Om förbön för sjuka och tyckarpanik

Med jämna mellanrum åker något TV-team ut till kristna församlingar av det “karismatiska” slaget. (Karismatisk är ett kristet ord, som inte har något med personlig charm att göra.) Alltid är upplägget det samma. Man visar människor som gör saker som inte förekommer i de äldre samfunden, sen ojar man sig lite över hur konstigt det är, och kopplar in någon/några experter som får uttala sig om hur hemskt det är.

Nu har det hänt igen. Den här gången står Citykyrkan i Älmhult i fokus tack vare Uppdrag Gransknings försorg, och vinklingen denna gången tycks vara att förbön för sjuka inte är okej.

Låt mig först skriva en viktig punkt: jag har inte sett programmet, och är inte särskilt insatt i förhållandena i just den församlingen.

Jag vet att TVs granskningar av frikyrkoförsamlingar oftast är grovt vinklade, och journalister har helt enkelt inte den samvetsmässiga nerv som tvingar dem att låta bli att ljuga när man gör rapporter om just frikyrkor. Jag har sett det flera gånger förut och utgår av erfarenhet från att TV-folk från Sverige rutinmässigt ljuger när de gör denna typen av reportage. De brukar ju göra det!

Samtidigt finns det många fall av predikanter och församlingar som gör saker vilka förtjänar allvarlig kritik. Så jag låter helt enkelt bli att kommentera just den här församlingen och just det här programmet.

Men jag tänker kommentera en annan sak: skräckslagna kommentatorer och expert-tyckare som nu menar att det är dags att förbjuda förbön för sjuka.

Den punkten förtjänar en egen blogpost, så här kommer den.

Etiska riktlinjer

Till att börja med vill jag presentera några enkla och ganska självklara etiska riktlinjer för förbön för sjuka.

  • Inte uppmana till att avstå från sjukvård. Detta är den viktigaste och allvarligaste punkten. Om en person avstår från sjukvård kan den personen råka väldigt illa ut och till och med dö. Att göra detta är inte bara farligt, det borde vara direkt olagligt.
  • Inte ta betalt. I all kristen tradition har det varit tabu att ta emot pengar för någon form av förbön, men vissa individer försöker ändå.
  • Inte hävda helande. Predikanten ska inte säga till den sjuke att hän har blivit frisk. Endast två personer kan veta om den sjuke blivit frisk, den sjuke själv, och dennes läkare. Helandet hävdas först när tillfrisknandet konstaterats på ordinarie sätt.
  • Inte hävda vetenskaplig grund. Om inte en vetenskaplig metod använts skall man inte heller säga att det är vetenskapligt. Det är helt okej att säga att nu ber vi och hoppas på ett övernaturligt mirakel, men en annan att påstå att en naturvetenskapligt bekräftad process nu pågår.

Dessa är mina enkla och ganska självklara etiska riktlinjer för förbön för sjuka.

Nå, om vi skulle koda in detta i lagens texter, vad skulle ske då? För majoriteten av våra kristna kyrkor skulle ingenting ändras alls. Det är nämligen så att den mesta förbönen går till på just detta sättet. Men i svensk grundlag råder likhet inför lagen, så alla religioner måste bedömas enligt samma kriterier. Och då faller yxan hårt.

Ta exempelvis alla homeopatiska behandlingsmetoder, alla New Age -butiker, all alternativ medicin. Dessa skulle inte klara sig bra alls. Gå igenom riktlinjerna ovan punkt för punkt:

Avstå från medicinsk behandling: Check. Det heter alternativ medicin, för det är just ett alternativ till den riktiga medicinen. Ett ganska aktuellt exempel är Apples Steve Jobs, som satsade på alternativ medicin mot sin cancer. Som sagt, livsfarligt.

Inte ta betalt: Check. Inom denna branschen tas det betalt för allt. Som jämförelse är det enda vi tar betalt för i min församling det som står i bokhyllan.

