Att tala med terrorister

Någon dag efter vidrigheterna i Paris är det dags för mig att sammanfatta några tankar jag har omkring ämnet terrorism. Frågorna vad är det som händer och hur stoppar man det måste ställas.

Som jag ser det finns det två saker man måste förstå omkring terrorismen. Den första är vem som utför den.

Terroristerna har det gemensamt att de tillhör två grupper samtidigt. Dels är de muslimer. Det gäller i det här fallet, och globalt sett I mer än 90% av alla fall av terrorism. Terrorism är i princip ett internt muslimskt problem i dessa dagar.

Den andra gruppen de tillhör är nazisterna. De är inte nazister av den typ som hyllar den felaktigt beämnda ariska folkgruppen, alltså germaner. De är nazister som sätter upp muslimer på den högsta hyllan över världens olika folkgrupper. Slår man samman islam och nazism får man islamism. Islamismen är en tillämpning av nazism på islam.

Detta betyder självklart inte att alla muslimer är nazister. Du kan vara muslim eller inte vara det. Du kan vara nazist eller inte vara det. Det är två olika frågor. En del är muslimer och nazister på en och samma gång. Ungefär som man också kan vara folkpartist och hårdrockare. Eller bara en av de två. De som är både muslimer och nazister är islamister.

Frågan om hur stor andel av muslimerna som är islmaister bör beröras. Personligen har jag mött många muslimer genom åren. En – från Kristianstad – var utan tvekan en islamist. De flesta andra var utan tvekan inte islamister. Eller höll väldigt väldigt tyst om det. Några var tveksamma fall. Jag tror det är ungefär så överlag. Någon procent är islamister, men i vissa geografiska områden är andelen avsevärt högre.

Hur vet vi att en person är islamist? Vi ställer två frågor. Först om personen är muslim. Om frågan med ja besvaras frågar vi vad han tycker om ISIS. Tycker han likt vår bostadsminister att de är frihetskämpar, eller att vi måste förstå deras situation eller att personen på olika sätt ursäktar eller förmildrar dem, då har du hittat en islamist. Om de börjar tala om mördarhundar och liknande är muslimen inte en islamist. Det är faktiskt så enkelt.

Den andra saken vi behöver förstå är att terrorrism är ett språk. Själv talar jag flera språk. Svenska och engelska, kan en god del tyska, lite ryska och spanska. Dessutom förstår jag en del hund, mer ko än de flesta. Men jag har svårt med får och katt. Terrorism är helt enkelt ett språk i raden.

När man insett att terrorism är ett språk följer två insikter. Den ena är att det är viktigt hur vi svarar. Vi har faktiskt bara tre alternativ. Först kan vi välja att ge efter. Då kanske de ”blir snälla”. Erfarenhet visar att det får terroristerna att begå fler dåd. När de utför sina massmord säger de ”ge oss det här”. Om vi ger efter då har vi visat att vi ger dem det de vill ha om de ber oss om det. De kommer självklart att ”tala” med oss fler gånger.

Nummer två är att inte svara. Det hjälper inte heller, de kommer att prata med oss igen, ännu högre, för att få ett svar.

Så det enda sättet som fungerar är att svara. Och svaret ska bli Nej. Ni får inte det ni vill ha. Så här gör man:

Om de vill att samhället ska bli mer islamiskt gör man tvärt om. Förbjuder slöja och hallalslakt eller inför andra restriktioner mot islam.

Om de vill att vi ska omvända oss till islam börjar vi utvisa muslimer och lägga ner moskéer.

Om de vill att vi ska engagera oss mindre i Syrien, då bombar vi dem ännu mer.

Detta är det enda sättet att tala med dem.

Varför är det det enda sättet att tala med terrorister? Därför att de är kompromisslösa. Terroristen vill att du ska göra som de säger, annars dödar de dig. Hela koncepetet med extrimism och terrorism bygger på att man aldrig vill förhandla, kompromissa eller mötas på halva vägen. En god medlare gör tvärt om. I en konflikt där en medlare kallas in är det medlarens uppgift att få till ett avtal där bägge parterna känner att de vann. Med terrorister är det helt omöjligt. De vill ha allt, på sitt sätt, utan att kompromissa en endaste liten bit. Och de dödar dig om du inte ger med dig helt.

Och att ge med sig helt innebär att förvandla Europa till ISIS-territorium. Och då har Sauron fått tillbaka sin ring.

Nu invänder någon att detta inte är trevligt alls. Att säga Nej till terroristerna är att göra hemska saker. Ja, det är vad det innebär. Terrorism är ett språk, och det är ett oerhört fult språk. Grövre än ett språk fullt med svordomar och könsord. Det är ett språk där våld och död är vokabulären, och kollektiva bestraffningar är gramatiken.

Och terrorismen tvingar oss att svara. Vi har bara tre val, att ge efter och bli som dem, att ignorera dem och då skriker de ännu högre, eller att ge dem svar på tal. I alla tre alternativen sätter vi något dåligt i rullning. Men det enda raka är att rakt och tydligt säga nej. Göra tvärt emot vad de vill.

I detta fallet att öka insatserna i Syrien ännu mer.

Men insikten att terrorism är ett språk leder till en andra ännu viktigare slutsats: om blodbad på våra gator är ett samtal, då vill jag att samtalet skall upphöra. Och hur gör vi det? Hur stoppar vi diskusionen.

