem att om ni vill ha folk av oss måste ni acceptera att det blir minst 50% invandrare, för det är dem vi satsar på nu. Arbetsgivaren vill kanske inte söka folk på ursprungsland, utan på kompetens, och vänder sig då till Dolda AF. Handläggaren där letar upp folk som – oavsett om de är invandrare eller ej – har den sökta kompetensen.

Med det här systermet kan politikerna pilla i arbetsmarknadspolitiken så mycket de vill, samtidigt som arbetssökande och arbetsgivare kan få kompetent hjälp att hitta varandra. Alla tjänar på detta.

Men hur skall detta då finansieras? Enkelt: När Dolda AF tar över en person från Öppna AF blir samhällets kostnader för den personen mycket lägre, och han kommer snart att få ett jobb så han kan börja betala skatt. Denna nya arbetsförmedling har därför – samhällsekonomiskt sett – en negativ driftkostnad.

Vilket parti vill genomföra det här så att jag kan rösta på dem 2018?

ISIS styrka är dess svaghet.

Idag följer jag upp min förra blogg om ISIS och terrorismen. Där skrev jag att det är viktigt att bomba mer på ISIS. Genast började vissa som läste detta jämföra mig med Donald Rumsfeld eller den där Rambo eller nått. Så här behövs förklaras lite mera.

I sammanhanget är det viktigt att börja med geografin. ISIS (som bättre kallas daesh, men ISIS är enklare att skriva) håller till i två länder, Syrien och Irak. Dessa länder har fler problem än bara ISIS. Då mördarsekten har sitt huvud och hjärta i Syrien går det inte att diskutera dem utan att diskutera Syrien. Och man kan inte tala om Syrien, utan atta tala om Assad. I korthet har den mannen i nuläget någon sorts rekord i maktkåthet. Hälften av landets befolkning har flytt, och den andra hälften bor i ruiner. Och han tycker att den viktigaste prioriteten för landet just nu är att han får sitta kvar. Assad dödar fler än ISIS dödar. ISIS är mycket tydliga i sin kritik mot Syriens regeringstrupper, och den kritiken är nog den enda åsikt ISIS har där dom faktiskt har rätt.

Alltså; för att lösa problemet med Syrien måste man lösa problemet med Assad.

Man hade kunnat gå in och kriga mot honom i det förflutna. Det hade varit en alternativ lösning. Då hade Assad varit borta för länge sedan. Men nu finns Ryssland där. Och därför kan vi inte kriga bort Assad utan att det också blir krig mellan Ryssland och USA. Den vägen är utesluten alla dagar i veckan. Alltså måst det till någon sorts fredlig lösning med förhandlingar. Samtidigt kan inte Assad sitta kvar i längden, därför att då kommer folket att fortsätta kriga mot honom, varför Ryssland då måste stanna kvar i evighet, varpå Syrien i princip blir en rysk lydstat. Det är inte okej heller. Så på något sätt måste Assad pratas bort. Detta kan bara ske genom internationella förhandlingar. Andra är experter på detta och får uttala sig om det bättre än jag kan.

Syriens andra problem är alltså ISIS. Det kommer inte heller att gå att lösa det problemet om det inte blir fred i övrigt. Alltså; för att lösa ISIS-problemet måste vi lösa Assad-problemet. Men om vi tänker bort Assad ett tag och fokuserar på ISIS, hur ska vi ta hand om dem?

Det finns en grupp människor som anser att det också borde lösas genom “mjuka” metoder, alltså inte genom vapen. Dessa människor avfärdar jag genom att klumpa ihop dem under paraplyet “vänsterflummare”. Jag tror inte att en människa som är mot ISIS men inte vill bekämpa dem med vapen förstår vad de är för några.

Och där kommer jag till denna bloggs rubrik; ISIS styrka är dess svaghet.

Hur tänker jag?

Jo. Det finns ett antal pusselbitar. Har man alla kan man lägga hela pusslet.

