Så har valet avklarats och vi står inför 4 år med ett helt nytt parlament. Precis som jag förutspådde kom vi att få en närmast omöjlig mandatfördelning, regeringsbildningsvis. Hur analyserar vi detta?

Tre frågor kommer upp: Hur ser nästa regering ut och hur får de det. Vad händer valet 2018. Hur påverkas viktiga sakfrågor? En sak i taget.

Regeringen.

Lövén meddelade idag att han inte kommer att inkludera Vänsterpartiet i sin regering, utan endast bygga på MP. Deras valsiffror är 31,2 respektive 6,8. Även om vi delar ut de 4% av rösterna som slösades bort på Fi och ”Övriga partier” (vem sjuttons är partiet ”Enhet”?) så kommer vi inte ens upp i 40%. Alltså inte bara en minoritetsregering, utan en svag minoritetsregering.

Jag är arbetslös. Men jag vill inte ha Lövéns jobb. Detta är skitsiffror för en skitregering. De blir tvungna att förhandla sig fram till majoritet i varje enskild fråga. I fyra år.

Och redan nu spekuleras det i att SD kommer att rösta för Aliansens alternativa budgetförslag. Vi har ett ord för en sådan situation: Nyval. Och detta måste sosseregeringen leva med i FYRA ÅR TILL.

Vad värre är: Sverige befinner sig i en bostadsbubbla. Dessa kan bara sluta på två sätt: de spricker, eller de pyser. Men de tar slut. När detta händer slutar folk ta lån, bankerna går ner på knäna, och en regering utan Borg får ta i skiten. Och händer inte detta så hotar en annan kris. Industrin tror nu att världsproduktionen av olja kommer att toppa år 2016. När det händer får det stigande oljepriser som följd, med internationell lågkonjunktur som resultat. Och Sverige är ett exportberoende land.

När, inte om, vi går in i nationella ekonomiska problem ska en regering med under 40% av mandaten, en oprövad statsminister och ingen Borg ta hand om det hela. Heja Sverige.

Valet 2018.

Min gissning: Fi kommer in, SD får ännu mer röster. Samtidigt vet vi inte vad som händer under tiden. Kriserna i Syrien/Irak samt Ukraina, ekonomiska kriser jag nämnt ovan, andra kriser vi ännu inte vet om, måste spelas ut, och vi vet inte vad det får för effekter här. Hotet om nyval ruvar över regeringen. Så ingen vet vad som händer under dessa fyra år. Men jag tror ändå att Fi kommer in, och SD växer. Blev det svårt att bygga en regering med dessa valsiffror, vänta då fyra år och se hur det blir då Det grekiska ordet Kaos infinner sig i mitt huvud.

Sakfrågor.

Så hur går det i ett antal sakfrågor? Vi tar en titt.

Ekonomin

Ekonomin har jag redan avhandlat ovan. Vi kommer att få problem av externa orsaker. Och den regering vi valt kommer att få ta hand om detta. Dyster utsikt.

De arbetslösa

I början av Aliansens period för 8 år sedan tog de bort en massa meningslösa placeringsåtgärder. Men sedan började de införa dem igen. Och sålde ut oss arbetslösa som gratis arbetskraft, samt sänkte akassan/aktivitetsstödet. Fas 3 sades vara en verksamhet som skulle flytta de arbetslösa närmare arbetsmarknaden. Vi som hamnat i den vet att Fas 3 är ett svart hål; när du hamnat där kommer du aldrig därifrån. Politikerna tror att detta är bra för oss, men det är ett katastrofalt dåligt påfund.

Vad kommer sosseregeringen att göra då? Höja ersättningen är utlovat. Förhoppningsvis får vi se ett slut på systemet där vi utnyttjas som slavarbetare. Men å andra sidan kommer de inte att avvika från den inslagna vägen att i första hand försöka kamoflera arbetslösheten och dölja vår existens. Vi kommer att hamna i fler sysselsättningsåtgärder och vår tid kommer att fortsätta slösas bort. En del åtgärder kommer att få nya namn.

Klimatet

Klimatet är ett globalt problem och bör lösas på global nivå. Än så länge har exakt 0 regeringar i världen gjort något vettigt åt saken, och på global nivå är handlingsförlamningen ännu värre. Det kommer alltså att fortsätta som förut att inget händer nu heller.

Jämställdheten

För typ 500 år sedan värderades kvinnor som egendom. Det fanns inget feministiskt politisk parti. Trots detta har sedan dess all formell ojämställdhet avskaffats redan på 1950-talet, och mycket av den strukturella ojämställdheten har också försvunnit. Helt utan närvaro av manshatande (alltså sexistiska) politiska feministpartier. Att Fi inte kom in är alltså ingen skada skedd. Värre blir det om fyra år när jag tror de kommer in, och deras kontraproduktiva feminism börjar debatteras i Rosenbad. Vi får alltså glädja oss åt fyra år till med fungerande frammåtskridande jämställdhetsarbete, sen tror jag processen kommer att börja gå i baklås.

Nu får vi vänta i fyra år och se om jag fick rätt.