Här måste vi återvända till det jag skrev längst uppe; terroristerna är islamister, vilka är muslimer som också är nazister. Det är alltså fallet att vi har nazister, av muslimsk religion, som sitter och dricker te och röker vattenpipa och diskuterar hur Europas folk med hjälp av outtröttliga blodbad skall böjas under islam. Frågan jag ställer mig är därför: varför accepterar vi att dessa människor finns på vår kontinent?

Angående de som utförde dådet i Paris där över hundra dödats har vi förstått att de består av två grupper. Dels en grupp som bott i Europa länge, många med medborgarskap, vissa t.o.m. födda här. Dels en grupp som kommit hit, gömda i flyktingströmmarna från Syrien. Men den sista gruppen är med största sanolikhet i minoritet. Det är de islamister som bott här länge som är grunden för hela operationen.

Så varför tollererar vi att de finns här? De bor här och vill med våld och massmord böja oss under deras islam. Varför tolerar vi dem överhuvudtaget? Om de vore nazister som inte var muslimer tror jag vi skulle satt åt dem hårdare.

Flera av de som utförde dessa dåd var redan sedan tidigare kända av polisen. Man visste att de var islamister, även om de inte begått några brott.

Mitt förslag, vilket jag tror är det enda som kan stoppa detta är åsiktsregestrering och utvisning. Vi bör alltså sätta säkerrhetspolisen på att spionera och ta reda på vilka människor som har islamistiska åsikter, och sedan helt enkelt utvisa dem utanför EU. Vad som händer med dem efter att de slängts av flygplanet är inget vi bekymrar oss om.

Alltså; om man ens anser att det finns förmildrande omständigheter bakom ISIS så bör detta vara anledning för utvisning på livstid.

Men det är viktigt att påpeka att det inte är ett brott att ha en åsikt. De skall därför inte ges böter, sättas I fångelse eller liknande. De skall helt enkelt hämtas av polisen, förhöras, sedan informeras att de inte är önskavärda inom EU och sedan sättas på ett flygplan tillbaka till det land där personen har sina rötter.

När alla dessa människor försvinner kommer det inte att finnas nog med folk för att kunna utföra dessa dåd.

Någon svarar då att detta är ganska odemokratiskt. Mitt svar på det är att demokratin försvann när dessa människor dök upp. De är inte direkt för demokrati, så varför ska de tvingas uthärda en politisk reform de är emot?

TILLÄGG

Efter att vissa personer läst denna text har jag fått en del synpunkter, vilket leder till att jag vill göra vissa klarifikationer här.

1: Vi skiljer på muslimer och islamister. Detta är mycket viktigt. Islam är en religion, den som följer denna religion är en muslim. Alltså borde följa att ”muslimsk” betyder hur muslimer gör, ”islamisk” betyder i enlighet med hur islam lär. ”Islamism” är inte religion, utan politik. En politisk inriktning som bygger på iden att med våld införa deras version av islam. Man kan alltså vara muslim utan att vara islamist. Utan att för den skull jämföra (som en del gör) Kristdemokraterna med ISIS kan man konstatera att det gå att vara kristen utan att vara kristdemokrat. På precis samma sätt. För den svenska säkerhetstjänsten är det därför fullständigt ointressant att veta vilka som är muslimer och vilka som inte är det. Däremot vill vi veta vem som är islamist, och dessa finns bland muslimerna. Så vi letar alltså inte EFTER muslimer, vi letar BLAND muslimer efter islamister.

2: Jämförelsen mellan nazismen och den politiska komponenten i islam har ifrågasatts. Jag valde att jämföra med just nazismen av två anledningar. Den ena är dess likhet. Nu är det så att bolsjevismen och nazismen är nästan identiska, med den skillnaden att nazisterna byggde mordfabriker medan bolsjevikerna beslagtog folks egendom i stället. Jag tyckte dock att nazismen är en marginellt bättre jämförelse. Även om islamismen i sig är ganska socialistisk. Som sagt, det råder mycket stor likhet mellan bolsjevism och nazism. Den andra orsaken att jag jämförde med just dem är att det finns historiska kopplingar. YAsser Arrafats morbror, som var storfufti av Jeruslamen, var kompis med Adolf Hitler, och satte upp ett eget SS-förband. Detta är inte en isolerad händelse, utan en del av en trend. Vill du ha tag på böcker som Sion Vises Protokoll eller Mein Kampf är din lokala islamistiska bokhandel det första stället du ska leta på.

3: Ökade bombningar. Jag menar inte att vi ska ändra bombningarnas kvalite, utan dess kvantitet. Röster har höjts för att vi nu ska börja bomba kvinnor och barn. Det är inte intrerssant. Islamisterna vill sprida bilden att de är orättvist behandlade människor som reser sig mot förtryck, och därför önskar islamisterna inget hellre än massor med döda kvinnor och barn. Det såg vi under det senaste kriget mellan IDF och Hamas, där Hamas satte upp vägblockeringar för att hindra palestinier att fly från de delar där det bombades; de ville ha upp sina egna civila dödstal så högt som möjligt. Vi ska alltså bomba islamisternas ställningar hårdare, men inte sänka standarden angående hänsyn till civila. Jag tycker till exempel att bombningar av oljeanläggningar som gjorts rätt nyligen är en väl motiverad och balanserad insats.

Kommentera

Din emailadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är märkta *