Den sista tiden har jag varit bekymrad för den här oljeläckan i Mexikanska Gulfen. Inte så mycket själva läckan i sig och dess miljökonsekvenser. Vi vet redan att om man bortser från pågående processer såsom skövling av regnskogen så är läckan i Macondo Prospect den värsta miljökatastrofen på det västra halvklotet orsakad av oss människor någonsin. Tjernobyl är småpotatis i jämförelse med det här.

Nej, det är något annat som oroat mig.

Nämligen att uppskattningen av hur oljan flödar bara verkar öka hela tiden. Vi hörde först 1000 fat per dag. Sedan 5000. Sedan kom trovärdiga uppskattningar baserade på de rörliga bilder som släptes, och senare webcams, som pekade mot 30 000 fat per dag, plus minus dagskonsumtionen i något mindre uland.

Men jag levde i tron att det gick en gräns vid 50 000 fat per dag. Detta beroende på oljefältet Thunderhorse, som producerar knappt så mycket, och har alla förutsättningar att producera mer olja fortare än Macondo. Se min blog två inlägg bakåt för detaljerna.

Men nu har BP satt på en slang på det läckande oljeröret, och låter oss veta hur mycket olja de tar hand om. Samtidigt kan man se på web-camen att det fortsätter att läcka utanför. Gränsen på 50 000 fat per dag verkar allt mer snål.

BP ger uppgifter om hur mycket olja det egentligen läcker. Den 14:e juni tog man omhand drygt 15 000 fat. Det är alltså olja som läcker ur röret, men inte hamnar i vattnet utan fångas upp av BPs uppfångningsanordning, och sedan flyter upp genom ett rör till fartyget Enterprise, som tar omhand denna oljan. Men inte nog med det; man planerar att utöka kapaciteten ytterligare genom att dessutom koppla in den superavancerade oljeriggen ”Q4000” samt en ytterligare flytande anläggning, två olika är föreslagna. Och den totala kapaciteten på dessa tre produktionsplattformar?

Drygt 80 000 fat per dag.

Så hur mycket läcker från källan? Kan det kanske vara 80 000 fat om dagen då?

Och detta är vad jag inte riktigt förstår. Det där fältet ska inte kunna få ut så mycket olja så fort från det hålet. Men ändå sker det, tydligen. Detta är vad jag gått och grunnat på.

Så vad är förklaringen till att uppgifterna om storleken på oljeflödet ständigt ökar? Mest troligt, förstår jag nu, är att oljeflödet faktiskt ökar, och inte bara vår kunskap om hur mycket som läcker. Läckan bygger på fart,med andra ord.

Låt oss titta på hur en oljedroppe rör sig från det oljebärande lagret och upp ur den trasiga källan, så kommer du att förstå varför.

Oljan ligger 6500 meter under havets yta nere i ett bergrum. Detta utrymmer har strukturen av en tvättsvamp, och är alltså full med hål. Oljedroppen finns i en av dessa porer. Ovanpå det oljebärande lagret finns 6.5 km berg och hav, vars tyngd orsakar ett kraftigt tryck på oljan, som därför vill uppåt. Att det under oljan finns ett lager med vatten, med ännu högre tryck, som pressar på uppåt gör inte saken lättare.

Oljedroppen rör sig mot den punkt där trycket är som lägst, alltså där borrhålet penetrerar det oljeförande berget. Där hittar doljan så småningom ut i själva borrhålet. Väl där påbörjar den en snabb färd uppåt genom en halv mil av berg. På vägen passerar den bergarter som inte är i så bra skick; mjuka bergarter som påminner om hopapressad sand. Och här har BP försökt täta med cement. Tyvärr har de snålat och tagit till en billigare, svagare metod. Och när olyckan skedde skadades denna cementtätning, och en del av de mjuka bergarterna blottades.

Oljan färdas med hög fart förbi här, och rycker med sig sand. Oljeflödet omvandlas till en sandbläster, som sveper fram genom hålet i berget, där den blästrar allt den kommer åt. Cementtätningarna slits ner. Berget självt slits också ner, och alla dessa lösa partiklar som bildas blandas ut i oljan, som får en allt starkare blästrande effekt. Hålet blir helt enkelt större för varje dag. Blästern är kanske inte så stark egentligen, men den pågår 24 timmar om dygnet, dag efter dag, månad efter månad. Den har gott om tid på sig att nöta.

Så kommer oljan upp till havsbottnen, och färdas genom den konstruktion som kallas Blowout Preventer, eller bara ”BOP”. Vi vet att den var trasig. Den var ombyggd på ett tveksamt sätt. Den gick sönder under drift. Grushaltig olja har rusat igenom den sedan april. Man har misshandlat den genom att pumpa in lera och gummibitar under högt tryck. Och blästern pågår dag efter dag.

Långsamt långsamt äter sig oljan och sanden igenom berget och den trasiga skadade BOPen. Alla lager och packningar och tätningar får ta allt mer stryk. Hur länge kommer den att hålla?

Vi vet inte detta. Jag har aldrig varit den typen som får panik. Jag tror inte på konspirationsteorier. Jag tror inte att jorden går under år 2012. Jag försöker vara lugn och sansad. Men detta kan jag inte riktigt släppa. I bästa fall, om vi har absolut total tur, kan de stoppa läckan i augusti, men jag är extremt skeptisk, jag kanske beskriver detta i en senare blog. Fram tills dess kommer en sjuk BOP och en trasig borrkanal att tvingas genomgå en oupphörlig sandblästring 24/7. Blir det ett totalhaveri? Jag vågar inte längre utesluta den möjligheten. Om BOP kraschar helt och hållet, då kommer läckan att bli ännu kraftigare. Och helt omöjlig att stoppa. Vi vet inte om det kommer att ske. Men fram tills vi får veta fortsätter sandblästern 24/7. Det är dags att börja bli orolig nu.