Den första är att ISIS är kompromisslösa. De kommer alltså aldrig att ge med sig på ett enda område. Allt ska ske på deras vis, och du skall anpassa dig efter alla deras krav.

Det andra är att de är våldsamma. De dödar som metod. De som inte vill ge efter 100% för deras krav dödas, tills de andra blir för rädda för att säga emot. Stackarna som lever i deras huvudstad Raqqa har det på det sättet.

Det tredje är att de breder ut sig med våld.

Av detta följer att de måste stoppas med våld, då de helt enkelt inte låter sig stoppas av något annat. Vi kan inte låta detta skräckvälde breda ut sig ytterligare.

Nu måste vi titta på deras våld. De dödar folk av två orsaker. Den ena är som nämnts om någon inte håller med dem i någon fråga. Den andra är för att rekrytera folk. Som alla vet befinner sig ISIS i konstant krig. Det betyder att de förblöder på soldater. Ingen vet hur många som dödats, men det ligger nog i storleksordningen 10 000. Det kan vara mer. Alla dessa döda måste ersättas. Särskilt om de dessutom expanderar. Det betyder att de hela tiden måste rekrytera nya soldater. Och metooden de använder är massavrättningar. Dessa bestialiska massmord filmas och editeras ihop till filmer med vilka de värvar nya krigare. För vem vill inte hugga huvudet av kvinnor när deras barn ser på, det är ju roligt ju!

Med detta som värvningsmaterial drar ISIS till sig det sämsta av mänskligheten som finns att uppbringa. Och här kommer ISIS långsiktiga problem i dagen; ISIS kan aldrig bli fredliga. Då rasar logiken ihopa. De måste kriga för alltid. Dessutom har de skaffat sig så många fiender att de omedelbart anfalls av alla om de sänker garden.

De måste alltså kriga oavbrutet för att kunna rekrytera krigare som fyller på dem som dött. Men det finns ett problem till: De måste inte bara kriga hela tiden, de måste vinna hela tiden också.

För att dra till sig alla världens jihadister räcker det inte att spela fotboll med barns huvud. Det är visserligen en bidragande orsak till att man vill gå med, men de måste också kunna framställa sig som de som vinner. Alla vill ju vara med i det vinnande laget. ISIS lever på sina framgångar, helt enkelt.

Vad händer då om de börjar förlora? Om de förlorar så starkt att alla inser att de är körda kommer deras rekryteringsförmåga att allvarligt avta. Om man bestämmer sig för att sälja kvinnor på sexslavmarknaden bör man känna sig någorlunda säker på att deras manliga släktingar inte en dag intar stan.

Är det då möjligt för ISIS att vinna i längden?

Svaret är helt enkelt att vi avgör. ISIS saknar helt förmågan att långsiktigt upprätthålla sitt kalifat, om vi på allvar börjar bekämpa dem.

De har en del svagheter och bara en styrka.

Svagheter:

Landet bygger på skräck och förtryck. Folket vill helt enkelt inte vara med om de får välja.

De saknar helt långsiktiga inkomster. Oljan bombas sönder och det finns bara en viss mängd gods att plundra i de besegrade städerna.

Landet saknar de flesta av de nödvändiga strukturerna för att fungera. De satsar mest på koranskolor och fungerande avrättningsinstitutioner. Kollektivtrafik och avĺoppshantering är sånt som de inte riktigt har kläm på.

Styrka:

De är bra på att mörda folk brutalt och skryta om det. Detta gör att de är effektiva på att rekrytera nya krigare. Men det gör också att folk hatar dem, och i princip alla länder i världen har bestämt sig för att krossa dem.

Så deras styrka – det brutala våldet – blir deras svaghet också, att alla vänder sig mot dem. Och när alla länder vänder sig mot en stat som helt saknar allt som behövs för att fungera kan de inte hålla i längden.

Så vilken slutsats bör vi dra om hur vi bäst bekämpar ISIS? Svaret är att kriga mot dem. Endast krig kommer att stoppa dem. Om vi krigar mot dem och befriar viktiga städer så kommer de att få slut på rekryteringspotential, och med tiden rasar hela bygget ihop.

