Idag fick jag en av mina bästa ideer någonsin. Eller åtminståne den här veckan. Alltså; vad Sveriges arbetslösa behöver är fler arbetsförmedlingar. Låg mig förklara:

Om man som jag har varit in och ut i Arbetsförmedlingen rätt mycket så har man med tiden lärt sig en sak om AF. Man kanske inte vet om det medvetet, men man har det åtminståne på känn. Och det är att AF inte har som uppgift att hjälpa arbetslösa. Uppgiften de har är att hjälpa politikerna att genomföra sin politik. Andra myndigheter har det mycket bättre. De får ett uppdrag och en budget. Men AF befinner sig i situationen att politikerna i Riksdagen hela tiden vill detaljstyra och ger därför AF det ena uppdraget efter det andra. Handläggarna har inte tid att hjälpa folk, de är fullt upptagna med att göra som de är tillsagda. Och mycket ofta är det ena en motsats till det andra.

Därför är mitt förslag att vi startar en arbetsförmedling till. Jag kallar den för den dolda arbetsförmedlingen, Dolda AF. Den vanliga kallar jag Öppna AF.

Öppna AF är den man kommer till och skriver in sig på när man blivit arbetslös. Det är där man befinner sig i början. Det är också den företag och andra vänder sig till när de behöver AFs tjänster. Och det är denna myndighet som politikerna styr över. När de tar fram nya styrfloskler är det Öppna AF som får uppdraget att genomföra dem. Nu ska vi satsa på ungdomarna, eller invandrare, eller de äldre, eller de som står långt från arbetsmarknaden, eller de som står nära eller mitt i mellan, eller de rödhåriga. Nu ska det bli praktikplatser med 25% utbildning, nu ska alla börja arbeta inom vården. Nu får inga som varit arbetslösa längre än 300 dagar gå utbildningar längre, nu får dom det igen. Nu ska man sitta framför datorskärmar och söka jobb, nu ska vi ha privata jobbcoacher, nu ska vi lägga ner dem. Öppna AF får jobbet att genomföra det Regeringen säger till dem, oavsett vilken floskel som gäller för tillfället.

Dolda AF har ett annat uppdrag: att hjälpa arbetslösa. Säg att en handläggare på Dolda AF får reda på att arbetsgivare börjar behöva folk som har ett visst yrke kompleterat med en viss kompetens. Då kan handläggaren ta kontakt med arbetsgivare och sondera behovet, sedan leta upp arbetslösa på Öppna AF som har yrket men saknar den kompleterande kompetensen. Han kan erbjuda dem en utbildning till det som saknas. Den arbetslöse själv kanske sitter fast i en meningslös sysselsättning där han syr och snickrar till ingen nytta, och hans handläggare på Öppna AF är förbjuden att hjälpa honom då han inte är prioriterad enligt de senaste styr-flosklerna. Dolda AFs handläggare tar över killen, ger honom utbildningen och fixar jobbet. Det är ett exempel på hur den nya Dolda Arbetsförmedlingen ska arbeta.

På samma sätt kan arbetsgivare vända sig till Dolda AF. Säg att Öppna AF har sagt till dem att om ni vill ha folk av oss måste ni acceptera att det blir minst 50% invandrare, för det är dem vi satsar på nu. Arbetsgivaren vill kanske inte söka folk på ursprungsland, utan på kompetens, och vänder sig då till Dolda AF. Handläggaren där letar upp folk som – oavsett om de är invandrare eller ej – har den sökta kompetensen.

Med det här systermet kan politikerna pilla i arbetsmarknadspolitiken så mycket de vill, samtidigt som arbetssökande och arbetsgivare kan få kompetent hjälp att hitta varandra. Alla tjänar på detta.

Men hur skall detta då finansieras? Enkelt: När Dolda AF tar över en person från Öppna AF blir samhällets kostnader för den personen mycket lägre, och han kommer snart att få ett jobb så han kan börja betala skatt. Denna nya arbetsförmedling har därför – samhällsekonomiskt sett – en negativ driftkostnad.

Vilket parti vill genomföra det här så att jag kan rösta på dem 2018?