Sverige vaknade idag upp till nyheten att Yougovs senaste mätning av politiska sympatier gör Sverigedemokraterna till landets största parti, med 25% av rösterna. Jag hade tänkt blogga om SDs framgångar bland väljarsympatierna för ungefär en vecka sedan, men sköt på det. Jag arbetar i ett naturreservat så jag har mycket tid att tänka men är trött när jag kommer hem. Mindre än 10% av mina bloggtexter hamnar på servern till slut. Men den här nyheten känner jag mig tvungen att blogga om.

Alltid när nya framgångssiffror för SD kommer så följer vissa mönster. Experter som förklarar vilken händelse alldeles precis som dragit in de extra sympatierna. Andra tyckare som förklarar att det är tillfälligt och går över, eller så anser man att man inte kan lita på just den undersökningen. Och det slentrianmässiga ”vi är [100 minus SDs väljarandel] procent som inte röstar på SD”. Det där sista blir allt tunnare efterhand som den siffran sjunker. ”Vi är 49% som inte röstar på SD” har liksom ingen ordentlig punch, tycker jag.

Jag har alltid förutspått att SD kommer att växa, men felat i att jag underskattat tempot. Efter valet 2006 profeterade jag att de skulle nå riksdagen efter valet 2014. De kom in 2010. Jag förutspådde minst 20% av rösterna i valet 2018. De har troligtvis redan passerat den gränsen.

Jag har alltså haft rätt i att SD kommer att växa, men fel i bedömningen av takt. Jag anser dock att jag har betydligt bättre koll på detta än de flesta som försöker förstå varför folk ”går över” till SD.

Och för att förstå behöver vi gå tillbaka till 80-talet. Tekniskt sett var det början av 90-talet. Men det var fortfarande kulturellt sett 80-tal. Vi klädde oss 80. Musiken var 80 (och på kassetband). Frisyrerna var fortfarande 80. Mobiltelefonerna det samma. Internet hade inte börjat än. Några år senare skulle jag predika för folk om att det finns något som heter Internet, och det är ett nätverk som kopplar samman alla datorer i världen. Och jag skulle mötas av den där skeptiska blicken. ”Vad ska man med det där till?” Det låg fortfarande i framtiden, jag skulle inte känna till något om det på flera år, och min första egna dator skulle ligga flera år framåt.

Jag hade PRAO med Hebbe, vaktmästaren på några av komunens ålderdomshem. Jag var där i nån vecka. På den tiden fanns det något som hette Fax. En apparat som kan skicka bilder över telefonlinjen, och printar ut dem på papper. Den här dagen skulle Hebbe göra ett ärende jag inte fick följa med på så han lämnade mig på kontoret en timme och åkte iväg. Där gav han mig en pärm. Innehållet var kedje-fax. Det förekom på den tiden. Kulturellt 80-tal. Du har en rolig bild. Faxa den till en kollega på ett annat kontor. Han faxar den till nästa och så vidare. Skämten går runt, varv efter varv. Hebbe sparade dem alla i en pärm. Den var tjock.

Det var skämt av olika slag. En del var roliga. Andra handlade om sex eller alkohol. Poängerna var billiga. Och flera av dem handlade om rasism. Skämt om invandrare, eller långa utläggningar om hur mycket bidrag de får. Och snack om att de bara vill leva på bidrag och tar våra jobb. Hur nu det går ihop. Jag minns hur illa jag tog det där. Det kändes helt enkelt obehagligt att läsa den där pärmen.

Det minnet är det första bevarade minnet jag har av den svenska vardagsrasismen. Men det är inte mitt första möte med den. Jag hade redan hört allt. Visste om det. Just den händelsen med Hebbes pärm är först bara i bemärkelsen att jag har ett klart minne av det.

Jag kommer från en familj som hade andra värderingar. Mormor gömde flyktingar på vinden och så där. Man blev liksom inte rasist i min familj. Så jag reagerade därefter på den där pärmen.

Den där rasismen jag såg i den där pärmen är inget nytt. Jargongen har funnits, åsikterna och väljarna också, sedan ungefär 80-talet. En viss kategori av politiska värderingar som kan sammanfattas med främlingsfientlighet. Och dessa människor utgör en stor – mycket stor – del av vår befolkning. Bland långtidsarbetslösa gissar jag på 80%. Jag känner många och möter knappt någon som inte har dessa värderingar. Hantverksyrkena ligger högt där också. Likaså industriarbetare, folk på landet och de som arbetar inom transport. Man röstar på Socialdemokraterna, men är främlingsfientlig. Eller på Centern om man är från landet.

Så varför växer SD? Frågan är fel ställd. Frågan är ”vad kan hindra dem” eller kanske ”varför först nu”?

Men svaret på frågorna är följande:

Dessa människor är vardagsrasister, men de är inte nazister. Jag kommer bara på rak hand på en långtidsarbetslös jag mött som inte har de värderingarna, men jag vet inte när jag senast träffade en nazist. Industriarbetare och bönder vill inte rösta på sådana partier. Och SD grundades av gamla nazister och SS-veteraner. Det är inte intressant. För någon.

Jimmie Åkesson fattar detta. Så han slänger ut nationalsocialismen och satsar på svensonrasism i stället. För det finns hur många fler väljare som helst. Och för varje incident som sker får dom några röster till. IKEA-morden drog in rätt många väljare. Men reklamen i tunnelbanan gjorde än mer. Inte reklamen i sig, men det faktum att folk fick panik. De ungdomar som hoppade upp och rev ner reklamen och trillade och slog sig så att SL tvingades stoppa reklamen av säkerhetskäl är förmodligen personligen ansvariga för 10000 nya SDare.

Förklaringen till att SD växer är inte

att de andra partierna misslyckats med att kommunicera sin linje

att de andra partierna blivit mindre ideologiska så att SD är det enda partiet som står ut

arbetslöshet och utanförskap

tillfälliga händelser som snart är överspelade

att det inte finns några missnöjespartier kvar längre

eller något annat

Förklaringen är en annan:

Väljargruppen existerar redan, och har gjort det sedan 80-talet. SD har helt enkelt klippt om sin profil för att anpassa den efter denna grupp av väljarkåren, och blir allt bättre på att få folk att fatta att de är partiet för vanliga svensonrasister. Och nu när folk förstår det i allt högre grad kan ingen stoppa dem.

Min prognos för 2018?

SD har över 20% av rösterna.

Kanske får de över 25%.

30% är möjligt.

De har god chans att bli största parti i valet.

Jimmie Åkesson eller efterträdare blir kanske statsminister. Fullt möjligt.

Totalt kaos i riksdagen.