Det finns inga alternativ för oss i den fria världen där oskyldiga civilisters liv inte kommer att rinna. Hur vi än gör kommer tragedier att äga rum. Men det alternativ som leder till minst oskyligt blod är att så snabbt som möjligt kriga bort ISIS. Alla andra vägar är fantasier.

Hur vi löser problemet med Assad däremot är en annan historia.

Att tala med terrorister

Någon dag efter vidrigheterna i Paris är det dags för mig att sammanfatta några tankar jag har omkring ämnet terrorism. Frågorna vad är det som händer och hur stoppar man det måste ställas.

Som jag ser det finns det två saker man måste förstå omkring terrorismen. Den första är vem som utför den.

Terroristerna har det gemensamt att de tillhör två grupper samtidigt. Dels är de muslimer. Det gäller i det här fallet, och globalt sett I mer än 90% av alla fall av terrorism. Terrorism är i princip ett internt muslimskt problem i dessa dagar.

Den andra gruppen de tillhör är nazisterna. De är inte nazister av den typ som hyllar den felaktigt beämnda ariska folkgruppen, alltså germaner. De är nazister som sätter upp muslimer på den högsta hyllan över världens olika folkgrupper. Slår man samman islam och nazism får man islamism. Islamismen är en tillämpning av nazism på islam.

Detta betyder självklart inte att alla muslimer är nazister. Du kan vara muslim eller inte vara det. Du kan vara nazist eller inte vara det. Det är två olika frågor. En del är muslimer och nazister på en och samma gång. Ungefär som man också kan vara folkpartist och hårdrockare. Eller bara en av de två. De som är både muslimer och nazister är islamister.

Frågan om hur stor andel av muslimerna som är islmaister bör beröras. Personligen har jag mött många muslimer genom åren. En – från Kristianstad – var utan tvekan en islamist. De flesta andra var utan tvekan inte islamister. Eller höll väldigt väldigt tyst om det. Några var tveksamma fall. Jag tror det är ungefär så överlag. Någon procent är islamister, men i vissa geografiska områden är andelen avsevärt högre.

Hur vet vi att en person är islamist? Vi ställer två frågor. Först om personen är muslim. Om frågan med ja besvaras frågar vi vad han tycker om ISIS. Tycker han likt vår bostadsminister att de är frihetskämpar, eller att vi måste förstå deras situation eller att personen på olika sätt ursäktar eller förmildrar dem, då har du hittat en islamist. Om de börjar tala om mördarhundar och liknande är muslimen inte en islamist. Det är faktiskt så enkelt.

Den andra saken vi behöver förstå är att terrorrism är ett språk. Själv talar jag flera språk. Svenska och engelska, kan en god del tyska, lite ryska och spanska. Dessutom förstår jag en del hund, mer ko än de flesta. Men jag har svårt med får och katt. Terrorism är helt enkelt ett språk i raden.

När man insett att terrorism är ett språk följer två insikter. Den ena är att det är viktigt hur vi svarar. Vi har faktiskt bara tre alternativ. Först kan vi välja att ge efter. Då kanske de ”blir snälla”. Erfarenhet visar att det får terroristerna att begå fler dåd. När de utför sina massmord säger de ”ge oss det här”. Om vi ger efter då har vi visat att vi ger dem det de vill ha om de ber oss om det. De kommer självklart att ”tala” med oss fler gånger.

Nummer två är att inte svara. Det hjälper inte heller, de kommer att prata med oss igen, ännu högre, för att få ett svar.

Så det enda sättet som fungerar är att svara. Och svaret ska bli Nej. Ni får inte det ni vill ha. Så här gör man:

Om de vill att samhället ska bli mer islamiskt gör man tvärt om. Förbjuder slöja och hallalslakt eller inför andra restriktioner mot islam.

