Inte MeToo

Nu när hashtaggen #MeToo sprider sig som en präriebrand över sociala medier känner jag mig tvungen att skriva en text jag egentligen inte tycker om att skriva. Men ibland känner man att man måste.

Innan vi fortsätter vill jag bara göra ett klargörande. Jag vet av erfarenhet att det är 100% omöjligt att skriva en text om kontroversiella ämnen utan att bli missförstådd. Första lilla raden som inte ligger EXAKT i linje med läsarens åsikt så kommer reaktionen “jaha, han är en nazist”. Exempelvis kan du bläddra tillbaka till en av mina bloggar om ordet neger och se hur jag försett texten med instruktionsmanual innan, och förklarande samanfattning på slutet för att folk skulle förstå. Och likväl missförstod alla texten ändå. Känslor har en väldig förmåga att blockera logiskt tänkande.

Så: problemet med sexuella trakaserier är enormt, oacceptabelt, och måste tas på allvar. Den som inbillar sig att jag tänker något annat ljuger i sitt huvud. Gör inte det.

Så långt mitt klargörande. Nu till det jag tänker säga:

Inte MeToo.

Jag har inte utsätts för något sexuellt ofredande. Mobbad i skolan javisst, men inte med någon sexuell dimension.

Och jag har inte heller gjort mig skyldig till något sådant. Jag har aldrig tafsat på en tjej. Aldrig fällt en kränkande sexuell kommentar. (De undviks enkelt genom att avstå från riktade dylika och bara skämta om sex i allmäna termer). Jag har aldrig visat eller hyst respektlösa sexuella attityder gentemot en kvinna. Aldrig drömt eller fantiserat om att gå emot en kvinnas sexuella gränser. Jag har alltid varit medveten om var gränserna gått och repekterat dem. Varje gång. I hela mitt liv.

Jag kan inte ens föreställa mig vad som föregår i huvudet på en person – man eller kvinna – som vet eller borde förstå att en annan person inte tycker om vad som pågår och ändå fortsätter och bara kör på, kränker och trakaserar och begår övergrepp. Hur kan man ens vilja något sådant? Jag kan inte ens förstå detta.

Kort sagt, jag är en ängel. Inget skryt.

Tror du mig inte? Okej. Så här är det: om man beter sig som jag gör misstar kvinnor det för bristande sexuellt intresse. Fast man kanske är superintresserad. Men man är noga att inte passera några av hennes gränser. Och vad tror du händer då? Jo, man får höra av tjejen att hon vill hitta en kille som är PRECIS SOM DU!

På engelska heter det att man hamnat i “friends zone”. För att man är nogrann att inte kränka hennes gränser.

Jo. Jag har hört den epliken. Och ÄNDÅ har jag fortsatt att respektera kvinnors gränser.

Jag är en ängel.

Så ja, jag har problem att förstå hur det kan vara på det här sättet. Varför är det så vanligt med dessa övergrepp, kränkningar och trackaserier?

Dags att ställa en fråga; varför avviker jag så från detta som tydligen är ett sådant mönster? Och det vet jag svaret på:

Jag växte upp i en bubbla.

Frikyrkobubblan.

Jo, det är sannt. Jag växte upp i en frikyrka, och det var en extrtemt skyddad miljö. En riktig bubbla. Jag minns hur jag såg på min första biofilm; Jönsonligan på Mallorca. Jag kände mig som en rebell. Biobesök var “synd” bara en generation tidigare.

Jag kommer nämligen från en sådan där kristen miljö som betår av rent ondskefulla människor vilka borde förlora sina demokratiska rättigheter, och helst deporteras. Vi är värre än nazister. Titta här på en lista över våran ondska:

  • Vi viger inte homosexuella
  • Vi gillar inte aborter
  • Vi vill vänta med sex tills man gift sig

Bakåtsträvande sexuallmoral alltså. Ofria människor som inte vågar ta för sig. Medeltid.

Jag vet, vi är ondskefulla. Men det hela får med sig en finess:

Sex blir inte ett prestationskrav.

Du får inga populritetspoäng på att ha legat med många tjejer. Du får ingen status. Du har inget att skryta med. Tvärtom så drabbas du av fruktansvärda skuldkänslor och gör allt för att dölja det.

Vinsten med detta? Ingen sexuell press. I min isolerade bubbla fanns ingen press att “prestera” sexuellt. Det är helt socialt accpeterat att vara vuxen och oskuld.

Om jag någon gång varit utsatt för sexuella trakaserier så är det just på det här området; man får jobb på nån svetsverkstad. Killarna får reda på att man varit singel hur många år som helst. Och sedan kommer det. Man intervjuas om varför man är singel. Tvingas avge skäl. Dessa skall vägas och mätas och avgöras om de är godkända. Det skall frågas om vilka tjejer man är intresserad av. Och de enda variablerna är de sexuella attributen. Bröst, rumpa, hår, hud, ansikte. Man känner tjejer som behöver en kille och erbjuder sig att “hjälpa till att fixa en”. Nu när jag tänker efter blir jag lite upprörd. Kunde ni inte bara låta mig vara? Acceptera mitt val? Nehej.

I frikyrkan är det precis tvärt om. Ingen press alls på det här området.

Men visst finns det press i frikyrkan. Miljön är högprestrande på området utbildning, och med det följer bra jobb och god ekonomi. Och då är det inte jättelätt alltid att vara arbetslös. “Och vad gör du då?” Och man måste ange sina skäl för att inte ha lyckats få något jobb än. Som att vara singel på en verkstad alltså.

Så om du är en välutbildad person med fint jobb, men ofrivillig singel, då är frikyrkan rätt miljö för dig.

Jag ser två andra aspekter av den skyddade bubbla jag växte upp i.

Nummer två är att vi inte prioriterar egoism. Jag kan inte minnas att jag i något frikyrkosammanhang hört undervisning om sådana teman som att

  • det är viktigt att ta för sig i livet
  • inte låta någon stå i vägen för dig själv
  • gå din egen väg
  • var stark i dig själv
  • sätt dina egna normer
  • etc

Den undervisning du hör i frikyrkan, och som jag själv gett ut, är i stället sådan som hur du blir en bra kompis, hur du hjälper andra, gemenskap, gemensamma värderingar, att finna Guds vilja och låta den gå före ens egen.

Vi undervisar inte egoism i frikyrkan, vi undervisar gemenskap.

Den tredje punkten är också ganska självklar, och behöver inte många rader; vi dricker inte alkohol. Fråga vilken polis som helst så får du höra om kopplingen mellan alkohol och tveksamma sexuella beslut.

Frikyrkan är inte på något sätt en perfekt miljö. Det finns många brister. Ingen ska säga något annat.

Men jag är uppvuxen i en bubbla där vi lär ut att sex hör samman med livslånga kärleksfulla relationer, egoism suger och gemenskap är bättre, och alkohol är värdelöst. Och jag har aldrig någonsin velat kränka en kvinnas sexuella gränser.

Jag tror faktiskt att det finns något att lära i det här.

Kommentera

Din emailadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är märkta *