Om sanning och invandring

Det har varit en tumultartad höst och vinter. Invandringen till Europa och Sverige såg nivåer aldrig sedda den här sidan andra världskriget. Följderna blev många – ofta tragiska – och på hemmafronten fick den kraftiga politiska konsekvenser. Vänsterpolitiker som tidigare sagt att det var rasism att påpeka att det finns gänser för hur många vi kan ta emot införde nästan över en natt kraftigre restriktioner än till och med Sverigedemokraterna kunde drömma om. Och delade på köpet upp Danmark och Skåne i två separata länder igen. Och i media har det rapportets både från Köln och Stockholm att invandrargäng bevisligen gjort exakt det som man inte fått lov att tala om, nämligen gått runt på stan i gäng och sextrackaserat unga kvinnor.

Tittar man bakåt ett enda år så är det som om vi hamnat i ett parallellt universum. Människor kliar sig i huret och frågar vad som egentligen hänt? Eller snarare, hur det kunde bli så här.

För mig finns det ett ganska enkelt svar. Jag säger inte att dessa problem är enkla att lösa. Men de är enkla att förstå. Mycket ofta är orsaken till ett problem enkel, men lösningen svår. Men om man inte förstår orsaken så uppgraderas svårighetsgraden på lösningen från Svår till Omöjlig.

Så vad är orsaken? Den döljer sig i ett talessätt som fullständigt ignorerats i Sverige: ”Sanningen skall göra er fria”.

Själva talessättet är nog något alla människor på jorden håller med om. Det inses trivialt att om jag lurar i dig en lögn så att du tror på den och handlar därefter, då är du inte fri. När du genomskådar lögnen och ser dess motsats – sanningen – då blir du fri. Detta är orsaken till att alla onda människor som vill ta makten och behålla den använder sig av propaganda – alltså lögn – för att komma dit. Jag tor inte att någon kommer att säga emot mig på just det här stycket.

Men talssättet är faktiskt längre i original – för det är ett citat – och originalet innehåller en djupare dimension. Sagesmannen är ingen annan än Jesus. Citatet återfinns i Nya Testamentet.

Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria”. Det kommer från Johannesevangeliet 8:32.

Vad är det för djup betydelse jag ser i detta – längre och mer fullständiga – citat? Jo: Den första delen lägger till en aktiv del. Man kan tolka den antingen som ett löfte ”ni kommer att finna sannningen” eller som en uppmaning: ”ni skall (söka att ) förstå sanningen”. Att det senare är en vettig tolkning framgår av kontexten: När Jesus talar om sanningen så syftar han faktiskt på sig själv, och att lära känna Jesus är något man gör om man vill det. Det är alltså frågan om en frivillig eller viljestyrd handling. Man väljer sannningen.

Men om man kan välja sanningen så finns det alternativ. Och vilket är det? Vem väljer avsiktligt lögnen? Det gör naturligtvis ingen, men det finns en sak man – bevisligen –väldigt gärna gör: istället för sanningen så väljer man det som bekräftar det man redan tror på. Vi är helt enkelt mer benägna att köpa en bekväm osanning framför en obekväm sanning. Om vi inte vore sådana, varför skulle det då fortfarande finnas de som inte accepterar klimatexperternas väldigt (vääääldigt) välgrundade teorier om klimatförändringarna, exempelvis?

Och det är detta som är min poäng: Vi måste välja sanningen. Att aktivt söka sanningen, även när den gör ont, är obekväm, eller inte bekräftar något jag gärna vill tro på. Vi måste gå mot strömmen och inte följa minsta motståndets lag för att aktivt välja sanningen. Detta kan inte sägas för många gånger.

Historien är full av exempel. Inte minnst komunismens framväxt hade varit helt omöjligt om folk inte valt att tro på lögner. Denna ideologi som kostat minst en kvarts miljard människor livet och bygger helt på lögn. Jag har tidigare läst på om den komunistiska maktkuppen i Sovietunionen, och nu studerar jag Mao och Kina. De gemensamma nämnarna där är lögn och mord.

Sedan dess har lögnen – viljan att tro på det man vill att ska vara sannt – varit ledstjärnan i allt vänstern tar sig för. Om man ÖNSKAR att något vore sannt, då tror man också att det ÄR sannt.