Om de vill att vi ska omvända oss till islam börjar vi utvisa muslimer och lägga ner moskéer.

Om de vill att vi ska engagera oss mindre i Syrien, då bombar vi dem ännu mer.

Detta är det enda sättet att tala med dem.

Varför är det det enda sättet att tala med terrorister? Därför att de är kompromisslösa. Terroristen vill att du ska göra som de säger, annars dödar de dig. Hela koncepetet med extrimism och terrorism bygger på att man aldrig vill förhandla, kompromissa eller mötas på halva vägen. En god medlare gör tvärt om. I en konflikt där en medlare kallas in är det medlarens uppgift att få till ett avtal där bägge parterna känner att de vann. Med terrorister är det helt omöjligt. De vill ha allt, på sitt sätt, utan att kompromissa en endaste liten bit. Och de dödar dig om du inte ger med dig helt.

Och att ge med sig helt innebär att förvandla Europa till ISIS-territorium. Och då har Sauron fått tillbaka sin ring.

Nu invänder någon att detta inte är trevligt alls. Att säga Nej till terroristerna är att göra hemska saker. Ja, det är vad det innebär. Terrorism är ett språk, och det är ett oerhört fult språk. Grövre än ett språk fullt med svordomar och könsord. Det är ett språk där våld och död är vokabulären, och kollektiva bestraffningar är gramatiken.

Och terrorismen tvingar oss att svara. Vi har bara tre val, att ge efter och bli som dem, att ignorera dem och då skriker de ännu högre, eller att ge dem svar på tal. I alla tre alternativen sätter vi något dåligt i rullning. Men det enda raka är att rakt och tydligt säga nej. Göra tvärt emot vad de vill.

I detta fallet att öka insatserna i Syrien ännu mer.

Men insikten att terrorism är ett språk leder till en andra ännu viktigare slutsats: om blodbad på våra gator är ett samtal, då vill jag att samtalet skall upphöra. Och hur gör vi det? Hur stoppar vi diskusionen.

Här måste vi återvända till det jag skrev längst uppe; terroristerna är islamister, vilka är muslimer som också är nazister. Det är alltså fallet att vi har nazister, av muslimsk religion, som sitter och dricker te och röker vattenpipa och diskuterar hur Europas folk med hjälp av outtröttliga blodbad skall böjas under islam. Frågan jag ställer mig är därför: varför accepterar vi att dessa människor finns på vår kontinent?

Angående de som utförde dådet i Paris där över hundra dödats har vi förstått att de består av två grupper. Dels en grupp som bott i Europa länge, många med medborgarskap, vissa t.o.m. födda här. Dels en grupp som kommit hit, gömda i flyktingströmmarna från Syrien. Men den sista gruppen är med största sanolikhet i minoritet. Det är de islamister som bott här länge som är grunden för hela operationen.

Så varför tollererar vi att de finns här? De bor här och vill med våld och massmord böja oss under deras islam. Varför tolerar vi dem överhuvudtaget? Om de vore nazister som inte var muslimer tror jag vi skulle satt åt dem hårdare.

Flera av de som utförde dessa dåd var redan sedan tidigare kända av polisen. Man visste att de var islamister, även om de inte begått några brott.

Mitt förslag, vilket jag tror är det enda som kan stoppa detta är åsiktsregestrering och utvisning. Vi bör alltså sätta säkerrhetspolisen på att spionera och ta reda på vilka människor som har islamistiska åsikter, och sedan helt enkelt utvisa dem utanför EU. Vad som händer med dem efter att de slängts av flygplanet är inget vi bekymrar oss om.

Alltså; om man ens anser att det finns förmildrande omständigheter bakom ISIS så bör detta vara anledning för utvisning på livstid.

Men det är viktigt att påpeka att det inte är ett brott att ha en åsikt. De skall därför inte ges böter, sättas I fångelse eller liknande. De skall helt enkelt hämtas av polisen, förhöras, sedan informeras att de inte är önskavärda inom EU och sedan sättas på ett flygplan tillbaka till det land där personen har sina rötter.

