Radioprogrammet Kaliber sände för en kort tid sedan en kritisk granskning av kristna skolrörelser, där de i princip kom fram till att sådant inte får förekomma, då dessa bedriver mission. Såsom varandes demokrat tycker jag därför att det är på sin plats att titta på vad vår grundlag säger om detta.

I första steget kan vi titta på sådant som yttrandefrihet och andra demokratiska rättigheter. På vilket sätt är dessa skyddade i grundlagen? Säger grundlagen att du har yttrandefrihet exempelvis? Nej, det gör den faktiskt inte! Det är en vanlig missuppfattning.

Vad lagen säger är att riksdag och regering inte får lov att stifta lagar som inskränker dessa friheter. Men den säger inte att du har dem. Och detta är viktigt.

Om man läser lite tidigare i grundlagen så ser man den viktigaste principen av dem alla; att makten utgår från folket. Och detta är den enda rad i Sveriges hela lagsystem som gör oss till en demokrati. Alla andra lagar bygger på detta antagande. Lagen utgår från folket, dig och mig. Det innebär att i grundläget har du och jag all makt, och kan göra vad vi vill.

Sedan man konstaterat att folket har all makten måste man bestämma hur folket skall bestämma saker. De vanligaste alternativen är direktdemokrati (där saker bestäms i folkomröstningar) och representativ demokrati (där folket väljer en regering som bestämmer åt dem). I Sverige har vi en kombination av dessa två, där regeringen bestämmer det mesta, men ibland låter folket bestämma direkt i omröstningar.

Av detta lär vi oss att regeringen har makt enbart för att folket delegerat den. Skulle du marshera upp till Rosenbad med 9 miljoner namnunderskrifter på att regeringen borde avgå skulle regeringen vara tvungen enligt grundlagen att göra så.

Nu är vi redo att titta på om kyrkan skall ha någon institutionerad makt. Kyrkan är inte folket, så makten utgår inte från kyrkan. Folket har dessutom valt att kyrkan inte skall delegeras makt. Det var så en gång i tiden, men vi tröttnade på det, och tillsatte politiker som ändrade på den punkten. Därför har kyrkan ingen makt.

Att kyrkan en gång fick institutionaliserad makt beror på ett experiment utfört av kjesar Konstantin av Rom på 300-talet. Förutom att han gravt missförstod kristendomen och troligtvis aldrig läste Bibeln så vet vi att experimentet misslyckades, med dåliga konsekvenser både för kyrkan och världen i stort. Ingen (i stort sett ingen) i Sverige vill idag upprepa experimentet, så vi låter det därför förbli på detta sättet.

Om nu kyrkan inte har institutionaliserad makt så betyder det att staten inte kan utöva religion. Om staten gjorde det skulle ju kyrkan vara en del av maktstrukturen, och det har folket genom representativ demokrati bestämt att den inte skall vara. Stat och komun kan alltså inte utöva religion av någon form. Sverige skall vara en sekulär stat. Så är det, och så bör det vara.

Men vad leder detta till angående kristna skolgrupper som bedriver mission på skolorna? Ett missförstånd är att skolan skall vara en religionsfri zon med utgångspunkten att staten och komunen inte får utöva religion. Det är delvis sant; skolorna får inte utöva religion. Därför är det bra att vi inte har obligatorisk morgonbön och psalmsång. (Att sjunga lite ur psalmboken på musikundervisningen är dock en annan historia, man sjunger ju på musiklektionerna).

Men hela poängen med detta bloginlägg är att visa på en sak; du som individ har större rättigheter än staten. Staten får inte syssla med religion. Men du får!

Principen om informationsfrihet är skyddad i grundlagen. Informationsfrihet betyder att du får insamla, lagra och sprida information efter eget tycke. (Copyrightat material är undantaget här, men religioner är inte copyrightade, upphovsmannen har ofta varit död i tusentals år).

Att jag får sprida information (exempelvis informationen att Jesus dog för dina synder) upphör inte att vara sant bara för att jag sätter foten i skolan. Särskilt inte elever som är skyldiga enligt lag att vistas där!

Staten får inte bedriva religion. Skolorna måste vara icke-konfessionella. Men eleverna (inte lärarna under skoltid) har dessa rättigheter. (Dock måste förstås en elev respektera den elev som inte vill lyssna, men det är en annan historia.) Den som vill förbjuda en elev av någon religion att sprida den på skoltid vill därför bryta mot grundlagen. Så radioprogrammet Kaliber är ett grundlagsfientligt program. Medborgaren har större rättigheter än staten.