Klimatmålet i Paris kan redan vara missat

Klimatmålet i Paris kan redan vara missat

Jepp. Det kan redan vara för sent. Förra årets klimatkonferens i Paris ledde till en överenskommelse att vi skulle stoppa den globala uppvärmningen så att jordens medeltemperatur inte blir över 1.5 grader Celsius varmare än normalt. Alltså: Målet man kom överens om i november 2015 kan redan ha gått förlorat i mars 2016.

Den som följer min blog (eller andra nyhetskanaler) vet att vi just nu lever i en värmebubbla av tidigare oöverträffade proportioner. Jag skrev om det redan i januari. Läs gärna den bloggen igen för värdefull bakgrundsinformation.

Grundtemat då var att jordens medeltemperatur – mätt månad för månad – just nu skenar iväg på grund av en El Niño-effekt som är överlagrad på en trend av global uppvärmning. Det som sker just nu är att värmerekord krossas på ett oöverträffat sätt. I en värld som värms upp hela tiden är det normalt att rekord krossas, men nu krossas de i en rekordstor omfattning.

Så kom då värdena för februari ut. Och den genomsnittsliga temperaturen för hela planeten under hela februari månad är hur mycket varmare?

1.35 grader.

Smaka på det. 1.35 grader varmare än normalt. Låt mig sätta detta i perspektiv.

Runt år 1960 var klimatet vad vi anser är “normalt”, dvs vi har ett nollvärde som ligger på den nivån som vi råkade ha just då. Nu är detta noll-värde inte alls normalt, då referensperioden ligger flera decennier efter när klimatet började ändras. Den verkliga normala temperaturen ligger förmodligen runt -0.2 till -0.4 under nollvärdet. Men det spelar ingen roll. Vi behöver helt enkelt ett nollvärde för att ha något att jämföra med. Vi talar om hur mycket temperaturen ändrats, och då behöver vi ett nollvärde att utgå från, exakt var det ligger är mindre viktigt.

År 1960 befann vi oss nära nollan. Det fortsatte att värmas upp. Jämför vi med år 2000 så låg avvikelserna utspridda mellan 0.28 och 0.59 grader. Detta är resultatet av 40 år av global uppvärmning; mellan en kvarts och en halv grad varmare.

Jämför nu februari 2016 med januari: Januari låg på 1.14, februari på 1.35. Skillnaden mellan dessa två månader ligger på 0.21 grader. Jan/16 var den hittills varmaste månaden någonsin. Månaden därpå, feb/16, var 0.21 grader varmare än så. Detta är inte rekordmord, det är massmord på rekord.

Vill du studera tabellen själv kan du göra detta här.

Om man tar sig tid att titta på siffrorna framstår det tydligt vad som händer; klimatet har fullständigt tappat fattningen. Om uppvärmningen tidigare skett med farten av en bil pratar vi nu om ett jetflygplan.

Det som skett på bara 4 år är lika stort som det som tidigare skett på 40!

Nu kommer två saker man behöver hålla reda på; vissa talar om att nästa månad, alltså innevarande mars, kommer att bli ännu varmare. Detta är inte mitt påstående, bara något jag läst på en nyhetsartikel jag inte längre hittar på nätet. Är det sant kommer vi att komma mycket nära parismålet, som ju är på 1.50.

För det andra är medelvärdet för månaden just ett medelvärde. Det är inte så att varje dag i februari var 1.35 grader varmare än referensperioden, vissa dagar var kallare, och vissa var varmare. Nu är det så att enskilda dagar varierar mer än enskilda månader. Så det kan slå väldigt mycket dag för dag inom februari månad. Jag undrar vad det högsta dagsmedelvärdet legat på. Förmodligen ganska nära 1.5.

Om sedan dessutom mars blir varmare (alltså skillnaden mellan mars och alla andra marsar) än februari är sannolikheten mycket hög att åtminstone en enskild dag passerar riktmärket för parisöverenskommelsen. I så fall är det troligt att vi redan har upplevt i vart fall en dag med mer värme än vi lovade i Paris att hindra.

Nu är det viktigt att påpeka att en enskild dag inte är klimat, utan väder. Man ska absolut inte blanda ihop vädret (vädret en enskild dag) med klimatet (vädret under en lång period på trettio år). Men om nu en enskild dag med 1.5 grader högre temperatur än riktvärdet redan upplevts så betyder det att vi redan varit uppe på det värdet och nosat. Och i en värld som ständigt blir varmare kommer alla värden som en gång mätts upp en tid senare att bli vardag. För rekordåret 1998 tog det ungefär 10 år innan de rekordhöga temperaturerna blivit vardag, och idag skulle vi betrakta dem som kalla.

Klimatmålen i Paris kan redan ha tangerats. De var redan från början hopplöst omöjliga. Vi har redan släppt ut koldioxiden, målen är redan krossade.

Kommentera

Din emailadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är märkta *