Överfört från den 11:e december 2009

Vilka är Sveriges urbefolkning?

Samer?

Frågar du vem som helst “på gatan” vilka som är Sverige urbefolkning så får du nästan garantrat svaret “samerna”. Och det är sannt, för samerna är urbefolkning i Sverige. Men de är faktiskt inte de enda. Sverige har nämligen en annan urbefolkning också.

Och vilka är de då? Det är väl självklart: Svenskar förstås.

Kan svenskar vara en urbefolkning?

Nu finns det självklart ingen urbefokning som heter “svenskar” här, av den enkla anledningen att Sverige inte funnits särskilt länge, bara ungefär 1000 år. Sverige blev Sverige, det vill säga ett kungarike, ungefär i samma vända som vi blev kristnade. Förklaringen till att dessa två händelser hände samtidigt är så enkel som att det är samma händelse. På den tiden var det de kristna länderna nere i Europa som var de mest välutvecklade så långt som dåtidens geografikunskaper sträckte sig. Att vara kristen var att vara modern. Att konvertera till kristendom år 996 var ungefär samma sak som att skaffa sig ett internetabonemang 1996, helt enkelt i framkanten. Genom att bli kristen blev man en del av det moderna Europa, och när väl vikingahövdingarna fattade det blev de kristna på löpande band. Och så blev Sverige ett kungarike.

Men innan det fanns ett Sverige så fanns det fortfarande folk. Våra förfäder. De var indelade i olika stammar. Själv härstammar jag från danerna, de som senare grundlade Danmark. Vidare har vi götar och svear. Och så förstås norbaggarna.

Gäller först till kvarn?

Men dessa människor levde här långt innan kungariket Sverige bildades. Faktum är att de kom hit så fort isen smalt bort. Jag råkar vara uppväxt ca 2 mil från en skånsk sjö vid namn Finjasjön. Och där, inne i ett buskage, ligger Skandinaviens älsta kända boplats. I runda slängar 14 000 år gammal. Innan de bodde här, fanns här bara is. När de kom hit bestod landskapet mest av grus och renlav var basen i ekosystemet (i kedjan renlav -> ren -> människa).

Flera tusen år senare smalt isen bort så långt norrut att stränderna i det hav som senare blev Östersjön möttes. En landbrygga öppnades upp för folk österifrån.

Det var där samerna vandrade in. De är inte besläktade med finnarna, men deras språk har tagit upp många låneord och en del lånegramatik från dem. Samerna måste alltså ha vistats i Finnmarkerna innan de gick över Tornedalen in i det blivande Sverige.

När de kom dit möttes de av ödemark. Där fanns få människor, om några. Och de spred ut sig, västerut och söderut. Till slut mötte de förfäderna till oss svenskar och norrmän. Vi vet alla vem som drog kortste strået när det gällde att lämna över mark, eller betala skatt. Men på något sätt knep de titeln som Sveriges “urbefolkning”.

Skåning, and proud.

Men vi skåningar kom hit för 14 årtusenden sedan!

Jämför med maorierna, Nya Zeelands urbefolkning. De upptäkte ön för så lite som 1000 år sedan. 500 år senare eller nått kommer det vita människor dit. Maorierna är urbefolkning, engelsmännen och de andra kolonisatörerna är det inte.

Så vi ser alltså att det är två faktorer som inte kvalificerar dig till urbefolkning; att ha varit där länge (1000 år räcker) eller att ha varit där först.

Vita kommer från rymden

Så vad är då kravet för att vara urbefolkning? Mest av allt verkar det vara att inte vara vit.

Vita har inget hemland. Vita kommer inte från något ställe.

Gud är visserligen vit (och man). Engelsman händelsevis. Om man får tro britterna. Men det gör knappast att vi vithyade kom ner från himlen. Även vi kommer från något ställe. Jag vet inte exakt varifrån, men någonstans i Europa. Och i södra Sverige var vi definitivt först.

Men jag får ändå inte status som urbefolkning. För jag är vit.