Ett exempel är vår katastrofala utrikesminister som konsekvent ställer sig på palestiniernas sida trotts att de leds av teororiststödjande antisemitiska icke-demokratiska politiker. Varför väljer hon att stödja dem? Jo, därför att hon vill tro att det inte finns onda människor. Och då palestinierna sätter i system att döda civila israeler och de inte kan vara onda – alltså primärt motiverade av rasistiskt hat – så måste det finnas en annan orsak. Och den är förstås att israelerna förtrycker dem. (Att det skulle kunna finnas en orsak till israelernas beteende är av någon orsak inte tänkbart i hennes värld.)

Ett annat exempel är hennes flata inställning till Putin. Det är för henne viktigt att vi inte går med i NATO för då destabiliserar vi Östersjö-regionen (alltså retar upp Putin). Att Putin skulle kunna vara en aggresivt expansionistisk imperiebyggare som gärrna ger sig på försvarslösa aliansfria länder är inget hon kan tänka sig, trots Ukraina.

Hon VILL tro att alla är goda, och köper därför de ”sanningar” som stödjer den hypotesen, oavsett sanningsgrad. Av denna orsak är hon kanske Sveriges sämsta utrikesminister någonsin.

Så kan då denna mekanism – att söka bekräftelser på det man redan tror istället för sanningen självt – förklara den kraftiga omsvängning som vi ser just nu i Sverige?

Jag finner frågan med ja besvarad.

Precis som VolksWagen lärde sig så är det så med lögner att sanningen har en tendens att komma fram till slut. Precis som gaser man försöker dölja. Och då luktar det illa. Särskilt om man varit en av dem som öppet försvarat det som sedan visade sig vara lögner.

I Sverige har vi levt under ett debattklimat som dominerats helt av vänstern. Vänstern har som jag nämnt ovan en historik av att använda sig av lögn för att stödja sin sak. Man har helt enkelt varit okej med en lögn om den utmålat de dumma som dummare och de snälla som snällare. Inte så att man är lögnare i aktiv mening, men i passiv; man har en benägenhet att tro på bekväma lögner.

Detta har lett till att en sak har blivit viktigare än allt annat: Att inte ”hjälpa rasisterna”. Logiken är följande: Om man påpekar något negativt med invandring eller invandrare så ger man amunition åt rasisterna – främst SD -och alla sådana tendenser måste tystas. Problemet är att Sanningen gör oss fria. Dessa människor som aktivt – och medvetet – lagt locket på har därför gjort oss ofria.

Exempel: Invandrarkvinnor får ofta stryk av sina män. Detta då det helt enkelt är okej i deras hemländer. När invandraren, kvinnan och socialdemokraten Nalin Pekgul aktiverat sig i frågan har hon metodiskt tystats ner av just vänstern. Exakt samma människor som på det mest skrytsamma sätt håller den feministiska fanan högt och ser ner på sådana som inte bekänner sig till feminismen. (Min syn kanske kommer i en annan blogg). Man får helt enkelt inte debattera våld mot kvinnor bland invandrare. För då ”hjälper man rasisterna”. För att nämna ett namn så är Jonas Sjöstedt en av skurkarna. Jag har själv läst en artikel där han framför det argumentet, skriven av honom själv.

Ett liknande exempel: sexism bland män från Melanöstern. Utbrett. Är det en fördom jag har? Nej. ”Svennehora”-attityden ÄR utbredd. Människor från arabländer finns nu i alla småhålor i landet, och för den som vill närma sig folkgruppen är avståndet inte långt. Jag VET att det är på detta sättet, jag GISSAR det inte. Behöver inte säga mer. Men om man påpekat detta så är man ute och ”fiskar i brunt vatten” och annat.

Nästa exempel: Om invandrare kommer hit måste de bo i hus. Dessa kommer inte att magiskt materialisera sig. De måste byggas. Om man påpekat det här med bostäder så är man tydligen rasist. Sveriges förmåga att ta emot invandrare är obegränsad. 100 000 per år tycker Åsa Romson. Inga ideer om var lägenheterna ska komma från.

Men när det faktiskt kommer 100 000 på ett år, då stänger samma politiker gränsen till Danmark – tillsammmans med SD – för att stoppa dem från att komma hit.

Och nu har det inträffat både i Köln och på en festival i Stockholm att invandrargäng dragit omkring och sextrakaserat kvinnor, och på båda ställena har polisen tystat ner för att inte ”hjälpa rasisterna”.

