Om man tittar på olika politiska reformer och reformförslag finner man ibland dem en hel del rent nonsens. Symbolpolitik, där man ändrar saker som inte påverkar någonting endast för att sända en signal. Pluttpolitik, där man genomför förändringar som får mycket liten inverkan. Felpolitik, där man gjort en helt felaktig analys och reformen antingen är overksam eller ibland tom direkt skadlig.

Långt ifrån alla reformer hamnar i denna kategorin, men en del gör det. Samtidigt finns det stora problem, vilka ställer till mycket bekymmer på flera olika sätt, men som GÅR att lösa, om vi bara tar ordentligt tag i saken och satsar. Här kommer tre. Det finns flera.

Bostadsbristen.

För några år sedan tog Sverige plötsligt in hundratusentals nya människor från andra länder. Dessa behöver naturligtvis någonstans att bo. De hamnar alltså på bostadsmarknaden. Det talades mycket om vad vi måste göra för att dessa individer ska komma in i samhället, hur de ska integreras, få jobb och så vidare. Men den där ganska uppenbara detaljen att de behöver tak över huvudet gicks ifrån fullständigt.

Jag tillhör dem som tjatade om bostadsbristen redan innan denna invandringsvåg kom. Det har inte blivit bättre efter den. Den bostadsbubbla Sverige varit inne i i snart 20 år verkar inte spricka. Det är helt unikt för bubblor, men förklaringen är troligtvis enkel, det råder en allt värre brist på bostäder, så priserna kan inte gå ner.

Händelsevis jobbar jag just nu med fastighetsskötsel. Egentligen är trädgård min grej, men man behöver jobb under vinterhalvåret också. Och jag hör snacket från kontorspersonalen. När någon flyttar låter man lägenheten stå tom en månad, renoverar upp den standardhöjande och höjer sedan hyran. Värdarna kommer undan med detta, för man har helt enkelt inget val. Man tvingas leva fattig i en lyxig lägenhet om man alls vill ha ett boende.

Konsekvenserna är många. Företag får problem med rekryteringen, de hittar ”resursen” men då resursen är en människa som behöver någonstans att bo och detta inte går att ordna uteblir rekryteringen. Vanligt folk som behöver flytta kan inte. För 20 år sedan hade jag en klasskompis som kom in på en lyxig utbildning i Stockholm, men fick avstå för att boendet inte gick att ordna. Idag händer sådant överallt.

Detta ställer till problem för privatpersoner, sabbar för landets ekonomi och utgör nu ett av landets värsta sociala problem.

Nu är det dags för politikerna att göra något. Lösningen är att investera miljardbelopp i att bygga nya billiga men rymliga hyresrätter. Inte en massa standard med kylskåp med ismaskin och sånt där. Bara en vanlig standardlägenhet man kan bo i. Detta kommer förstås inte att ske för när det sker sjunker priserna på boende, vilket betyder att politikernas villor sjunker i värde. Så glöm att detta händer.

Utbildningsbristen.

Sverige har 300 000 gått utan jobb i Sverige i snitt under 2018. Många av dessa har ingen relevant utbildning. Jag har själv valsat runt i dessa system och sett olika reformer från både röda och blåa regeringar. De flesta var helt verkningslösa.

Samtidigt har många brancher stor brist på kompetent personal. Min egen branch trädgårdssektorn saknar över 5000, jag tror det är uppe i 8000, nu. Och pensionsavgångarna överstiger de nytillkomna. Sedan radas brancherna upp på rad. Svetsare. Plåtslagare. Sjuksjöterskor. Lastbilschaufförer. Ditto med licenser att köra farligt gods. Kyltekniker. Industrimontörer. VVSare. Listan är lång. Brancher som behöver folk men inte finner några. När jag blev utbildad inom trädgårdsskötsel sökte jag – och fick – ett jobb där jag var den enda sökande som var utbildad. Jag har också blivit kallad till intervju på alla utanonserade jobb i branchen jag sökt.

Jag ser här två problem som är varandras lösningar. Arbetslösa som inte får jobb, arbetsgivare som behöver arbetskraft. Lösningen är uppenbar; utbilda ett par av de arbetslösa till dessa arbeten. Alla kan inte gå en sådan utbildning, men säg att vi utbildar 100 000. De kvarvarande 200 000 slåss då om samma antal enklare jobb med 1/3 färre konkurrenter. Att industrin får fler kunniga människor att arbeta leder också till att ekonomin snurrar bättre så att det genereras fler enkla jobb för dessa 200 000. (Dessutom är en del av dessa 200 000 personer som står nära arbetsmarknaden, så antalet som behöver enkla jobb blir ännu lägre).

Problemet just nu är att som arbetslös skickas man bara in i den ena åtgärden efter den andra. Jag tog mig själv ut ur långtidsarbetslösheten genom att SJÄLV få iden att utbilda mig, SJÄLV gå till en SYO och SJÄLV söka in på utbildningen. Arbetsförmedlingen var inte involverad i det alls. Jag tog ledigt (obetalt) från min placeringsåtgärd för att göra detta. Nu har jag jobb.

Vad som behöver göras är att arbetsförmedlingen behöver satsa mer på att identifiera personer som skulle få hjälp av en utbildning, samt bygga upp samarbeten med industrin där man hjälps åt att hitta jobb-platser, fylla dem med folk och utbilda fram kompetensen. Jag fick inte frågan ”ska du inte ta en utbildning, vad vill du bli”. Det är dags för det nu.

Mat-självförsörjningen.

Det sista problemet är vår försörjning av mat. I Sverige finns de stora städerna nära platser där det är lätt att odla mat. Städerna växer och behöver mer land att bygga hus på. Därför läggs jordbruksmark under betong och asfalt. I vårt land graderar vi kvaliten på jordbruksmark på en skala 1 till 10. Det finns platser i Skåne med nivå 10+. Dessa är primärmark för att bygga köpcentrum och industriområden.

Det första alvrliga problemet som kommer att ställas till av klimatförändringarna är matproduktionen. Redan idag importerar Sverige 50% av sin mat. Antalet matexportörer i värden kommer att sjunka. I det läget är det inte okej att lägga asfalt över förstklassig jordbruksmark. Detta problemet måste lösas. Någon måste förbjuda det här, och andra lösningar tas fram. I detta fallet är det ganska enkelt; om det går att odla mat på en fläck skall det väga emot att ”utveckla” området. Ju högre kvalitet på marken, desto svårare att få ett bygglov. Även om detta hämmar ”den ekonomiska tillväxten”.