När alla dessa människor försvinner kommer det inte att finnas nog med folk för att kunna utföra dessa dåd.

Någon svarar då att detta är ganska odemokratiskt. Mitt svar på det är att demokratin försvann när dessa människor dök upp. De är inte direkt för demokrati, så varför ska de tvingas uthärda en politisk reform de är emot?

TILLÄGG

Efter att vissa personer läst denna text har jag fått en del synpunkter, vilket leder till att jag vill göra vissa klarifikationer här.

1: Vi skiljer på muslimer och islamister. Detta är mycket viktigt. Islam är en religion, den som följer denna religion är en muslim. Alltså borde följa att “muslimsk” betyder hur muslimer gör, “islamisk” betyder i enlighet med hur islam lär. “Islamism” är inte religion, utan politik. En politisk inriktning som bygger på iden att med våld införa deras version av islam. Man kan alltså vara muslim utan att vara islamist. Utan att för den skull jämföra (som en del gör) Kristdemokraterna med ISIS kan man konstatera att det gå att vara kristen utan att vara kristdemokrat. På precis samma sätt. För den svenska säkerhetstjänsten är det därför fullständigt ointressant att veta vilka som är muslimer och vilka som inte är det. Däremot vill vi veta vem som är islamist, och dessa finns bland muslimerna. Så vi letar alltså inte EFTER muslimer, vi letar BLAND muslimer efter islamister.

2: Jämförelsen mellan nazismen och den politiska komponenten i islam har ifrågasatts. Jag valde att jämföra med just nazismen av två anledningar. Den ena är dess likhet. Nu är det så att bolsjevismen och nazismen är nästan identiska, med den skillnaden att nazisterna byggde mordfabriker medan bolsjevikerna beslagtog folks egendom i stället. Jag tyckte dock att nazismen är en marginellt bättre jämförelse. Även om islamismen i sig är ganska socialistisk. Som sagt, det råder mycket stor likhet mellan bolsjevism och nazism. Den andra orsaken att jag jämförde med just dem är att det finns historiska kopplingar. YAsser Arrafats morbror, som var storfufti av Jeruslamen, var kompis med Adolf Hitler, och satte upp ett eget SS-förband. Detta är inte en isolerad händelse, utan en del av en trend. Vill du ha tag på böcker som Sion Vises Protokoll eller Mein Kampf är din lokala islamistiska bokhandel det första stället du ska leta på.

3: Ökade bombningar. Jag menar inte att vi ska ändra bombningarnas kvalite, utan dess kvantitet. Röster har höjts för att vi nu ska börja bomba kvinnor och barn. Det är inte intrerssant. Islamisterna vill sprida bilden att de är orättvist behandlade människor som reser sig mot förtryck, och därför önskar islamisterna inget hellre än massor med döda kvinnor och barn. Det såg vi under det senaste kriget mellan IDF och Hamas, där Hamas satte upp vägblockeringar för att hindra palestinier att fly från de delar där det bombades; de ville ha upp sina egna civila dödstal så högt som möjligt. Vi ska alltså bomba islamisternas ställningar hårdare, men inte sänka standarden angående hänsyn till civila. Jag tycker till exempel att bombningar av oljeanläggningar som gjorts rätt nyligen är en väl motiverad och balanserad insats.

Syrienkrisen och det svenska välfärdssystemet

Till följd av krisen i Syrien väller nu flyktingar ut ur landet. Till Sverige kommer de nu med en takt av över 1500 människor om dagen. Det betyder att flyktingarna just nu är den utan konkurrens starkaste demografiska faktorn i landet. De andra faktorerna är invandrare från andra länder, utvandrare, födda och döda. Flyktingarna från Syrien är alltså en demografisk förändring starkare än alla de andra tillsammans.

För att ställa detta i proportion så växer befolkningen pga detta med 1,5 miljoner per 1000 dagar, eller ungefär en halv miljon om året. Vi är knappt 10 miljoner. Alltså 5% befolkningstillväxt perår.