Låt mig slå fast en sak: först Alla invandrare är inte kriminella, hustrumisshandlande sexister. Långt ifrån. Problemindividerna är säkerligen en liten minoritet av mängden. Men på samma sätt är de inte alla judeälskande fredsaktivister heller. Det finns vissa procent av alla typer bland dessa människor. Precis som de finns bland alla andra.

Men i Sverige har debatten polaiserats: Antingen tror man att invandrare begår inga brott, eller tror man att de begår alla brott. Välj sida. Påpekar du ett enda problem så är du rasist.

Jag har själv brottats med detta. Uppvuxen som jag är i en familj med tydliga icke-rasistiska traditioner, och förlovad med en libanes. Men jag har tänkt tankar som att vi borde utvisa de asylsökare och icke-medborgare som begår brott, att många av dem är sexistiska mansgrisar eller att det råder bostadsbrist i landet. Och när jag har ränkt de tankarna så har jag funderat på om jag kanske inte ändå är en rasist?

Men det är just vad jag inte är. Debatteörerna på vänstersidan har sagt så – då de vet om att de förlorar röster till SD och alltid prioriterat makten främst – men det har inte varit så. Jag frågade invandrarna på jobbet som vi fick från Arbetsförmedlingen, och de tyckte alla att man skulle utvisa invandrare som begår brott. De ville inte heller ha dem. Och vi talar om deras egna landsmän.

Så nu har vi haft en mångårig debatt som präglats av att undvika sanningen för att ”inte hjälpa rasisterna”. Sanningen kom fram till slut. Jag insåg att jag inte var rasist utan levde i verkligheten. Och SD är större än någonsin förut.

För att när vi valde att inte tala om problemen med invandringen för att ”inte hjälpa rasisterna”, då hjälpte vi rasisterna. SD fick monopol bland de väljare som såg igenom lögnerna. De som faktiskt insåg att det finns gränser för hur många vi kan ta emot. De som förstod att det fanns attitydproblem bland en viss andel av de nyanlända. De som fattade att asylsökande som begår brott borde skickas hem igen. Den gruppen hade inget parti att rösta på. Inget utom SD.

Genom att inte tala om problemen skickade vi väljarna till det enda partiet som talade om det.

SD är partiet med noll förståelse för demokrati. Partiet som vill att chefsredaktörer skall tillsättas politiskt, liksom polischefer. Av dem. Partiet med högst andel brottslingar, och flest relativa antal våldtäktsmän dömda av rätten. Partiet som vill införa register på etnisitet. Som anser att en åtalads religion skall vägas in i därpå följande dom. Knappast rätt parti att lösa dessa problem.

Vi har vägrat att tala om sanningen. Nu finns två möjliga vägar frammåt. Antingen drabbas vi nu av en nyvaknad förälskelse för sanningen och börjar söka sanningen för sin egen skull. Eller om inte det sker så kommer pendeln att slå över till förmån för rasisterna. Gud hjälpe oss om det sker.

Jag ställer mig en fråga som exempel. Hade vi hjälpt rasisterna om vi utvisat kriminella invandrare? Säg att asylansökningar avslås om man fälls för ett brott i rätten, och uppehållstillstånd och tom medborgarskap dras in för brott över en viss gräns. Hade vi då hjälpt rasisterna? Nej. De säger ju att alla invandrare är brottslingar. Men vi som inte är rasister kan då kontra med att om man inte fällts i rätten skall man betraktas som oskyldig, och de som fällts i rätten skickade vi tillbaka. Alltså skall alla invandrare betraktas som oskyldiga. Det hade vi kunnat säga. Men det kan vi inte.

Så vad behöver vi för framtiden, för att undvika att denna hemska soppa blir ännu värre? Två saker i ingen speciell ordning:

En migrations- och gränskontrollslösning på EU-nivå. Av icke frivillig art vilken alla länder måste följa. Endast då kan vi lösa de praktiska problemen.

Ett återvändande till sanningen. Inte vinkling åt något speciellt håll för att gynna någon god tanke eller motverka en dålig. Utan sanningen självt. Bara sanningen. Fakta. Utan ursäkter. Det kommer då att visa sig att de flesta invandrare faktiskt är hyggliga människor, men också att en del av dem inte är det. Därför att det är så det är.

Kommentera

Din emailadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är märkta *