Sedan Deepwater Horizon började brinna efter en gasläcka och två dagar senare sjönk har det nu gått en dryg månad. Exakt hur mycket olja som läcker ut vet ingen människa. BP som äger projektet sade först 1000 fat olja per dag (ett fat är 159 liter), men tvingades senare uppgradera till 5000 fat per dag efter att sattelitbilder på oljefläcken visade att det fanns för mycket olja i Mexikanska Gulfen för att kunna ha läckt ut med bara 1000 fat om dagen.

Sedan dessa uppgifter publicerats har debbatten gått om hur mycket olja som egentligen läcker ut. När sedan filmsnuttar på de läckande rören visades för allmänheten gjordes uppskattningar av många kunniga människor, och de flesta hamnade på 25 000 till 50 000 tunnor olja om dagen. Andra skräckuppgifter som cirkulerar är 70, 100 och till och med 120 tusenden av oljefat. Vad är realistiskt?

Vi får jämföra med ett annat oljefält, Thunderhorse, som också ligger i Mexikanska Gulfen. Här finns vissa skilnader. Fältet är större och har därför mer olja. Det ligger på större djup, och har därför större tryck. Borrhålet är helt och fint, hela vägen från det oljebärande lagret upp till produktionsplattformen. Oljan som läcker ur BPs falerade borrhål går genom en kanal som med största sanolikhet är skadad, vilket innebär att det troligtvis ligger en klump betong där nere någonstanns. Därefter går oljan genom en delvis avstängd Blowout Preventer (BOP) och sedan genom rör som är böjda och skadade på flera ställen. Inget av detta talar för att den läckande källan skulle kunna producera olja lika fort som Thunderhorse.

Thunderhorse består av 4 producerande oljekällor. De producerar alla runt eller under 50 000 fat per dag. Därför är det mycket troligt att BPs trasiga oljeborrhål läcker ut mindre än 50 000, men mer än 5000, fat per dag. Gissningarna på runt 30 000 fat per dag är därför mycket realistiska.

Men detta innebär ett problem som få tänker på: Det läcker FÖR LITE olja ur havets botten. Varför? Om vi tittar på Thunderhorse igen, så trodde man ursprungligen att fältet skulle producera 250 000 fat olja per dag. Det har fältet aldrig gjort, endast en kort tid låg det lite över 150 000 fat, och utanför perioden november 08 till maj 09 har fältet producerat under 100 000 fat. Och liknande signaler får man från andra fält också. Vi får helt enkelt inte ut så mycket olja ur djuphavsfälten som vi skulle önska.

Och vad är då problemet med detta? Oljefält är precis som kontinenter och länder på medeltiden. Utforskare som Columbus, Magellan och Amerigo Vesputchi, och för all del Cook, seglade runt på världens hav och upptäkte länder och kontinenter. Men för eller senare blev alla länder upptäkta. Du kan helt enkelt inte bli en utforskare idag, och leta upp nya, okända länder. Samma sak med oljefälten; letar man länge nog så hittar man dem allihopa. Idag har vi i stort sett funnit alla oljefält på landbacken (onshore). Några små som knappt ger mycket olja kanske finns kvar att upptäckas. Vi har även hittat det mesta offshore på grunda hav. Det som återstår nu är djuphavsoljan. Dessa är fält som ligger under 300 meter vatten, men oftast flera kilometer, och sedan kilometersvis ner i berget under havets botten. Fältet som läcker olja just nu ligger 6500 meter under havsytan, varav 1500 meter hav. Tiber har rekordet på över en hel svensk mil.

Dessa är de enda fält som vi har kvar att leta upp. Och som vi alla vet så är olja något som tar slut. Det finns X liter olja nere i ett visst fält, och när man börjar tappa fältet kommer man till punkten där det kommer upp mindre olja för varje dag. De flästa oljefält på jorden är gamla, i många fall över 50 år eller åtminståne 30 år, och har sedan länge passerat produktionsmaximum.

Så, om nu djuphavsfälten producerar så lite olja att man blir besviken, vad ska vi då ersätta de sinande gamla fälten med? Var ska vi få ny olja ifrån? Går det inte att lösa står vi inför mycket allvarliga problem i framtiden.

Den läckande oljekällan i Mexikanska Gulfen har två problem. Det ena är att det läcker. Det andra är att det läcker för lite.