Ställd inför denna statistik börjar jag fundera på vad detta gör med vårt svenska välfärdssystem. Vissa viktiga frågor reser sig närmast automatiskt. Tyvärr är debattklimatet i landet sådant att man inte kan ta upp denna fråga utan att anklagas för att vara rasist. Mitt perspektiv är dock inte att vi alla ska gå och rösta på Sverigedemokraterna – det är bara att läsa min blogg för att se vad jag tycker om dem – utan att man måste, som Arga Snickaren säger, ha en plan. Och först när man ser problemet kan man ta fram dess lösning, planen.

Så vad är problemet? Först behöver vi titta på själva välfärdsmodellen. I stort sett går den ut på ett antagande som formades när Sveriges industri gick på högvarv. Efter Andra Världskriget var alla världens länders industrier antingen sönderbombade eller konverterade till krigsproduktion. Sverige var nog det enda landet som hade en fullt fungerande, modern, civil industri, med både stål och virke som nationellt producerat råmaterial dessutom. Vi fick ett par decennier av ohämmad tillväxt. Och alla som kunde jobba fick jobba. Om de var män.

De som inte kunde få jobb av olika skäl, exempelvis sjukdom, kunde då med enkelhet försörjas av den arbetande majoriteten. Dessutom hade arbetarna vett att dö strax efter pensionen, så kostnaderna för att hålla pensionärerna vid liv var också låga.

Nu är situationen en annan. Pensionärerna lever femton år längre (ellernått), vilket är trevligt, men det kostar massor med mer pengar i pension. Och som jag skrev i min förra blogg så finns det inte längre jobb till alla. Mekanisering, automatisering, datorisering och outsourcing har slaktat mängder med jobb, och många fler än vad som tillkommit. Vi har alltså fler som ska försörjas av färre i detta välfärdssystem, än hur det var från början.

Detta anstränger välfärdssystemet, men inte till bristningsgränsen. Vi har mindre marginaler, och kan inte ge åldringarna på hemmet lika mycket lingonsylt på oxjärparna som innan, men det håller ihop. I någon mån. Sverige rankas trea som land att vara gammal i (efter Schweiz och Norge), du kan googla det.

Nu när vi har ett redan ansträngt men inte brutet välfärdssystem så ställer mördarhundarna ISIS och den maktkåte Assad till en flyktingkatastrof som i kvalité är att jämföra med Andra Världskriget, endast begränsad till ett mindre geografiskt område. Runt hälften av Syriens drygt 20 miljoner huvuden stora befolkning är på flykt. Och dessa människor är inga mobiltelefonförsedda guldgrävare, de är flyktingar som försöker rädda sina liv, och råkar ha ägt mobiler när kriget bröt ut.

1500 om dagen. I Sverige har vi en idé. Den är att om vi kommer på att du behöver skydd ska du få livstids uppehållstillstånd, och fullt tillträde till vårt välfärdssystem. Majoriteten av dessa 1500 om dagen kommer att ges uppehållstillstånd. Låt oss säga 1000 jämnt för att få en rund fin siffra.

De flesta kommuner i Sverige skulle inte klara av att ta emot 1000 flyktingar om de fick dem på en dag. Det finns 290 kommuner i landet. Det kommer alltså att räcka med under ett år för att knäcka de flesta kommuner i Sverige om vi sprider ut dem jämnt. En del tåler mer, andra mindre.

En sak behöver vi ha klart för oss: Detta är ingen tillfällig kortvarig historia. Syrienkrisen utlöstes från början av torka. Efter fyra år i rad utan regn började oroligheterna, vilka accelererade från demonstrationer till inbördeskrig till fullskaligt krig med flyg från länder i hela världen som bombar där. Nu har Ryssland lagt sig i, med intentionen att skydda Assads regim. Jag vet inte vad som händer men det lär troligtvis inte förkorta landets lidande. Vidare står hela mellanöstern inför två stora problem: det ena är det redan nämnda problemet med torkan, vilket ytterst är ett klimatprblem. Det andra är att deras ekonomier är beroende av oljeexport. Och de fälten håller också på att torka ut. Detta kommer att generera en outtömlig ström av kriser och flyktingströmmar framöver. Det kommer självklart att gå upp och ner, men det kommer aldrig att försvinna. Detta problem kommer inte att försvinna på ett snabb och enkelt sätt.

