Igår gick jag in på websiten Upstreamonline för att kolla in de senaste oljepriserna. Jag vet att de är höga nu, men då jag inte tittat på ett par dagar fick jag ett Woa! -ögonblick.

Brent kostade 114 amerikanska dollar. Låt mig förklara. Olja är inte bara olja. Beroende på vilket fält den kommer från har den olika sammansättning, och för att göra den till användbara produkter måste den raffineras. Detta görs i oljerafinaderier, vilka som regel specialbyggs för en viss sorts olja. Därför handals olja av olika kvaliteér av olika säljare och uppköpare. ”Brent” är brittisk olja från Nordsjön, och när man talar om att oljan kostar si och så mycket på ekonominyheterna så är det ofta priset för Brent man talar om.

Priset sätts i amerikanska dollar per fat. Ett fat är 159 liter.

Kontrollen av priserna idag visade att Brent kostade 112 dollar. West Texas Intermediate (WTI) som kroniskt ligger 15 dollar under det senaste halvåret kostade 95 dollar. De flesta andra kvaliteer kostade runt eller över 110 dollar, och alla över 100.

Kravallerna i Mellanöstern spelar stor roll i att driva upp priserna på detta sättet. Först började oroligheterna i Tunisien när en arbetslös universitetsutbildad ung man eldade upp sig själv. Marknaden oroades, och priserna gick upp något. Men det var först när det började hända saker i Egypten priserna började klättra uppåt. Egypten är inget oljeexporterande land. De producerar olja, men den inhemska konsumtionen ökar, samtidigt som produktionen nådde sin topp för ett antal år sedan och dalat sedan dess. Alldeles häromsistenes möttes kurvorna, och Egypten blev tvungen att för första gången börja importera olja. Det gjorde att matpriserna steg i landet, då dessa subventioneras med inkomster från oljeexport, vilket nu upphört. De höjda matpriserna hjälpte garanterat till att göra folk arga i landet.

Så det är alltså inte så att världen oroat sig för att Egypten skulle sluta exportera olja; de har redan börjat importera. Oron gällde istället Suez-kanalen. Jag läste nånstanns att 7% av all handel till sjöss går genom den kanalen. Eller om det var av all internationell handel överhuvdtaget? Mycket är det i alla fall. Mycket olja passerar där, och genom en pipeline som byggts parallellt med kanalen. Oron för att detta flöde skulle stängas av hjälpte upp priserna. För övrigt tar Egypten 200 000 dollar i avgift för att åka genom Suez, en betydande del av landets ekonomi.

Men sen började saker hända i Libyen. Situationen här är värre. Dels är diktatorn Muhammar Kadaffi (stavning varierar från plats till plats) helt enkelt galen. Han kommer inte att ge sig, och det är troligt att mycket blod kommer att flyta på gatorna. Risken för hans skull är att han slutar sina dagar som Rumäniens diktatorpar Ceauşescu, eller som Italiens Mossulini. Av de olika kravallerna runt om i Mellanöstern och Nordafrika (ytterligare oljeländer har ju kravaller just nu) är det denna som just nu verkar ha störst potential till långdraget kaos och tragedier. Rapporterna om hundratals dödsoffer och östeuropeiska legosoldater som tjänar 2000 dollar om dagen säger en hel del ändå.

Och kopplingen till oljepriserna denna gången är att Libyen har massor. Av rent politiska skäl producerade de olja i lågt tempo under flera decennier, när andra länder pumpat för fullt. Därför har de kvar en stor del av sin olja. Dessa reserver var dessutom stora från början.

Av alla länder som producerar olja har 2 av 3 passerat sin maximala produktion och tappar tempo varje år. Listan på exporterande länder blir allt kortare. År 2005 exporterades dagligen 47 miljoner fat olja. Nu exporteras dagligen 45 miljoner fat. Det som hänt är inte beroende på den ekonomiska krisen; att folk inte vill köpa. Det finns alltid köpare. Kina exempelvis ökade sina importer med 1 miljon fat per dag under 2010. Det är helt enkelt beroende på brist på säljare. Under de kommande decennierna kommer land efter land att sluta exportera. Norge troligtvis 2035. Saudiarabien kommer att ge upp sist mellan 2045 och 2050. Och Libyen har i dessa sammanhang möjlighet att exportera till åtminstone 2030. Libyen är helt enkelt ett väldigt viktigt land för försörjningen av olja, inte minst i Europa. Och nu är det så skakigt som det är.

Ett citat från nät-pressen under veckan som gick:

Så långt anledningen till de höga priserna.

Men vad innebär olja för över 110 dollar fatet? Några riktmärken kan hjälpa tillför att förstå.

OPEC sade under sommaren förra året att de ville att oljepriserna skulle ligga mellan 70 och 80 dollar. Det var i deras ögon ”rättvisa” priser, där kunderna hade råd att köpa, och producenterna tjänade nog med pengar för att ha råd med nya investeringar. (Oljebranchen kräver en ständig barnpassning med nya och väldigt dyra investeringar).

95 dollar anses vara det pris som utlöser en lågkonjunktur (inflatonsjusterat till 2008 års dollarkurs). Alltså; om det är högkonjunktur, och oljan blir så dyr, bromsar ekonomin in och det blir lågkonjuktur.

När oljan var som dyrast den 11:e juli 2008 kostade den 147 dollar. I augusti rasade ekonomin ihop och priserna föll ner mot 40 dollar.

Förra gången oljan kostade över 110 dollar var när priserna tillsammans med världsekonomin var stadd i fritt fall, på väg från 147 till 40 dollar. Gången innan var när priserna var på väg upp mot 147 och alla undrade hur länge priset skulle fortsätta öka.

Sammanfattar vi all denna prisinformation blir det så här: oljan är nu så dyr att en ekonomisk återhämtning inte längre är möjlig. Om inte priserna sjunker snart så blir det en ny ekonomisk krasch.

Signalerna från den svenska ekonomin är att den är under återhämtning. Vi är inte i en högkonjunktur, men optimismen sprider sig och den är på väg.

Men oljepriserna är sådana som de är i slutet på en ekonomsik cykel, inte i början. Alla vet att högkonjenkturer driver upp oljepriserna. Om vi har dessa priserna i början, och om de redan nu är höga nog för att inleda en ny lågkonjunktur, vad är utsikterna för ekonomin då?

Så dagens lektion är denna: håll ögonen öppna och följ utvecklingen i Mellanöstern/Nordafrika och håll koll på oljepriserna. Din egen ekonomi hänger på det.