Den här blogposten kommer att handla om en av mina intressen, nämligen fotografering. Men först en kort historisk bakgrund.

På 60- och 70-talen var Pentax det världsledande kamramärket helt utan konkurrens. De uppfann bland annat den inbyggda ljussensorn. Innan dess hade man en liten manick i handen som man riktade mot det man fotograferade, och ställde in slutare och slutartid med ledning av hur den lilla nålen pekade på mätaren. Jag äger en sådan i min samling med gamla fotogrejor.

Min pappa fotograferade mycket under den här tiden och använde naturligtvis mycket Pentax. Jag har ärvt hans fotogrejor. Jag fick en Pentax Spotmatix från 1965 (som han fick av en vän som också använde Pentax) och tog mycket bilder med den under min filmrulle-epok.

Strax efter milennieskiftet befann jag mig dock i en tekniklucka. Jag ville inte fortsätta med filmrulle, men fann inte de digitala kamerorna bra nog att lägga pengar på dem. Sedan hade jag en period av extrem (med svenska mått mätt) fattigdom och kunde inte köpa en kamera förrän jag fick jobb och hade råd igen. Med alla Pentax-objektiv jag hade hemma (över tio) föll valet självklart på Pentax igen, och jag köpte en Pentax K100D Super. Ett tekniksprång från min gamla Spotmatix på över 40 år alltså.

Kameran är väldigt bra och jag är fortfarande nöjd med den – utom att jag inte gillar stavbatterier som används i Pentax nybörjarmodller – men jag har under en längre tid funderat på att ta ett steg uppåt mot mer professionella modeller. Dock tyckte jag inte att jag kunde lägga min K100D på hyllan och kände mig lite kluven. Men sedan fick min flickvän upp ögonen för min kamera, och jag kom på att jag skulle kunna köpa ett nytt kamerahus och ge henne det gamla. Jag har redan uppgraderat objektivet så om jag köper ett kamerahus till mig får vi båda vars en systemkamera på en gång. Så jag började researcha på nätet för att bestämma vad jag ville ha för modell.

Och nu till det jag funderar på här. Jag har upptäckt att rätt mycket har hänt. Bland annat håller pocketkamerorna på att dö ut. Du vet de där oftast silverfärgade i storlek med ett cigarettpaket där linsen skjuter fram när man slår på strömmen. De håller på att försvinna från marknaden. Lite samma sak som hände segelbåtarna när ångbåten kom, eller VHS-banden när DVD-tekniken kom. Vi är just nu inne i störtdykningen av dessa kameror. Jag tror inte de kommer att dö ut helt, men förvänta dig betydligt färre modeller i framtiden. Och orsaken? Folk använder sina kameramobiler i stället. Då dessa numera är smartphones med en massa appar och internetuppkoppling kan du med en och samma pryl ta bilden, editera den i en editeringsapp du laddat ner och sedan lägga upp bilden av din senaste kebabtalrik på Instagram. Och detta med en pryl du alltid har med dig ändå, för det är ju din telefon. Självklart slår detta hårt mot pocketkamerorna, då skillnaden i bildkvalitet är marginell idag.

Vad har pocketkamerorna att sätta mot detta? En riktig optisk zoom. På allt annat vinner smarttelefonerna. Min förutsägelse är därför att det kommer att börja komma allt fler smarttelefoner med en avancerad kamera, kanske tom med optisk zoom. Sedan kommer pocketkameran att bli allt mer marginell.

På systemkamerorna har jag sett en annan trend. När jag köpte min Pentax K100DSuper i november 2007 hade endast de mer avancerade kamerorna vädertätning. Nu har K-30 och den nylanserade efterföljaren K-50 (vilka är ersättarna för K100D) vädertätning. Bara ett exempel på att mer avancerade funktioner flyttas ner i ”instegsmodellerna” (fackspråk för nybörjarkamera). Vad är det som sker egentligen?

De gamla grekerna spekulerade i om det fanns fulländade former. Cirkeln var en sådan, ansåg de. Jag tror att det är så att det finns en fulländad form för allting. Alla moderna bilar ser likadana ut, alla jaktflygplan, alla mobiltelefoner etc. Och även den digitala systemkameran har en ideal form. Och den håller vi på att närma oss. Vi vet hur det perfekta kamerahuset ser ut till formen. Titta på de tio mest säljande modellerna och du får ett bra medelvärde. Vi håller på att uppnå konsensus om var knapparna ska sitta. Vädertätning blir standard. Videofunktioner med extern mick kommer att bli standard också. Hur långt kan vi gå på att vidareutveckla konceptet? Inte särskilt långt.

Pentax bästa kamera i segmentet avancerad amatör är K 5 II. (Finns även i modell K 5 II s). Videofunktionen är lite ”första generationen” och behöver moderniseras. Nästa ersättning kommer säkert att ha åtgärdat det. Jag vill även se en snabbare bildprocessor. Tar man bilder i B-läge med säg en minuts slutartid vill man slippa 40 sekunders väntan på att bilden ska processa färdigt. Ge mig 10 gånger snabbare bildprocessering så är jag nöjd. Dessutom vill jag kunna ladda batteriet i kameran via USB-sladden. En del användare vill ha en utvikbar LCD-display, även om jag inte efterfrågar det. Vad mer behövs? Mer pixlar? 16 Mpix räcker vad gäller bildkvalitet och fler pixlar ger ohållbart stora filer. Särskilt i videoläge.

Det verkar som om vi är väldigt nära vägs ände nu vad gäller utvecklingen av digitala systemkameror. Om kanske bara 2 år är alla ”maxade”. Vad ska vi göra sen?

Nästa steg blir att integrera kameran med IT-system. Detta handlar inte egentligen om själva kameran, utan om vad vi gör med bilderna sedan.

Några ideer är: lagra bilderna automatiskt under fotografering på en bärbar hårddisk. Terrabytes med lagringsarea. Använd sladd eller trådlöst.

Eller plugga in din surfplatta. Fotoeditera direkt i plattan, skicka sedan upp bilderna på nätet.

Wifi i kamerahuset finns redan i de nyaste modellerna.

Så vad blir slutsatsen av allt detta? Att jag funderar på att köpa en billigare kamera, exempelvis K-50, vänta några år och sedan köpa en avancerad kamera när allt jag någonsin kommer att behöva finns i ett och samma hus. Vad som händer sedan, när den ideala kameran kommit ut på marknaden och alla märken har i princip lika bra kameror, det kan jag inte förutsäga över huvudtaget.