Vad händer då om vi i Sverige bestämmer oss för att alla som kommer hit ska få komma in i vårt välfärdssystem? Svaret är enkelt: då det finns begränsat med resurser i systemet, men närmast obegränsat med folk att stoppa in i det kommer detta att leda till överbelastning. Vi kan helt enkelt inte ta emot hur många som helst, och det finns hur många som helst.

En illustration av att vi faktiskt kan få för många är det enkla faktum att vi faktiskt på fullt allvar diskuterar TÄLTLÄGER I SVERIGE MITT I VINTERN!

Så vad kommer att hända? Det finns ett par möjliga scenarier. Alla är otrevliga.

1: Vi fortsätter som förut. En dag inser vi att pengarna tar slut och systemet kraschar. Detta är vad som kommer att hända. Om man diskuterar problemet stämplas man ju som rasist, så det vågar ingen göra.

2: Vi stoppar flyktingarna vid gränsen och låter dem klara sig bäst de vill. Extremt inhumant, och till stor del inte genomförbart.

3: Vi släpper in dem i landet, men inte i välfärdssystemet. Då får vi ett samhälle med två klassers människor med olika rätt till trygghet, hälsa, etc. Ghetto.

Inga av dessa alternativ är trevliga på något sätt. Det kommer som sagt att bli alternativ 1 eftersom taburegler förbjuder oss att tala om detta. Men går det att lösa? Kan vi skaffa – som Arga Snickaren säger – en plan?

Självklart har jag vissa löst formulerade idéer om detta. Men det viktiga är att vi inte blundar för verkligheten av rädsla för att utmålas som rasister – tvärt om är det för att vi bryr oss om dessa människor vi diskuterar problemet – utan sätter oss ner och funderar. Hur många klarar vi av att ta emot utan att det brakar ihop? Vad gör vi när kvoten är full, och hur gör vi på vägen dit? Kan vi göra på något annat sätt? Vi kan inte förlita oss på att Ungerns taggtrådsstängsel håller ner invandringen åt oss så att vi kan sitta här uppe i Sverige och utmåla andra länder som mindre goda än oss själva samtidigt som världen brinner.

Om förkortad arbetstid.

Vissa partier anser att man bör sänka arbetstiden till exempelvis 6 timmar om dagen. Jag tänkte skriva vad jag anser om det, arbetstidsförkortning.

Vi kan börja med att konstatera att under den större delen av människans historia så arbetade vi inte efter klockan, utan efter behov. Arbete och fritid flöt samman. Om en jägare går ut för att jaga ett bytesdjur för att ge mat åt sin familj, är det arbete eller fritid? Frågan är meningslös för en person som lever i ett jägar/samlar-samhälle. Frågan blev meningsfull först när vi började arbeta för andra mot betalning. Då började vi sälja vår tid för pengar eller annat, och tiden måste mätas. När du säljer din tid är den inte längre din, och fritid blev då den tid du inte säljer.

Alla vet att vi förr i tiden arbetade länge. En sågverksarbetare på mitten av 1800-talet arbetade 06:00 till 20:00 med bara två korta raster. Sex dagar i veckan och ingen semester. Nu arbetar vi 8 timmar per dag, 5 dagar i veckan och har 5 veckors semester. Alla vet vad som orsakade detta; industrialiseringen. Fram till 1970-talet minskades arbetsbördan successivt, men sedan slutade den att minskas. Vi satt fast på 40 timmar per vecka, med 5 veckors semester.

