Mona Sahlin och hennes kompisar

De senaste dagarna har det talats en del på nyheter om Mona Sahlin och hennes livvaktsaffärer. I det här finns en sak jag vill kommentera, då det faktiskt pratats för lite om det.

Till att börja med har hennes försvarsadvokat Claes Borgström sagt att Mona är utsatt för ett mediadrev. Men är hon det? Är hon, som han säger, oskyldigt anklagad?

För att besvara den frågan är det bäst att höra det direkt från hästens egen mun.

Turerna kring livvakten är flera. Bland annat har hon delat ut förfalskade intyg för att kunna möjliggöra en ekonomisk transaktion som hade varit stoppad annars. De flesta förstår att detta är en kriminell handling, men Mona verkar inte göra det. Men det är inte min poäng. Det som är lakmustestet här är hur hon motiverade att en släkting fick jobbet. Och här kommer pärlan:

“Man använder sina vänner, eller hur?” säger hon till Expressen.

Just det. Om man läser hela intervjun ser man tydligt att Mona Sahlin regelmässigt gett personliga vänner jobb och praktikplatser på statliga inrättningar där hon själv jobbat. Det som är särskilt anmärkningsvärt är att hon inte ens försöker dölja det. Nej, i stället använder hon sitt förfarande som förklaring/ursäkt/förmildrande omständighet.

Alltså: Hon tycker det är helt okej. Så gör man väl, eller hur?

Men gör man så? Nej, nej och åter nej! Det finns något som kallas “korruption”. Att politiker ger förmåner åt sina vänner är guld-standard inom gebitet. Det är precis så det går till i en bananrepublik. Det blir inte mer korrumperat än så. Detta är själva definitionen på det vi vill undvika.

Med sitt uttalande har Mona visat att hon faktiskt inte förstår. Hon vet inte vad korruption är. Hon förstår inte att det är fel. Hon förstår helt enkelt inte.

Och här har vi förklaringen till Toblerone-affären. Hon förstod inte att man inte gör så. Har aldrig gjort. Påståendet ovan är det mest skandalösa som sagt av en rikspolitiker i Sverige sedan vi införde demokrati i landet.

En följdfråga vi måste ställa är hur en person som är totalt blind för rätt och fel, som inte förstår vad korruption är och varför det är fel kunde tillåtas avancera så långt som till att nästan bli statsminister. Det är dags för en självsärskådning, särskilt inom ett visst politiskt parti. Men jag undrar om de själva inser det?

Kommentera

Din emailadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är märkta *