Inte hävda helande. Här är jag inte tillräckligt insatt för att ha en åsikt, så raskt vidare till nästa punkt.

Inte hävda vetenskap. Check. Ett exempel från verkligheten: en kvacksalvare hävdade att den vanliga sjukvården inte behandlade mögel i blodet, som var själva grundorsaken till cancer. Detta är förstås ren bluff, och den som hävdar att deras piller har den effekten måste ljuga medvetet.

Så alternativmedicinen och New Age -prylar skulle inte ha en chans om en lagstiftning baserad på dessa etiska riktlinjer infördes, men kristen förbön för sjuka skulle passera oskadat igenom en sådan lagstiftning, helt enkelt för att det redan går till på det sättet.

Men låt mig vara ärlig; jag har sett det mesta. Flera exempel har utspelats framför mina ögon där flera av dessa riktlinjer brutits. Jag har sett hur löften givits om “andliga välsignelser” (och här ingår helanden) i utbyte mot en större insats i kollektboxen. Och annat jag inte vill gå in på här. Man kan sammanfatta det med att det förekommer beklagansvärda beteenden från vissa individer, och som kyrka behöver vi hålla dessa tendenser i schack.

Men låt oss anta att en lagstiftning skulle införas som förbjuder all form av förbön för helande. Om denna lag formuleras på ett sådant sätt att den inte bryter allt för mycket mot grundlagen måste den göras så att den inte direkt pekar ut just den kristna religionen. Om detta sker kommer konsekvenserna att bli allvarliga. Om jag lägger händerna på min kompis och ber att huvudvärken försvinner, måste polisen komma och hämta mig då? Om jag ber för mig själv? Ska vi fylla fängelserna med människor vars brott är att försöka hjälpa människor?

Om vi bötfäller förebedjarna, vad händer då? Då blev jag tvungen att börja ta betalt. Vill du ha förbön av mig får du ge mig en slant, så jag får råd att betala böterna. Alltså måste jag bryta mot punkt två i listan ovan och bete mig mer oetiskt. Kontraproduktivt.

Och som en kompis till mig påpekade: i så fall blev det även olagligt att önska en sjuk vän ett “krya på dig”. Det är nämligen en välsignelseakt, utan vetenskapligt stöd dessutom!

Men låt oss tänka oss att vi slänger grundlagen (jag skrev om den här) överbord helt och hållet och specifikt förbjuder förbön för sjuka i kristna kyrkor. Vad händer då?

Sverige skulle då bli ett land som officiellt förföljer människor pga tro. Dessutom skulle kristna inte sluta med detta, eftersom det ingår i vår religion att bli förföljda. Det skulle endast betraktas som en återgång till det ordinära. Och vi skulle fortsätta.

Så hur ska vi betrakta de panikslagna expertyckarnas vilja att reglera vad som är sunt och osunt inom kyrkans 2000 åriga tradition att be för sjuka?

Min självklara reaktion är att det ska inte staten göra alls. Det är upp till oss kristna att själva sköta vår egen hygien. På 1600-talet försökte kyrkan att skydda vetenskapen från dålig vetenskap. Problemet var att kyrkan inte förstod att vetenskapen fungerar bäst om dess beskyddare (kyrkan var FÖR vetenskap på den tiden i motsats till vad de flesta tror idag) lät bli att lägga sig i. Detta utgör en parallell till dagens situation; vi i kyrkan behöver ingen hjälp från staten att hålla rent från knasiga och osunda predikanter. Staten har helt enkelt inte kompetensen att göra detta. Inte heller vill jag få hjärtkirurgi av en blind kirurg som dessutom tror att hjärtan inte finns.

Så mitt råd till alla icke-troende människor som vill pilla med de här frågorna och försöka styra upp ordningen: låt bli. Det kommer bara att bli värre.

Kommentera

Din emailadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är märkta *