Om du gjorde din första arbetsdag det år den 5:e semesterveckan infördes bör du gå i pension ungefär nu. Det betyder att nästan alla som har ett jobb idag gjort hela sitt yrkesvärv efter att den sista minskningen av arbetstiden införts. Vi har vant oss vid 40 timmar per vecka med 5 veckors semester, och tycker det är självklart. Ungefär som om det var en del av den naturliga ordningen. Ett av Moses tio budord. Något du kan läsa ut av det periodiska systemet. Något som står skrivet i stjärnorna. Något som finns i människans DNA och inte kan ruckas på. Men är det så?

Nej. Vi människor bestämde att vi skulle jobba 40 timmar i veckan, minus 5 veckors semester. Vi bestämde det, och kan ändra det igen. Vi kan, efter behag, öka eller minska arbetstiden. Så enkelt är det.

Det som minskade arbetstiden var mekaniseringen. Maskiner utför det fysiska arbetet, människan behöver bara styra maskinerna. Produktionen ökade, arbetsinsatsen blev mindre. Mekaniseringen nådde även jordbruket, vars andel av befolkningen sjönk från 80 till 2 procent. Detta frigjorde arbetskraft, som kunde åka in till stan och ta ett jobb. På 50-talet bodde man i ett hus på landet och tog bilen in till industrin som låg nära en tätort.

Men det har hänt saker sedan mekaniseringen minskade arbetstiden från 14*6 till 8*5 timmar per vecka.

Automatisering Nu behöver inte längre arbetaren trycka på knappen, maskinen vet själv vad den ska göra. Lite av automatiseringen ägde rum innan den 5:e semesterveckan infördes, men det mesta kom efter, och det pågår fortfarande.

Datorisering Detta skedde i tre steg. Först tog datorerna över tråkiga beräkningsuppgifter. “Computer” var från början ett yrke. Folk (män) som satt och räknade ihop tal i tabeller hela dagarna, då handel kräver bokföring och redovisning. Nu gör datorer det. Nästa steg kom när man kopplade ihop datorerna med telefoner. Jag vet att du pratat med en dator på telefon. Det sista steget kom med Internet i datorerna. Jag har själv beställt ett hamburgermeal genom att peka på en skärm. Eller tagit ut pengar utan att tala med någon som arbetar på banken.

Och denna process pågår fortfarande, i ett ohämmat tempo.

Outsourcing Flytta tillverkning eller kundtjänst till andra länder. Billigare. Och gör massor med svenskar arbetslösa.

Alla dessa processer har till största delen ägt rum efter man införde den 5:e semesterveckan. Och de har trimmat bort oändliga mängder jobb. Och fortsätter göra det. Men mer teknologier är på väg. Inte minst tror jag att artificiell intelligens kommer att ta bort många arbeten. AI kommer inte att kunna ersätta en psykolog eller en barnpassare. Men många andra jobb. Kombinerat med robotteknologi med mänskliga gränssnitt (ni kan tala med varandra) kan de till exempel helt ta bort kassörskorna på ICA, ersätta kirurger, lagerarbetare och många andra. Även transport kan skötas utan människor, såväl lastbilschauförer som piloter kan ersättas av maskiner.

Nu tar inte ny teknologi bara bort jobb. De skapar nya också. Men dessa nya jobb kräver mer konsumtion. Personligen anser jag mig ha nog med prylar. Vi konsumerar så mycket att vi dödar planeten. Att öka konsumtionen för att hålla drömmen om 40 timmars arbetsdag levande är ingen bra ide.

Vi har kommit till en punkt där 40 timmars arbetsdag för alla är ett ouppnåeligt ideal. Vi försöker täcka över bristen på behov av människor med långa utbildningar, sysselsättningsprogram för arbetslösa och genom att uppfinna onödiga arbeten. Men trots allt vi gör finns inte behovet av alla. Lösningen är att minska på arbetstiden. För eller senare är det dags att inse detta. Det är inte en politisk bedömning, det är en teknisk.