Jag kommer inte att rösta på Miljöpartiet i år, och har aldrig gjort det förut heller. För årets valrörelse är den högst prioriterade frågan av alla att Mona Sahlin inte blir vår nästa statsminister. Blir hon det söker jag politisk asyl i något land som inte tar emot invandrare. En röst på MP är en röst på Mona som statsminister, så det kommer bara inte att hända.

Men skulle det gå att rösta på MP om det inte vore för Mona? Trots allt har jag tappat förtroendet för ALLA partier i dagens riksdag, och uppstickren SD kommer inte heller på fråga. Förutom att de är ett rasseparti, så är de också ett enfrågeparti, som bara driver invandrarfrågor, och är passiva i alla andra frågor. Sådant går inte att rösta på. Men skulle det, för att återvända till frågan, gå att rösta på MP?

Jag ser tre viktiga frågor som avgör saken.

Den första är demokratifrågan. MP är, trots allt, demokrater. De är mot regleringar av friskolor, mot alla former av åsiktsregestreringar, FRA-lagar med mera, för digital frihet, förstår frågan om fri mjukvara och mjukvarupatent och så vidare. Allt för få politiker idag är demokrater. Man vill ha en lagom dos. Nog för att de med ”rätt” åsikter skall få fritt fram, men inte så mycket att det inte går att täppa till hålet för obekväma personer. Detta är inte demokrati utan en halvmessyr som jag inte kan ställa upp på. Men MP har faktiskt väldigt bra åsikter i den här frågan.

Nästa fråga är MPs paradgren; miljöfrågorna. Man skulle kunna tro att de har koll på detta, men så är inte fallet. MP tycker om punktinsatser. Rädda lite sälar i Östersjön, begränsa utsläppen av någon kemikalie, inför bättre källsorteringsrutiner på landstinget och linande. Men liksom alla andra av våra partier så förstår de inte den stora frågan. Den om att vi med hög hastighet är på väg in i den största miljökatastrofen av dem alla (klimatförändringarna), samtidigt som vi håller på att drabbas av brist på den ena naturresursen efter den andra. Olja, vatten, fosfor är några av de värsta bristvarorna på kort sikt räknat i hur stora konsekvenserna kommer att bli. Vad få förstår är att det är slut på ekonomiskt tillväxt och så kallad ”utveckling” för evigt nu. Det blir inga fler högkonjunktuer, och vår civilisation är på väg att brytas ner. Det har vänt, och utvecklingen går från och med för ungefär två år sedan bakåt, inte frammåt. MP och alla de andra verkar dock frotsätta som om dessa problem bara är lite småproblem, men att vi på det stora hela skulle kunna fortsätta som förut. MP har tyvärr inte mer koll på detta än tex sossarna eller moderaterna.

Dock har de så pass stora insikter att det är möjligt för dem, rent psykologiskt, att ta in dessa fakta, om bara någon förklarade för dem på ett pedagogiskt sätt. De erkänner åtminstone att det finns ett problem, det är en god början. Vi behöver inte bli miljömedvetna, vi behöver bli krismedvetna. MP är inte där än, men helt klart längst på vägen för att ha en chans att komma dit en dag.

Nästa fråga är den politiska orienteringen. När de en gång skapades sade de sig vara utanför höger/vänster-skalan. Men sedan dess har de tryggt glidit över till den socialistiska sidan och blivit allt rödare. Jag kommer alldrig att tillsätta en socialistisk regering, så jag kommer inte att rösta MP så länge de ligger i den fåran. Men om de en dag skulle återvända till sina rötter och bli ett sannt oberoende parti skulle saken komma i ett annat ljus. Men deta verkar ganska osannolikt; deras chans till en plats vid maktens grytor är den socialistiska ”alliansen” då de inte med trovärdighet kan gå över till den borgerliga, och på egna ben får de ingen regeringspossition. Makt korrumperar, det är sant även för dem.

En annan grej de inte heller har koll på är att de hakat på den förlegade och anti-vetenskapliga grenen queer-teori. Den har ungefär lika mycket vetenskapligt stöd som rasbiologi, och kommer en dag att hamna på den vetenskapliga historiska soptippen. Men den har en viss politisk bärkraft, och MP hakar på. Tyvärr inser de inte att mångfald är bra, och queer är i grunden en teori om likformighet (vi är alla likadana i grunden). En dag kommer de att lämna denna teorin; man kan inte tro att jorden är platt i oändlighet.

Jag står långt ifrån att rösta på detta tokeriparti. Men faktum kvartstår; de kan faktiskt, om de vill, ändra på några detaljer i sin partiprofil, och ändå förbli sig själva, och sedan bli ett tänkbart alternativ. Frågan är om de skulle våga gå den vägen? Jag tror inte det.