För en gångs skull är jag först ute med en teknologisk innovation. Detta händer i stort sett aldrig. Jovisst var jag tidigt ute med att ha en personlig dator. 1995, året innan folk började skaffa internetupkoppling via telefonnätet och ett segt tele-modem, hade jag redan skaffat en dator. Den hade en floppy-drive, och CD-spelaren var listad i manualen som följde med som ”extrautrustning” man kunde beställa till. Intressant nog står skärmen till den datorn – en 15 tumm vid skärm av den gamla typen med elektronstrålerör – i hörnet här i lägenheten, och väntar på att få följa med mig på nästa tur till tippen.

Men jag brukar inte vara först ute med någonting som har med teknologi att göra. Jag skaffade aldrig en sån där bärbar CD-spelare alla skaffade i slutet på 90-talet. Jag använder fortfarande min andra mobiltelefon. Och den första köpte jag begagnad!

Men nu är jag först ute med något.

-Va, hur kan du ha det?
Folk frågar alltid samma sak när jag talar om mitt telefonnummer. Jag bor i riktnummerområde 0451 (Hässleholm) men har riktnummer 0470 (Växjö). Hur går det till?

Min telefonleverantör har inget eget kopparnät till fast telefoni. (Jag använder alltså inte Telia). Därför hyr de in sig på Telias nät. Det kostar dem pengar. Men dom har ett eget mobilnät.

Så en dag fick jag ett telefonsamtal. De frågade om jag ville få lägre telefonräkning. Jag tackar aldrig nej till lägre räkningar så jag tackade ja. De ville skicka mig en ”dosa” jag skulle koppla in min telefon på, och sedan sänkte de kostnaden för abonemanget. Jag undrade vad det var för en märklig dosa, men var glad för den lägre räkningen.

Två veckor senare fick jag ett paket på posten. I det paketet fanns min dosa. Något som ser ut som ett bredbandsmodem. Men i den finns en mobiltelefon. In i denna dosa kopplar jag mina vanliga telefoner, som nu alltså går över mobilnätet.

Men då inträffar något skoj; jag kan ta med mig dosan vart jag vill. Flyttar jag till Gottland kan jag ha med dosan dit. Åker jag på semester i Bohuslän, samma sak. Och nu har jag hunnit med att flytta från Växjö, till Hässleholm. Och tog med mig min dosa, och mitt telefonnummer. Med Växjös riktnummer.

Och nu blir alla förvånade över mitt smländska riktnummer. För en gångs skull är jag först med ett teknikskifte. Känns bra.